Etikett: Poesi

I den bitande, svidande kylan

adminLämna en kommentar

 

I den bitande, svidande kylan
vandrade jag över isen
Jag hoppade från flak till flak
Räddade mig på havets frusna tak
Tog mig sedan snabbt vidare
Jag såg varje frusen plattform,
sjunka bakom mig och försvinna
Jag sprang allt fortare för att hinna
När jag närmade mig land
såg jag dem som var där
redo att ta tag i var hand och dra mig upp
Stod där som en liten, enad trupp
De var där i atomvinterns dödande gråhet
och såg med värme på mitt stelfrusna inre
Låtsades inte se det trasiga fula
Trots att jag var krossad ned till minsta smula
De stod där med sitt oändliga tålamod
Lyssnade på mitt ältande gång på gång
Hjälpte mig självklart och vänligt på fötter
Stod där stadigt som träd med djupa rötter

Om kärlek inte är på riktigt

adminLämna en kommentar

Om kärlek inte är på riktigt
Då har jag lärt mig något viktigt
Om kärlek är en lögn
Då är det lögnen jag behöver
Annars är mitt liv över
För i allt det ödsliga
Var det kärleken som lyste upp vägen
och den må tyckas vara en sägen
För mig lever den och kan mätas
Som kroppens temperatur
En påtaglig textur
Lika tydlig som feber
Eller kanske som ett värmande rus
Lika levande som ett fladdrande ljus
Lugnet tanken skänker
Värmer mer än mitt tjocka täcke
Stödjer som branta trappans räcke
Energins sanna källa
Därför samlar jag mina källor
Tar omvägar runt energitjuvarnas fällor

En dag finner jag

admin2 kommentarer

På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen

Vilja av stål

adminLämna en kommentar

Den mörka himlens kupol
böjer sig mjukt över mig
Där jag står med en vilja av stål
Står på min trygga plats
och ser stjärnor som kanske redan är döda
och tänker att nu tar jag sats
Jag ska ta tillbaka mitt liv
Låt marken rämna helt,
men inget ska få stoppa mitt driv
Jag ska skriva och krafsa ned ord för ord
Lämna ett vittnesmål
om min tid på vår jord
Sen kan vad som helst hända
Mina fötter kan sjunka genom jorden
eller så kommer allt att vända

Enhörningen bland män

adminLämna en kommentar

Jag vill inte att min längtan ska försvinna
Den som letar skall slutligen finna
Jag har sett mörkret som ingen borde se
När det inte finns någon att be
Jag har gått där maran bor
Och där Hades ror
Men i ett totalt mörker syns minsta strimma
I Styx började jag därför att simma
Ett rent tryggt hjärta ska jag söka
Det känsliga hjärtats slag vill öka
Det vill virvla, skutta och rusa
När det är rätt behöver man inte krusa
Det har sagts att jag söker en enhörning bland män
Det sporrar mig bara ännu mer, för jag söker inte en vän

Det liknar ett liv

adminLämna en kommentar

Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv

Första advent

adminLämna en kommentar


Det är första advent
och det är fortfarande overkligt, det som har hänt
Tänk vilka berg och dalar jag har passerat
Som en krigare har jag kämpat och marscherat
Kroppen värker trött
Hjärtat mitt är nött
Om en månad är det ett år sedan beskedet
Och nu ska jag åter in i ledet
Nu ska vardagen långsamt ta över
Säger de som tror sig veta vad jag behöver
De där som genom sin ohörsamhet kränker
Bakom titlar och legitimationer istället sänker
De som inte ser människan bakom diagnosen
och inte orkar utvärdera prognosen
Lämnar den lilla människan åt sitt öde
Twittrar vidare i sitt medieflöde
Medan Försäkringskassan sätter klorna i patienten
som förtvivlat kämpar med argumenten
Med marken tunn som porslin
väntar ekonomisk ruin
Jag tänder stilla ett ljus här i mitt hem
för alla oss drabbade som  kommit i kläm

Världen som ännu var frusen när du dog

adminLämna en kommentar

När frosten möter dimman
och iskristallerna gnistrar i strålkastarskenet
och mörkret fortfarande är starkare än gryningen
Sitter jag i vår bil på begravningsplatsen
utanför världen
Som var vår
Världen som ännu var frusen när du dog
tinade och frös igen
Nu ska jag sakta återvända
Som skuggfiguren vi gjorde på stranden
Oigenkännlig men ändå jag

Jag hoppas att du ser mitt modiga jag

adminLämna en kommentar

Jag skrapade rutorna på bilen idag
Jag hoppas att du ser mitt modiga jag
Jag hoppas att du ser allt jag har lärt mig att göra
Ivrigt påhejad av vår älskling har jag börjat köra
Vi åker bil nästan överallt när vi har lust
Kanske åker vi till och med till någon kust
Nu är kylan här och snart kommer snön,
men jag har bytt däcken och sitter inte i sjön
Och bilen är besiktad och klar
Ja den ska vi försöka ha kvar
På verkstan och däckis har de varit hjälpsamma och snälla
Jag vet inte vad jag hade trott. Att de skulle börja skälla?
Om jag tar en sak i taget så går det lite till.
Glömmer det när ångestinfernot gör som det vill.
Tänk om jag kunde minnas det när Försäkringskassans byråkrati klubbar ner mig
Tänk om jag kunde minnas det när vården tycks vara en stor gåta i sig
Men däremellan har jag gjort allt jag kan
för att hitta en väg som kan vara sann
Det är vackert och fridfullt vid din minnesplats mitt i all svärta
Och i frosten på gräset framför din sten har jag ritat ett hjärta

Själv men inte ensam

adminLämna en kommentar

Jag sitter här hemma alldeles själv
Det är första gången på evigheter jag njuter
Jag är själv men inte ensam
Nä jag sitter inte här och tjuter
Plötsligt är jag helt lugn
För att jag släppte det som tryckte ner
Jag såg vikten av att tala samma språk,
och ha relationer där en inte offrar mer
Den enes frihet fjättrar den andre
Det krävs kanske självreflektion för att se
En modig blick i spegeln
Jag tänker inte kräva det av den som har svårt att ge
Det känns nu så mycket lättare att andas
Jag tänker inte förminska och sänka mig
och tiga om sånt som gör mig ont
Ett bra liv önskar jag därför dig
Och ingenting annat