Har ingen giltig valuta

Jag kom till ett främmande land
Jag vandrade nästan helt på egen hand
Det som tidigare var mina skills
är borta och ger mig otäcka chills
Det är nu jag inser att det är först när man är på okänd mark
man måste bekänna färg på riktigt och vara stark
Det är först när man är helt naken som man måste möta sig själv
Möter inte bilden av en vacker kvinnovarelse som speglar sig i en älv
Det är inte heller hon som trodde sig klara allt
och orkade hundrafalt
Inte trodde jag att jag skulle gå omkring som ett vilset våp
och fumligt och vimsigt leta efter saker i någon annans skåp
Att ständigt befinna mig i att behöva lära mig på nytt
och att andra ska lära känna mig utan kapitalet av livet som flytt
Jag har ingen giltig valuta
inte ens så pass att man kan pruta

Jul är inget kul

Jul, jul är inget kul
Högtider kräver
Högtider kväver
och just i år
river julen upp stora sår
Då finns inte du med
Ja tiden är ur led
Jag blundar, kämpar och biter ihop,
och snart har jag begravt det här året i en grop
Då ska jag utbringa en skål
Utbringa ett helvetesvrål
Farväl för evigt, du vidriga år
Att beskriva dig tror jag knappast går
Kanske trycker jag i mig en ask choklad
Kanske lyssnar jag på en sorgsen ballad
Kanske dricker jag lite vin
och trycker i mig några skivor av ett svin
Och sen, sen, sen
Ska jag skapa mig ett hem igen
Ska jag skapa mig ett hem igen…

Idag skulle du ha fyllt år

Idag skulle du ha fyllt år
Du som var så vacker med gråsprängt hår
Idag skulle vi ha firat dig med pompa och ståt
Du skulle fylla 65, men idag hörs bara gråt
Människor tröstar mig med att jag i alla fall fick uppleva det som är så få förunnat
Äkta varm innerlig kärlek, trygghet och respekt. Du älskade mig som ingen annan kunnat
Det hjälper mig tyvärr föga
Det lämnar mig med krav som är höga
Mörkret är korpsvart och förlusten är avgrundsdjup
Och där långt nere på botten ligger en del av mig som föll ned i detta stup
Om du hade levt idag så hade vi träffat hela släkten eller så hade vi rent av rest bort
Du ville inte ha stora gester och gillade inte pråliga fester Nä du var en annan sort
Tack älskade, älskade make och far till min son
Jag vet att allt som livet ger bara är ett lån
Tack för att du såg mig med din varma blick
Tack för de underbara åren vi fick
Inget av det skänker tyvärr någon tröst
Jag saknar din famn och lugnande vackra röst
Saknar när jag somnar
Saknar… när jag vaknar…

Änkan förblöder

Livet högg sina knivar i mig
Blodet lämnade sakta min kropp
Sticksåren slöt sig till en början
men nu när chocken börjar släppa
rinner blodet i floder ur min kropp
Livet ligger runt mig i pölar
Hyenorna i rättssalen slickar girigt i sig
Nu skördar de frukterna av sina ränker
De som de smidde medan du kämpade för ditt liv
Och vi vakade vid din bädd
Det är priset för min oskuldsfullhet
och tro på det goda i en rutten omänsklighet
Men allt är ändå petitesser
för någon som inte andas per automatik

Det frågas om vad jag ska göra på julen

Det frågas om vad jag ska göra på julen
Jag vet inte varför frågan ställs till mig
Kan man inte få slippa?
Kan man inte bara låta det va?
Alla vet ju att en stol står tom
Julen är djävulens påfund för ensamma själar
Kommer där med alla sina löften
Med sina glittrande ljus
Alla vackra bilder på ombonade stugor
Täckta av lagoma lager av snö
Fråga mig inte om julen,
den betyder faktiskt ingenting
Den visar bara upp sin hånfulla nuna,
och de enda starka känslor jag kan känna
är avundsjuka och förakt,
om nu någon lyckas få lite frid
Låter detta ogint så drick en skål för det
och bjud även din vän som sitter där breve

Hårdheten och obarmhärtigheten


Tänk om någon av de som jäktar förbi vände sig om och log
Det är så mycket som jag nu märker efter att du dog
Hårdheten och obarmhärtigheten
Ensamheten och ödsligheten
Den kan man aldrig förbereda sig på
Den märktes aldrig när vi var två
Det omgivande bruset brusade inte så illa
Hos dig kunde jag ligga stilla
Men nu sätter sig vassa armbågar
Okänsligheter dröjer sig kvar och plågar
Det kallare samhället skrämmer
De måste vara något fel på de som bestämmer
Politiker, journalister, lobbyister och mången politruk
klämmer ur de kloka, goda sin sista plågade suck

Bilder och texter som inte betyder nåt

På dejtingsidorna flimrar bilderna förbi
Bilder och texter som inte betyder nåt
En människa kan inte bedömas efter ett fotografi
Hur presentationstexter kommer till har jag aldrig förstått
De verkar handla om någon helt annan person
än den man träffar på dejten till sist
Där sitter man och lyssnar och studerar varje fason
Och där berättar jag att jag är en som har mist
Sen lyssnar jag uppmärksamt på ensamheten
Hör om den talar med bokstäver som blir större eller mindre
Ser på ansiktet hur det rör sig inför sårbarheten
Känner efter hur det rör sig i mitt inre
Hittills har ingen dragit svärdet ur stenen
Hittills har ödsligheten vunnit
Ingen har äntrat scenen

Kanske kan någon tända glöden

Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig

Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset

Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet

Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet

Välkommen lucia

Välkommen, välkommen kära lucia
Välkommen att göra oss fria
Befria oss ifrån mörkret inuti
Lys upp med din kronas magi
Hjälp människospillror som jag
Som vacklar och famlar var dag
Sprid en smula värme och hopp
Ge mig en anledning att stiga opp,
förutom det evinnerliga ekorrhjulets krav,
förutom det som krävs av en löneslav
Så lys med din krona så mycket du kan
Hjälp mig att finna en väg som är grann
Lys upp mörkret bakom kulissen som inte höll
Värm oss arma själar som stod upp tills vi föll

Jag orkar inte vara den jag vill vara

Jag tar nu dag för dag
Annars tappar jag mitt tag
och i dag stod jag ut timme för timme
Förkylningen tvingade mig att hålla mig inne
Det är aldrig bra för mitt sinne
Till sist andades jag minut för minut
Ända tills den här hemska dagen var slut
Om jag ändå kände att jag orkade
Men de sista energikällorna torkade
Jag orkar inte vara den jag vill vara
Den som kavlar upp ärmarna och alltid kan svara
Jag hittar inte längre orden
Hittar inte min mening på jorden