Etikett: Att förlora sitt allt

Fortfarande gift med dig

adminLämna en kommentar

Jag har tydligen plötsligt har blivit ogift
Det läste jag på Ratsit
Men de har så förbaskat fel
Döden skiljer oss inte alls
Du lever fast att du är död
Du lever inom mig så starkt att jag nästan dör
Vårt bröllop är fortfarande det vackraste som hållits
Det ska inget jäkla Ratsit få sudda ut
Mitt civilståndstånd som änka är endast av informativ karaktär,
Det svarade juristen på Ratsit
Änkor och änklingar är ekonomiskt ointressanta,
därför gjordes jag om till ogift
Vårt liv, vår kärlek ska inte raderas ut i några register
Jag är gift. Med dig. Alltid, alltid, alltid
Men du råkar bara vara död

Om du såg som jag ser det

adminLämna en kommentar

Stackars stressade människovarelse,
du pratar i mobilen fort, fort och nästan i stackato
Om du besökte mig i min bubbla,
om du såg världen med mina nyöppnade ögon,
skulle du aldrig stressa bort en endaste liten stund

Din livsfilosofi vilar på en alltför svag grund
För när du är död är allting slut
När dina käraste är döda är allting för sent
Sen finns bara i din fantasi och framtiden likaså
Om du såg som jag ser det
skulle du se att det mesta bara är strunt
och att människor bara jagar runt, runt

Om du bara stannade upp en stund med mig
skulle du se naturens ovärderliga skönhet,
du skulle förstå att man kan hållas vid liv av ett träd
och få nytt syre av det som sedan länge är begravt
Alla människor som har levat
Som har krigat lärt och trevat

Alla som har levt före mig
tänk vad de har banat väg
Tänk att jag inte förstod
Mitt unga naiva övermod

Nu hämtar jag kraft hos dem som har levt långt före mig
Och tänk då behöver man inte uppfinna hjulet på nytt
Jag andas in förr och nu och hör ekande skratt
och inser att det är det som verkligen är livets skatt

Jag brast

adminLämna en kommentar


Jag brast itu.
Det hände till sist.
Det var bara slump.
En människa.
Klarar.
Inte.
Hur mycket som helst.
Kapaciteten rann ut.
Nu går jag bara runt bland spillrorna av vårt liv
och lyssnar till människornas slammer,
vars existens bara blir till ett hån.
Futtigheten,
avsaknaden av horisont,
när miraklet ligger där,
alldeles framför dem.
Identifikationen brast för gott.
I det öde landet,
vandrar jag,
huttrande.

Nu far jag iväg

adminLämna en kommentar

Nu far jag iväg,
ifrån de salta vågornas smaragdgröna glittrande
som en fond över blänkande fiskar,
som stolt och skimrande visar upp sig framför mina simglasögon.
Med lobbyns läderfåtöljer,
pianistens tidlösa ballader i kroppsminnet och den magnifika utsikten på näthinnan,
återvänder jag hem till det bekanta som blivit så obekant.
Återvänder med samtalen och skratten i öronen.
Återvänder med stora väskor,
men det är ångesten och ensamheten som väger.
All energi går åt till att sjasa bort dessa vidriga bestar.
Vår storslagna kärlek, vårt liv,
ligger i en urna och väntar på att sänkas ned i jorden.
Caféet, där vi hade så många mysiga stunder,
är nu mitt härbärge.
Mot betalning för kaffe och lunch,
får jag höra människors röster, samtal och sorl.
Snart måste allting återgå,
fast att det inte finns något att återgå till.
Sorgen tynger och skär i mig som knivar,
och längtan drar i mina magnervstrådar.
Jag blev gammal på några veckor.
På något sätt måste det gå.
Jag hör det hela tiden.
Det måste gå.
Nej det behöver inte vara så.
Det kan bli omöjligt.
Det kan bli outhärdligt.
Övermäktigt.
Ingenting är längre givet.
Ingenting.
Allra minst livet.

Sen skrämmer mig så oerhört

adminLämna en kommentar


Jag tänker på hur jag har det just nu
Jag testar andetagen och de fungerar
Klumpen i magen går att krympa med lite gråt
Taggarna med påminnelser om dig sticker till ideligen,
men man kan vänja sig vid smärtan,
om man tror att det finns en mening med att göra det
Men när tankarna på sen dyker upp, blir jag förlamad av skräck
Sen är ensamhet
Sen är förväntan om att livet går vidare
Att jag ska kunna fungera som vanligt
Att jag ska gå hem till min tomma lägenhet och tycka att det är ok
Men det är inte ok!
Det kommer aldrig bli ok
Jag kommer alltid att vara skadad
Och du kan inte vara där och plåstra om
Människor kommer att tröttna på min sorg
Kanske kommer jag att bli utfryst
Bli den där tragiska personen som det är synd om
Hon man hellre talar om än med
Hon vars ensamhet föder dåligt samvete och skuld
Parmiddagarnas paria
Hur skulle jag någonsin kunna bli OK med det?
Hur kan jag någonsin tänka på sen,
med annat än fasa igen och igen och igen?

En ny horisont

adminLämna en kommentar

Att se horisonten ligga oändligt långt borta
får ångesten att komma till ro.
Ett öppet hav framför mig,
det var så jag såg livet.
Möjligheterna glittrade i kapp,
i morgonluften som lekte ta fatt.
Trivsamma trion är nu en duo,
inte en evigt dyster duo, hoppas jag innerligt.
Kanske kan vi bli en dynamisk duo,
det önskar jag av hela mitt hjärta.
Men det är så svårt, det gör så ont.
Att det här skulle hända oss.
Nu sitter vi här vid kanten till ett hav i Spanien,
där du borde ha varit med.
Vi blickar ut mot en helt ny horisont.
Sorgen ligger där alltid, men det nya livet läggs till.
Så säger de som vet.
Jag vet ännu inte om jag vill.
Jag lovar bara en dag i taget.
Kanske bär mina simtag.
Kanske sjunker jag av tyngden av sorgen,
i ett hav som inte längre glittrar.

Men ur mig kommer ingen musik

adminLämna en kommentar


Hjärtat dunkar oregelbundet och är taggigt
Världen är lös i kanterna
Intryckens opålitlighet är påtaglig
Kroppen skakar inuti som om någon har lagt på ett reverb
Ljud kan plötsligt skära genom märg och ben
med en vidrig vass diskant
Kroppen rör sig som med pålagd latency
Som ett musikaliskt projekt i en studio
Men ur mig kommer ingen musik
Det är ingen dans
Ingen rörelse
Jag har frusit fast

När man ramlar av karusellen

adminLämna en kommentar


När man plötsligt ramlar av karusellen
och bara står och tittar på
så undrar man hur fan man har orkat
orkat att springa så

Som efter en galen språngmarsch
Man kan inte fatta vad som drivit en som en tok
Varför man inte bara har klivit av
Varför man inte bara satt sig med en bok

Det liv vi lever är kanske inte något liv
Vi kanske bara är pjäser i ett riggat spel
Dömda till att vara botten på pyramiden
Att sälja livet så billigt är inget för min del

Ett fall ned i en avgrund krävdes
för att jag skulle inse och förstå
att livet redan fanns framför oss
Det var helt onödigt att kämpa så

Besatt av döden

adminLämna en kommentar


Jag har blivit besatt av döden
och tänker på alla levnadsöden
Jag har lättat ifrån marken
och lever inte riktigt här

Jag lever nära döden
Och passerar alla flöden
Jag betraktar på avstånd
Och tar inte del

Jag tappade allt att relatera till
inte för att jag inte vill
Jag är inte längre en av er
Tillhör inte längre nåt eller nån

Men låt oss tala fakta
och inse att min läkning går sakta
Kanske går den inte alls
Ingenting går längre att förutse

Jag är drabbad av döden
och hamnade rakt in i nöden
i ett välfärdsland
där förnekelsen sitter hårt

Vi pratar inte om döden
därför fattas stöden
för oss som drunknar i saknaden,
efter att den har slagit till

Därför söker jag friden bland de döda
Jag ser texterna på stenarna glöda
På begravningsplatsen där döden får plats
På stenarna ser jag människors öden

De är födda och de är döda
Några var starka och några var spröda
På stenarna ryms så lite av ett helt liv
och ändå det enda av verklig betydelse

De har levt…

Jag bad inte om att bli upplyst

adminLämna en kommentar

När man har blivit tillräckligt misshandlad av livet
slutar det att kännas
Då upphör rädslan
Livet blir ett dunkelt brus
som inte berör
Jag skrattar ett ihåligt skratt
åt de oupplysta
som strävar på efter målet som inte finns:
guldet vid regnbågens slut
Jag bad inte om att bli upplyst
jag ropade inte: Stanna världen!
Jag bad inte heller om att bli född
Allt jag bad om togs däremot ifrån mig
och det mesta lämnades aldrig tillbaka

Jag gömmer mig bakom min datorskärm
utan den känner jag mig naken
Som om människor skulle kunna se rakt igenom mig
Se hur mitt inre är trasigt och dött
Som om sorgfåglarnas flaxande i bröstet
skulle synas genom huden, genom kläderna
Som om det inre skrikandet,
verkligen skulle höras
Nu förstår jag hur det känns,
men jag bad aldrig om att bli upplyst