Etikett: Att förlora sitt allt

Smärtsamt vackra april

adminLämna en kommentar

Glimra på min värld
Och låt mig vara svår att nå
Låt tjattret tjattra på
Låt det bara bli bakgrundssorl

Jag orkar inte möta blickar
Jag orkar inte tolka intentioner
Jag orkar inte hoppas på en av miljoner
Jag stannar utanför

Jag håller mig i rörelse
Vill inte stå still
Smärtsamt vackra april
Det grönskar vid din viloplats

En ekorre hälsar som hastigast på
Och fåglarna sjunger i kör
Blåskimrande scillor förför
och himlen är alldeles blå med några tussar av moln

Jag vandrar hem med saknadens tunga tryck
Jag har vant mig vid tårars salt
Fan, du var mitt allt
Du slets ur min famn av en ödets nyck

Psykiatriska floskler och diagnostik i kubik

adminLämna en kommentar

Psykiatriska floskler
diagnostik i kubik
Psykiatern talar om psykisk sjukdom
i naturvetenskapliga termer
Separationer och förluster
är svåra att mäta med formulär
Ett liv i kras, vilket skattar du högst på, ångest eller depression?
En psykiater på trettio år
säger att sorg är ingen sjukdom
och Försäkringskassan klappar händer

Den stackars husläkaren letar förtvivlat efter lämpliga diagnoser,
till patienten utan arbetsförmåga,
eftersom sorg inte är en diagnos
Akut stressreaktion?
Anpassningsstörning?
Utbrändhet?
Ångeststörning?
Panikångestsyndrom?
Depression?

Alla ni nyttiga idioter,
som inte vet vad ni gör
Ni har nämligen inte hunnit att leva tillräckligt länge
Mycket i livet måste tyvärr upplevas för att förstås
Ni syns i media när ni själva
personligen längre fram
har fått smaka på det som möter en förtvivlad själ i vårt land
När ni har insett hur vidrigt det är
När ni har fått smaka på ödsligheten
och ångestens fasansfulla terror

När ni själva är drabbade.
Då skriver ni en bok
För ni är läkare
Och läkare är högst i hierarkin
Men ni läker inga själar
och det är min själ som är trasig
Det kanske kan bli en diagnos?
Trasig själ?…
Men vem kan laga den?

Och du ska dansa hela natten och vara kung

adminLämna en kommentar

Jag vill att du äntligen ska få vara ung
sådär som jag aldrig riktigt var
Jag vill att du ska springa kär och galen i ett vårregn
Och du ska dansa hela natten och vara kung

Jag vill att du ska stå vid en strand och känna att du äger världen
Och allt vi varit med om ska bära dig
Allt du har klarat har blivit ditt fundament
Vår förunderliga historia- sträck på dig när du bär den

Den där vidunderliga trygga varma kärleken jag fick
Den önskar jag också dig
Den som försätter berg och varmt lindar in
Dansa och älska och ta till vara på alla vackra ögonblick

Jag önskar att vardagen inte dränker allt det fina
att kraven inte blir övermäktiga
i en allt krassare värld
Må du få njuta av livet, må solen skina

Det önskar jag av hela mitt hjärta, min son
Du fina gåva jag fick
Min tröst i livet
Du har stöttat så mycket och jagat bort varje demon

Oändliga ensamhetens garn

adminLämna en kommentar

Jag blir till ett litet, litet barn,
när skräcken sätter in
förlamar kroppen min
Oändliga ensamhetens garn

Verkligheten känns inte verklig
kanske väljer min kropp något annat
Kanske har hela mitt inre stannat
Världen har blivit märklig

Försöker vara tapper
Andas ut, andas in
Hemska ångest försvinn!
Jag har gråtit upp allt papper

Jag kan fortsätta i en evighet
Fastnar kanske i min borg
Fast i komplicerad sorg
Drunknande i min ensamhet

Vårluften

adminLämna en kommentar

Vårluften lockar med värme.
Fåglarna sjunger med tillförsikt.
Grönskans knoppar ber mig vänta och se.
Jag torkar tårarna för att för ett ögonblick,
kunna se det vackra vi båda önskade få uppleva.
Det som vi inte hann.
Jag står vid din vackra plats,
och tänker att livet krävde så mycket,
gav så lite tid för att vila i det sköna.
Men när du dog stannade allt.
Tänk om vi hade kunnat stanna tillsammans.
Stannat upp.
Stannat.
Stannat kvar.

Bilkrasch

adminLämna en kommentar


Krossat glas
Skrik
Tjutande däck
Förtvivlad gråt
Det var inte så det gick till,
men det är ändå som om du dog i en bilkrasch
i ultrarapid
Vi såg katastrofen,
men kunde ingenting göra för att förhindra den
Vi fick diagnosen,
men kunde ingenting göra för att lindra den
Du dog
Men det var jag som kraschade

Psykologen och min stora sorg

adminLämna en kommentar


Psykologen bjöd in mig på sitt rymliga rum
Hon frågade om mina besvär
Jag berättade om den förtärande sorgen
och livet som jag inte mäktar med

Jag hann inte berätta färdigt om min utsatthet,
innan hon avbröt mig och mina tårar
med att kommentera det som var positivt i det jag sagt,
som om det andra inte passade in

Hon berättade för mig om hennes bild av vad jag varit med om
Det var inte alls samma bild som jag hade
När jag invände tycktes hon bli förnärmad
och slog ut med sina händer i en avvärjande gest

När jag lämnade psykologens rum
kände jag mig ännu sämre än när jag kom.
Jag var dock säker på att vi inte skulle ses igen,
för det rymliga rummet till trots,
fanns där inte rum för mig och min sorg,
och inte ett enda frö av hopp hade såtts.

Reser med hål i våra hjärtan

adminLämna en kommentar

Vi bokade den där resan som vi pratade om
Vi bokade resan som vi så hett önskade och som,
vi skulle ha fått alla tre
Vi åker nu
Utan dig finaste du
Hjärtat slits itu
Älskade, älskade, älskade
Eller är du kanske med ändå?
Ett litet tecken kan vi väl få?
För hur kan vi annars leva?

Vi försöker att leva för dig
men hålet i hjärtat är så stort
Smärtan och saknaden så stor
Varje tanke minner om dig
Vår älskade
Vi reser nu till värmen och stränder,
som du skulle ha älskat
vi som skulle ha rest till så många länder
Vi köpte resan sådär förnuftigt som du skulle ha gjort
Vi reser med den vedervärdiga smärtan
Vi reser med hål i våra hjärtan

Medan du är borta

adminLämna en kommentar


Jag packar nu ihop mitt liv med dig,
och ibland inser jag att du inte kommer tillbaka
och då skriker jag rakt ut
Sen tänker jag att jag måste göra något under tiden
Medan du är borta
Medan du gör det du gör
Där du är
Allt är obegripligt och omöjligt att ta in
Men det jag förstår är att jag måste börja om
Efter rånet
Rånet på vårt liv
Jag måste inventera
Måste se vilka som ingår i mitt liv
Måste vårda de äkta och de fina
De lyser nu så starkt
och de andra är som en falnande låga
och dör ut av sig själv

Inte ens det simplaste fä

adminLämna en kommentar

Jag går på kyrkogården och tänker så många fula tankar
jag tänker så mycket elakt,
om att det borde varit någon annan som blivit sjuk än du
Någon vidrig, omoralisk, svekfull, lat karaktär som inte brytt sig om varken
andra eller sin kropp eller själ.
Men så tänker jag på dig och skäms,
för du skulle inte önska livet ur någon.
Inte ens det simplaste fä.

Nu ska jag alltså fortsätta utan dig.
Jag ska leva utan dig, mitt välvilliga vittne,
utan din vänliga varma spegling
Jag ska sitta här i all min fulhet,
min ynklighet utan den minsta reflex ifrån dig.
Nu ska jag sitta instängd i mitt inre mausoleum av dig,
ensam och oförstådd.