Etikett: Att förlora sitt allt

En omöjlig referens

adminLämna en kommentar

I mitt hem
Där jag inte längre är hemma

Där sätter jag låtar på repeat
Flyr i tanken till retreat

Men allting står bara still

Längtar så att jag dör och ännu lite mer
Inser hur naivt det är att tro att det finns fler

Måste veta vad jag vill

Måste släppa allt och tänka nytt
Måste släppa det som flytt

Men än finns du i varje cell

Blir en omöjlig referens
Stör alla andras frekvens

Ångestens röst blir allt mer gäll

Under tiden flyr jag för mitt liv
Någonstans hörs lärarens röst, skriv, bara skriv!

Och rad läggs till ännu en rad

Och varje bokstav lägger sig på plats
Hjälper mig att ta ny sats

Men kommer jag att någonsin åter bli glad?

Flyr förtvivlat

adminLämna en kommentar

Försöker förtvivlat fylla ut tomheten
Fyller vita luckor i kalendern
Vita hemska ensamma luckor
Ödslighet som sakta kommer krypande längs golvet
Ett oönskat lugn som skriker i mina öron
Ett lugn som inte ger återhämtning
Gräver sig djupare
Gör spår som aldrig kan göras ogjorda
Någonstans i mellangärdet
hörs trupperna samlas
Ångestarmén väntar på signal
Jag som aldrig kapitulerat för det obehagliga,
flyr som en hare framför strålkastarljuset

Första fucking allt

adminLämna en kommentar

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Så annorlunda ifrån förr

adminLämna en kommentar

Min kropp är en helt annan
Så annorlunda ifrån förr
Skör med nerverna på huden
Ett hotsystem på högtryck
Spejar efter tecken
Avsked
Avstånd
Ödslighet
Ovisshet
Oberäknelighet
Sjukdom

Ett driftssystem,
som längtar
Värmen ifrån en annan människas kropp
Fjärilsvirvlarna i magen
Åtrån
Känslorna från noll till hundra
Högt upp i skyn och rakt ned i djupet på en sekund
Sökandet
Bekräftelsen på vi
Min röst som inte bara tonar ut i intet
Någon därute
Mitt i obegripligheten
Ett ljus att fästa blicken på,
så att jag kan börja gå

Återerövra det som var mitt

adminLämna en kommentar


Hela min kropp vrålar ut sin misär
Att vara utan närhet och beröring, det tär
Övergivenheten, när livet pågår utanför
Som en fest man inte blev bjuden till
Vetskapen om att livet passerar
Ödet ler hånfullt och grimaserar
Jag vill ta livet tillbaka
Jag vill återerövra det som var mitt
Mitt förlorade hopp
Min trygga starka kropp
Jag skulle vilja få tillbaka min aningslöshet
då dagarna rullade förbi i en aldrig sinande ström
Jag vill hitta tillbaka till tanken och känslan: det händer inte mig
Men varje kväll spelas filmen upp i mitt huvud: Det hände dig
Min älskade, mitt liv, bärare av mitt förflutna och min framtid
Du bara slets helt brutalt ifrån mig och du är borta för alltid

Olycksbröder och systrar

adminLämna en kommentar

I helgen träffade jag några olycksbröder och systrar
Vi som mist våra älskade
Vi talade om ensamheten som få kan förstå
Vi talade om alla hundratals ”Vi finns där”
och alla ”Hör av dig om det är något”
Vi talade om hur hjärnan inte längre funkar som den brukar,
och hur livet förändras totalt
Tiden läker inte alla sår och smärtan försvinner aldrig
Men nya dagar läggs till
Dagar med det nya livet
Jag hoppas så innerligt att det nya livet,
inte bara ska bestå av ödslighet
Som genom ett fönster tittar jag på människorna
som om jag vore en vålnad
Samtal som förs på avstånd
Samtalsämnen som jag inte kan känna igen mig i
Tänk om jag också kunde sitta och prata på om det,
de talar om
Tala om maken, familjen och kommande semestrar.
Planer, drömmar och framtider tillsammans.
I helgen förstod jag dock att vi är många,
som är ensammast i hela världen

Med dig var jag vacker

adminLämna en kommentar

Sorgen har spetsat mig som ett spjut
Den gör mig ful och har tagit sin tribut
Jag betraktar kroppens förfall
Det är klart som kristall
att jag blir aldrig densamma som jag var med dig
Jag tar farväl av både dig och mig
Jag såg i går
att jag har fått gråa hår
och som en extra bonus
en ökad muskeltonus,
som ger mig värk och smärta
utöver det i mitt hjärta
Huden har tappat sin spänst
och musklerna är inte i tjänst
Saker som du inte skulle ha sett
Du skulle ha sett ett annat porträtt
Med dig var jag vacker och sund
Med mig är jag sliten och rund
Jag valde inte, men ödet valde mig
Ödet var dödens lakej

Kom till mig i drömmen

adminLämna en kommentar

På en filt i parken
känner jag kroppen mot marken
Doften av blommor och nyklippt gräs
Sol bara sol och än är det långt tills stångens ska kläs
Jag möter min jordängel med drömmen i färskaste minne
Jag drömde i natt om dig för första gången och det fyller mitt sinne
Du kramade om mig så varmt och så helt, och du gav mig en innerlig kyss
Nu minns jag plötsligt all kärlek du gav, som om du lämnade alldeles nyss
Musiken jag hörde spelas i drömmen, den spelar jag än
Kom till mig i drömmen många gånger fler, min älskade Sven

Morgondimma

adminLämna en kommentar

Morgondimma i huvudet och i parken
Dagg på mina kinder och marken
Orosfåglar i bröstet skriker ikapp med gäss och måsar
Jag rör mig fort för i hasorna stress och ångest flåsar
Att orka med att stå ut med byråkrati och hjärtlöshet
all brist på omsorg och hänsynslöshet
En tröttnad kropp
Ett tappat hopp
Stilla glittrar viken av silverstänk
Tänk där satt du och jag på en bänk
Blott åttio dagar som känns som ett evighetslopp
Saknaden, tröttheten, tomheten, när tar det stopp?
Det vackra omkring mig pockar och hånar
Helvetet inuti mullrar och dånar
Min arma existens, så hängande på en tråd
Så bräcklig och skör ber jag om nåd
Men barmhärtighet finns varken i byråkrati
eller hos den girige som knappast känner sympati

Om jag överlever

adminLämna en kommentar

Om jag överlever detta helvete
Detta fasansfulla ohyggliga mörker
Om jag någonsin får kraft igen.
Då ska jag berätta hur jag blev behandlad när min älskade dog
Då ska jag berätta hur girigheten inte kunde få nog,
hur banken och staten är rånare utan huvor
Hur sparat kapital hamnar i deras guldiga gruvor
och hur trygghetssystemet inte alls var till för mig
Jag ska berätta om hur Försäkringskassan jagade mig,
och tillämpade systemet åt två håll,
och det läcker som ett såll
och jag blev dubbel förlorare
Den oerhörda sorgen var tydligen inte tillräcklig i min korg
Handläggaren tyckte att jag skulle äta medicin för min sorg
när du inte ens kommit i jorden
Jag ska memorera de vidriga orden
alla absurditeter och vidrigheter som jag utsattes för
Jag ska berätta att det vi tror att vi betalar för i skatt
inte kommer oss till godo, inte ett enda skvatt
Om jag överlever ska jag berätta…