Kategori: Dikter

Livet får vara lätt

adminLämna en kommentar


Jag lärde mig tidigt att ingenting är gratis
Det finns inga lätta vägar, utan man får jobba och slita för framgångarna
Jag gick all in hela tiden.
Slet så ont utan lön för mödan

Blev utnyttjad av andra och var så löjligt lojal
Stod ut när hela mitt väsen ropade att jag skulle vända om.
Men nu har jag lärt mig till sist
Att lyssna till viskningarna och se tecknen i tid

Förstått att det bara är jag som kan göra mig fri
Insåg att livet får vara lätt
Jag behöver inte be om lov
Jag kan vara lycklig trots allt hemskt
Och glädjen kan fångas av alla och en var
och ligger där och glittrar i varje skrymsle
Om man bara tittar efter.

Bemärkelsedagar

adminLämna en kommentar


Bemärkelsedagarna är värst
Då märks hennes ensamhet tydligast
Då märks det att de är familjen annorlunda
Då är han inte hos dem

Hon hade räknat ut att det fanns 13 tillfällen om året då de skulle kunnat träffas för att fira
Och då hade hon inte räknat med namnsdagar, semmeldagar och Kristi flygare.
Tillfällen som aldrig kommer tillbaka
Skratt som aldrig kommer till uttryck
Samhörighet som inte får upplevas

Istället saknad
Istället sorg
En känsla av isolering och sårbarhet
Förlust, skam och klander
Han är inte här och hon känner honom inte längre
Den hon träffade senast var rastlös och kunde inte mötas
Kunde inte dela.
Allra minst ett skratt.

Ett leende

adminLämna en kommentar


Du skriver på Facebook att du hjälpte en stackars obemedlad man som slagit sig
Du skriver att du hjälpte honom att komma på rätt tunnelbana
Du blir hatisk över en man som satt mitt emot dig och log och försökte flörta.
Du skriver att han var ett äckel

Men tänk om han bara log mot dig,
för att visa uppskattning över din omsorg om den stackars mannen?
Tänk om han i vårsolen hade tänkt att livet ändå kan vara ganska bra?
Tänk om han gjorde ett försök att ta sig ur det mörka,
och just valde att möta din blick med ett leende?
Tänk om…

Det sociala spelet

adminLämna en kommentar


Det sociala spelet
Jag har aldrig förstått det
Har aldrig förmått det

Detta beräknande med full gardering
Att vara statist åt någon annan
Den rollen har jag haft så många gånger

När jag precis har börjat tro på äkta mänskliga möten,
stängs dörren och jag inser att allt skedde inuti mig själv,
mötet, förståelsen och avvisandet
Omöjligt att i efterhand förstå vad som var vad.

Så många gånger jag har släppt allt mitt eget för andra
Och senare insett att de aldrig skulle göra det för mig
Man får aldrig ge upp hoppet om människor, sa mamma
Men själv blev hon sviken och besviken hundrafalt

Det vore så lätt att bara sluta simma
att bara ligga stilla
och låta kroppen sjunka
sakta ned genom vattnet mot botten

Men jag har alltid börjat simma igen
och styrt upp mot ytan
För där finns du alltid
beredd att värma min nedkylda själ.

Ett helt vanligt fasansfullt scenario

adminLämna en kommentar

Tänk om du inte längre skulle vilja
Tänk om du inte längre skulle se mig
På riktigt.
Tänk om du skulle känna att det inte spelade någon roll
En förstulen kram eller kyss i allt det andra,
Men inget mer.

Då skulle sorgen bygga bo i mig.
Då skulle det inte finnas någon mening med allt det andra
Då skulle något kallt, hårt och bittert flytta in
Då skulle jag sluta raka mina ben

Och ändå är det här ett helt vanligt scenario
Ett helt vanligt fasansfullt scenario,
som jag hört ifrån så många andra
Kärlek, åtrå och lust som övergår i något annat

Jag struntar i att det kan fungera för andra
Jag struntar i att ”det är så det blir”
Så kan det inte bli för mig,
jag tänker inte sitta nöjd i en TV-soffa

Jag tänker inte låta mitt väsen passera obemärkt,
i synnerhet inte i tider när kvinnor är osynliga efter fyrtio.
Jag tänker inte leva i någon halvljummen existens,
och nostalgiskt blicka tillbaka.

För det är nu jag ska leva mitt liv helt och fullt
Det är nu jag kan, och det är nu jag vet vad som är viktigt.
Så lova att du alltid ser mig rakt in i ögonen,
och är ärlig och modig och säger som det är.

För så länge som det är så,
klarar vi allt och mer därtill.
Då kommer vi alltid dras mot varandra
Vi kan fumla och famla, men alltid hitta hem.

En mor

adminLämna en kommentar


Jag ville vara en mor att vara stolt över.
Jag ville inte vara någon som gav mitt barn en start ifrån underläge
Men allt jag lärt, allt jag kämpat för visade sig vara helt värdelöst.
Var inte värt ett vitten

Mina ideal var obsoleta i din värld
Fråga inte mig om barnuppfostran,
för det är en gåta,
en myt som bibeln.

Våra världar kan inte mötas
Och därför har vi inte heller något språk
Därför präglas våra möten av känslor
av hopplöshet och vanmakt.

Andra människor har jag kunnat hjälpa,
men inte dig.
Med åren kom ilskan,
för du gav mig inte heller någon chans.

Alltid i förändringens sista springande punkt,
då det handlade om att stå vid sitt ord,
svek du alltid så hårt.

Men sen insåg jag att jag inte vet ett endaste dugg
om hur det är att vara du

Svanesång

adminLämna en kommentar


Glitter, kärlek och glada skratt
ljuder över staden, parken och bänkarna
vi kände så väl.

Minnen sammanflätade i en svanesång
Staden som gav barn, gamla och älskande amnesti.
Var tog den vägen?

Den skyddande hinnan som omslöt mig,
aldrig trodde jag att den skulle spricka
Vi som såg framtiden så fylld av möjligheter.

Det byggdes upp så mycket,
som skymde sikten
Så nu ser jag inte alls,
alla vackra vyer.
Inte heller alla skrymslen och prång.
De har mutats in allihop.

Så staden som en gång var vår,
är inte alls det nu.
Vi är här på nåder,
ja, det är så det känns

Otryggheten har långsamt nästlat sig in.
Otryggheten som skapar klyftor och sår split.
Otryggheten som spänner muskler och tonfall.
Otryggheten som gör oss till främlingar.
I vår egen stad.

Inte ens träden

adminLämna en kommentar


Jag ser ut på träden i parken
och tänker att träden i alla fall står stadigt med fötterna i myllan
Står där lugna och behöver inte oroa sig över stigande bostadspriser och bostadsbrist.
Men när jag blickar ut över de stora starka åldriga trädstammarna
och ser hur lövverken breder ut sig som böljande tak,
inser jag att inte ens de är trygga nu när myllan de står i har blivit så dyr.

Girigt blickar de mammondyrkande på våra hyresbostäder,
och lika girigt stirrar de på marken där träden står.
Allt har blivit så dyrt,
utbrister människor,
på samma sätt som de talar om den kalla våren.
Men bostadsbristen har inte uppkommit av en naturkraft,
den är planerad, kalkylerad och utstuderad.

Ingen rupture and repair

adminLämna en kommentar


Det värsta är inte orden som sårar
Och inte heller den tydliga plumpheten
Den du kan se på Facebook och Instagram
Utan det värsta är det som aldrig sägs eller uttrycks

Det som ligger och pyr
Det som lämnar öppet för min hothjärna att tolka
En tolkning som blir den värsta tänkbara, som min hjärna kan finna
Minnen som jag helst skulle velat ha fått utraderade väcks till liv

Flätas in i de nya och skapar kopplingar som inte bryts av rupture and repair
Ingen återkoppling, ingen reflektion och inget förlåt i empatilöshetens tidevarv.
Hemska upplevelser som aldrig blir erkända och accepterade,
utan görs till mina egna personliga tillkortakommanden.

Alla nätter jag har legat sömnlös
Alla dagar jag har gråtit
All livskraft som jag har förlorat, p.g.a. människor utan empati,
och utan mod att se sig själva i spegeln.
Utan mod att säga det förlösande ordet:
Förlåt!

Fläckvis fungerande

adminLämna en kommentar


Jag är ingen robot
Jag borde därför inte behandlas som en sådan
Men ändå ställs det
högre krav på mig som människa

Jag förväntas att sköta mitt underhåll själv.
Jag ska optimera min motor för högsta möjliga prestanda
För att maximera mitt värde
Jag ska kämpa förtvivlat för att inte låta andra se att jag åldras

Detta skamfyllda åldrande
Undvika att bli den som måste försvinna ifrån arbetsplatsen,
då tjänsten man har haft plötsligt försvinner för några månader.
Tills uppsägningsavtalet är undertecknat

Bli den åldrade obsoleta,
som därefter lämnas över till samhällsmaskinen,
och snart märka att den endast fungerar fläckvis
Att den har rostat och inte underhållits
Upptäcka att människan är den enda maskinen,
som verkligen fungerar