Kategori: Dikter

Ordet är inte ditt

adminLämna en kommentar

Ordet är inte ditt. Ordet är inte fritt. Vakta dina ord.
I hjärtat och själen finner vi svaren, men vad gör vi när de inte får höras?
När rädslan inte får adresseras?
När dialogen dödas.

Likt en varböld växer alla outtalade nedsablade, skammade åsikter.
Bland oss vandrar de fula, de stämplade vars rädslor som inte får uttalas.
Det uppenbara som inte får benämnas.
Och i myllan växer hatet.

Orättvisorna vattnar myllan, men det giftiga vattnet får fortsätta rinna.
Inget rättas till.
Allt är förgiftat.
Tittar bort gör dem som har makten.

De maktlösa ser och lider.
Vanmakten och frustrationen som fräter sönder.
Människa 2,0 har inga känslor,
3,0 låt oss inte tänka på det.

Dansa på slak lina

adminLämna en kommentar

Dansa på slak lina
Vara här och nu
Inte glömma att andas
Medveten om faran, men ändå njuta av att leva helt och fullt

Andas in allvaret och vetskapen om livets obarmhärtighet och orättvisa,
men också se den stora nåden
Tiden vi fick som inte på något sätt var given
Livet vi fick. Floden som flöt förbi,
var vacker, glänsande, porlande brusande och vild.

Hur gärna vi än skulle vilja,
så kan vi inte se samma flod igen
Allting flyter. Allting rör på sig. Ingenting är lika
Utom vår längtan efter att kunna spola tiden tillbaka.

Dansa på slak lina
Parera krängningarna
Inte glömma att andas

Nu vill jag se nya floder,
och den här gången ska jag våga kliva i och ge mig hän
För utan rädslan kan man leva helt och fullt

Om man ger upp försöken att kontrollera
Hålla fast
Hålla sig kvar
Så kan man låta sig ryckas med
Bli hänförd och tänka nytt

Människor som aldrig lyssnar

adminLämna en kommentar


Det finns människor som aldrig någonsin lyssnar
Den finns människor som aldrig nånsin stannar upp
Den finns människor som bara går på
Släpper aldrig in,
någon annans tanke än sin
utan låter bara munnen gå

Lämnar en obehaglig tomhet efter sig
En dålig eftersmak av ett övergött ego
som har nu har gjort sorti
Allt det man velat dela,
som inte fick plats i det stela
ligger kvar oberättat och oförstått

Mänskliga möten här och nu,
som aldrig skedde
Och kvar sitter små, små giftiga pilar
som trängde sig in som kilar
små, små pikar som tydligen var humor

Det finns människor som berövar andra luft att andas,
rätten att höras och synas
Förstå mig rätt, jag har ingenting emot karismatiska människor
det är dem som lever på,
att få andra att känna sig små
Som jag inte kan fördra.

De som struntar i andras ansträngningar och bara tar för givet.
Kan inte anpassa sig alls för att alla ska trivas
Kommer och roffar åt sig utan att förstå,
vad det innebär för alla andra som ska titta på
De som blev statister och funktionärer,
istället för glada gäster på en fest.

Rastren

adminLämna en kommentar


Hur kan vi vara på samma frekvens,
när vi inte ens använder samma skalor
Jag förstod ju inte ens att det fanns flera
Att det fanns så många olika
Vad händer när erfarenheterna inte kan förstås och valideras.
Meningsfullhet som blir till meningslöshet, i den nya kontexten
När vi inte längtar efter samma saker
När vi inte ser genom samma raster.

Tänk familjen som flyttade in här bredvid
De förstod inte att de hade vunnit högsta vinsten.
De tyckte att de hade dragit den värsta nitlott man kan tänka
En blomstrande rörelse i Irak
Ett stort och vackert hus
Två bilar och kvinnan hemma med barnen

Precis som det skulle vara.
Ett perfekt liv
Nu en förtvivlad stress
i en liten lägenhet intill Stockholms innerstad
Barn som krånglar på väg till dagis
SFI studier och ännu mera studier
för att kunna börja studera
för att någon gång
kunna få ett arbete

Uppryckta blommor.
Blommor ifrån sol och bördig jord,
ett sammanhang, en begriplighet.
Nu bara traumatiska minnen ifrån flykten
Hoten ifrån männen som pressade dem på pengar
Män som hört rykten om att det fanns pengar att hämta,
och tyckte att de borde vara deras.

Geväret så nära pappas huvud
Mammas förtvivlade gråt
Inte undra på att lille Khaled inte kan sova.
Inte undra på att han är kinkig
Så det faktum att familjen har dragit högsta vinsten i bostadslotteriet,
är något de är olyckligt ovetande om.

Hiphop gangsta

adminLämna en kommentar


Du blev tvungen att göra fel
Bryta mot lagen
och skada andra

För att bli äkta
För att bli lite gangsta
För att få respekt
Att vara en man

Men hade du varit tjej,
så hade du inte kunnat göra så,
för det hade varit det fulaste
Omöjligt att någonsin tvätta bort

Du skulle ha blivit en dålig kvinna
Haft en smuts som suttit fast

Nej som tjej
ska man vara en perfekt flickvän
Den som håller allting uppe
Den snygga, sexiga
Ditt finaste smycke

Den som får ta hand om det lilla barnet,
som du var för viktig för att sköta
Tänk alla dessa hjältinnor där ute i förorten,
som krigar och kämpar för sina barn

Det är de som ska hyllas i varje raplåt
De är dem som ska kallas för äkta
De har inte haft något val
De har inte bara kunnat dra, när det blåser kallt
De har tappert fått stå kvar

Så när du snackar om att det är tufft i betongen
så förstår jag att det rimmar bra i sången
Men du har faktiskt haft ett val.

Du hade kunnat välja bort snabba belöningar,
som du visste förde elände med sig,
som lämnade din familj i tårar

Nej det är inte ditt liv i betongen,
som fascinerar mig,
som imponerar på mig

Det är alla hjältinnor,
som ska hyllas i varje sång.
Det är alla ensamstående mammor,
alla kvinnor som kämpat mot förtryck.
Som har krigat där de stått.

Hatkedjor och tro

adminLämna en kommentar

Min vän berättar om hur barbariska människor kunde vara i hans hemland
De kunde döda för åtta ynka kronor
Sen kunde släkterna hämnas,
genom att döda den mest framgångsrika i respektive släkt,
tills knappt någon var kvar.

Hat och hämndkedjor
Destruktivitet och meningslöst våld som lever vidare
Människoliv som inte är något värda
Som går att släcka så lätt

Ett krig som förevändning för att döda
Ett krig som döljer fähundars barbari
Plötsligt inser jag för första gången
att ett liv i en sån miljö
vore helt omöjligt utan en tro

Jag inser att teodicéproblemet till trots,
så finns ingen annan utväg
än att tro på en högre makt
En god, god högre makt

Att stå i kö

adminLämna en kommentar


Vi har lärt oss att stå i kö
Vi gör det för att det är det som är mest rättvist
men det är inte självklart
för vad är rättvist egentligen?
Vem borde få gå före kön och vem borde inte?

Överväganden som bara kan utmynna i förfördelade människor.
Gynna de missgynnade,
men ändå inte kränka de som gjort som man ska
De som har följt reglerna
och ställt sig i kö

Man har dock märkt att allt står still i kön
Istället ålar sig människor förbi
En liten tjänst här och lite pengar där,
lite mygel här och ett falskt intyg där
och sakta, sakta har välfärden och allmännyttan,
blivit ihålig som schweizerost.

Konsten borde vara fri

adminLämna en kommentar


Konsten borde vara fri men när den inte är det,
hur kan det då överhuvudtaget finnas någon frihet?
Om inte ens konsten får slippa reglers bojor?
Hur ska då vi burfåglar kunna andas?

Konsten reglerar ju sig själv.
Dör ut om ingen berörs av den.
Men hur ska någon kunna beröras,
om den aldrig får visas?

Så strunta i reglerna, kritikerna, bojorna
Bara flaxa och flyg
Och plötsligt, plötsligt syns kanske den där springan
som är tillräckligt stor
för att en burfågel ska komma ut

Romantiska drömmar om Paris

adminLämna en kommentar

Ibland kan ett sommarregn väcka
mina sinnen till liv,
och jag kan komma att tänka på hur det skulle vara
att vandra på regnvåta gator i Paris, med dig

Hand i hand skulle vi flanera, utan den allra minska brådska
Och vi skulle välkomna solens strålar genom molnen,
och applådera när molnen gjorde sorti

Sen skulle vi sitta på ett trottoarkafé,
och titta på de vackra människorna som hastade förbi.
Kanske ett besök på något museum, men bara om det var lätt
Och alla kläder jag hade tagit med mig, skulle passa alldeles perfekt

Kanske skulle vi köpa en liten tavla av någon gatukonstnär vid Seine
Kanske skulle jag själv skriva en dikt
Kanske skulle jag vandra där med dig och känna att
nu var jag i hamn

Kanske skulle vi bo på ett hotell intill Rue De Lafayette
och ligga i sängen och läsa högt ur en bok
och där skulle jag kanske somna tryggt i din famn
Kanske, tänker jag, medan jag tittar ut genom det regnvåta fönstret

Åka pendeltåg

adminLämna en kommentar

Omfattande elfel
Tågkö
Signalfel
Vagnfel
Personalbrist
Personal som inte kommit och löst av
Folk på spåret
Löv på spåret
Snö och isbildning
Banarbeten
Olycka
Rökutveckling
Strejk
Folk som luktar illa,
särskilt vid regn
Folk som lyssnar på musik utan headset
Folk som trängs
Cigarettröken som drar in vid T-centralen
Lappar som läggs på sätena
Bedjande ögon
Människor som tittar bort
Ibland lugnt och stilla
Eget säte
Egen tid för reflektion
Väntan på grön signal
Lättad stiger jag av