Kategori: Dikter

Det ena eller det andra när det går bra med både och

adminLämna en kommentar


Tänk vilket krig som pågick,
mellan de olika psykoterapeutiska skolorna
Tänk hur jag själv av okunskap
förfäktade tankar om att det ena var bättre än det andra.
Tänk hur lite jag förstod.
Tänk att det skulle krävas att jag såg med egna ögon
hur fattigt det ena blev utan det andra.
Tänk att det skulle krävas att jag hörde en patient säga,
att det kändes som att hon skulle passa in i manualen,
och inte tvärtom.

Hur ska en människa med affektfobi kunna bli hjälpt med KBT?
Hur ska psykodynamiken kunna hjälpa ett känslokaos,
utan att först ge en struktur att hålla fast i?
Hur ska en terapi kunna bli framgångsrik, med en terapeut som gömmer sig?
Hur ska ett gott möte bli till utan symmetrisk relation?
Hur ska någon kunna läkas av en terapeut som inte vågar känna,
utan tror att hen blir utmattad av att känna empati och sympati?
Hur ska en patient kunna känna sig mindre ensam,
om terapeuten gör anspråk på att simma i en annan sjö?

Jämställda män

adminLämna en kommentar


Män som hör om vår kärlek, vill gärna förringa den.
Och när den inte går att förringa
försöker de att förringa dig och din manlighet
Framhålla att du är underordnad mig,
och det är därför jag tycker att relationen är så bra.

Som om det alltid måste vara någon som är underordnad.
Du ler bara då, så där tryggt som bara du kan
Orubblig och in i märgen stark
Det är ofta män som beskriver kvinnor som särskilda varelser
Väsensskilda mannen

Jag kommer då alltid att tänka på Strindberg
Jag är inte den där varelsen,
har aldrig varit
Jag har aldrig behövt vara det.

Har någon gång känt pressen, förvisso,
men har aldrig behövt underordna mig.
Tack vare såna som Fredrika, Ottar och Märta,
samt två fina föräldrar som aldrig gjorde skillnad
och viktigast av alla du min själavän

Få aldrig hybris

adminLämna en kommentar

”Få aldrig hybris”
Hon sa det när jag låg på
golvet och tjippade efter andan,
efter att jag sekunderna innan jag upplyftad efter ett lyckosamt slag,
trott att jag var Bruce Lee,
vilket hon givetvis sett reptilsnabbt,
och levererat en vältajmad push kick i min mage

Och nu när jag låg där,
tänkte jag, att om jag inte hade väntat i 45 år med att börja med kampsport,
så hade jag vetat så mycket mer om livet.
Eller åtminstone om att förutse när slagen kommer.

Hon har blommig klänning

adminLämna en kommentar

Hon har blommig klänning och en rosett i håret.
Som ett försök att se mjuk ut,
när hon just har avskedat sin kollega sedan 25 år?
Konstaterat att hon inte längre behövdes.

Det behövs friskt blod i företaget,
och dessutom någon som man kan forma som man vill,
tänkte den nytillförordnade chefen

Någon behövde göra jobbet och det blev hon som fick göra det.
”Ta det inte personligt”, sade hon när hon räckte fram en Kleenex till kollegan.
”Tyvärr är det ju så att vissa tjänster övergår i andra”,
sa hon och tittade på kollegan som försökte hålla tillbaka tårarna.

Under helgen ska jag skissa på en ny tjänst att lysa ut, tänkte chefen.
Under helgen måste jag räkna på om jag kan bo kvar, tänkte kollegan.

En betydelsefull människa

adminLämna en kommentar

Människans upptagenhet av att vara betydelsefull
Vilken paradox
När så mycket energi ägnas åt att hålla ut armbågarna,
för att ingen lätt ska slippa förbi
Få av ljuset

Så mycket energi som ägnas åt att bevisa människors obetydlighet
För att öka sitt eget värde
Som om det vore fel
Att varje människa fick känna att de var viktigast i hela värden
Och att världen var deras
Deras

Vi läste en dikt om ljuset

adminLämna en kommentar

Vi läste en dikt om en som lyckats väva in ljuset i sitt livs mörka vägg
Det är självklart en som lever med Jesus,
sa du tvärsäkert

Men det måste väl ändå kunna finnas
annat ljus än det, sa jag
Ja men det är inte
det sanna ljuset sa du

Det enda sanna med sanningar,
är att de är falska, sa jag
Innan du klev på ditt tåg

Farkosten

adminLämna en kommentar


Solen har vaknat men kylan vill inte släppa taget
Tåget är försenat men kommer till sist
Mannen som sätter sig mittemot har sprungit för att hinna med
Kvinnan bredvid tar för mycket plats

Vi färdas i tid och rum
Människor kommer och går
Ändå är allt lika,
i farkosten vi försöker att spendera så lite tid som möjligt i
medan vi läser urbana historier i våra mobiler

Ingen skulle märka om jag satt och dog
Ingen skulle minnas mig som kvinnan på tåget
Inte ens efter alla dessa år
Vi vill inte känna igen,
på en plats där vi är på väg
Bort…

Stulen tid

adminLämna en kommentar

Inget är som stulen tid.
Den är rikast och fylld av möjligheter.
Den åtråvärda tiden som tappar sitt värde då den finns i riklig mängd.

Vidriga evighet.
Underbara korta stund.

Stunder av tankeflykt ifrån det som vardagen kräver
Stunder av planer och framtidstro

Stulna ögonblick är så ljuvliga

Revan i väven

adminLämna en kommentar

Revan i väven
Ibland uppstår en reva i den tunna fina väven
som jag mödosamt har vävt av alla goda möten.
Den ligger runt mig som en skyddande hinna.
Men ibland brister den en smula,
och det sköra och ömma blottas
och de svåra känslorna sipprar ut
angripbara av var och en som går förbi

Helt utan möjlighet att välja de värdiga,
som en fluga mot ljuset dras jag till det sårande hugget.
Med åren har min varma inre röst vuxit sig starkare.
det har dock tagit många, många år
Värmen i rösten dämpar fallet
Numera faller jag inte så hårt
Men jag faller

Företaget mig

adminLämna en kommentar


Jag har krympt ned företaget mig
jag har skurit ned
Jag har slutat expandera
Den där drivkraften började stå mig upp i halsen
Särskilt som jag inte visste säkert om den var min.

Att aldrig vara nöjd
Att aldrig vara här,
utan alltid tänka framåt
Alltid hoppas så stort
och skörda så smått

Jag drar mig tillbaka
och betraktar desto mer istället
inser att jag kan vara delaktig
även som betraktare

Väljer nu som jag vill
Har styrka att tacka nej
Har styrka att tacka ja
Känner inte något tvång att visa mig värdig
Kliver inte in i spelet och försöker,
vinna någons gunst