Kategori: Dikter

Mamma

adminLämna en kommentar


Jag växte upp i en värld av möjligheter
och begränsningarna var få.
Min mor var fylld av drama,
men också mycket skam

Och jag förstod aldrig förrän senare
hur allting hängde ihop.
Jag förstod aldrig hennes barndomstrauman

Hon berättade att hon hade sagt som det var,
till sin läkare
men han hade bara sagt,
att hon skulle låta det gamla vara
och skrev ut en lugnande tablett

Jag skulle vilja strypa karln
men han är redan död,
och var dessutom en produkt av sin tid.
Det sorgliga är att det finns läkare,
som är som honom även idag.

Läkare som tar den lätta vägen,
som inte vill förstå att trasiga själar
inte läks med tabletter
Att försummade inre barn
inte blir mindre försummade av en tablett

Hon försökte leva med sin ångest
med paniken som kom och gick
Och hon förstod aldrig att de där tabletterna
tog stora tuggor av hennes liv

Tog bort orken och viljan
att leva på riktig med berg och dalar.
Tog bort möjligheten att läkas,
kvävde drömmar, lust och glädje som ett täcke.

Mirakel på silverfisken

adminLämna en kommentar


En lång arbetsdag var till ända.
Pendeltågsperrongen låg öde.
Tack och lov!
Och silverfisken kom glidande i tid.
Tack och lov!

Väl på pendeltåget satte jag mig bekvämt tillrätta.
Med väskan bredvid mig
Och termosen med te
Och knäckebrödssmörgåsarna beredda

Med Chopin i hörsnäckorna
drog jag ett djupt andetag,
och tog en stor tugga på min knäckebrödssmörgås.
Just då stiger en ung man på tåget

En sådan där glad en med trendig hatt
och ett skratt som alla ska höra
Med hög röst talar han i sin mobil
Han kastar en blick åt mitt håll,
och tycks till min förvåning lägga märke till det som händer inom mig.

Han ser kanske mitt stelnande ansikte som har fryst mitt i tuggan
Min besvikelse över den försvunna friden
Min muns sneda grimas av avsmak som jag tydligen inte lyckats dölja.
Han sänker omedelbart rösten och förflyttar sig tyst mot en plats längre bort.
Ett mirakel på silverfisken…

Utanför skyltfönstren

adminLämna en kommentar


Jag passerar skyltfönstren.
Tänk om man vetat,
att nästan alla skulle ha minst ett.
Fönster som visar upp livet som det borde vara,
och vi som betraktare applåderar uppmuntrande.

Jag har dragit mig tillbaka en bit.
Håller behörigt avstånd ifrån skyltfönstren,
för jag blev först så fängslad av ljuset och färgerna.
Drogs dit som en fluga dras mot ljuset om natten

Jag förstod inte vad det var som gjorde mig så illa till mods
Förstod inte att det var dissonansen som skavde
Förstod inte att det var det som inte fanns i fönstren
som var det viktiga.

Har det varit inbrott?

adminLämna en kommentar


Tänk att du har lärt dig en massa färdigheter
Så att du kan göra ditt arbete snabbt och effektivt.

Tänk att du har städat på kontoret,
och ordnat din arbetsplats
så att den är både trivsam och bekväm.

Du har fått all utrustning att fungera bra ihop
Allt är kompatibelt och optimerat.
Nästa morgon vaknar du till en ny morgon

Och när du kommer till kontoret är allting annorlunda
Hela kontoret är ommöblerat och en del utrustning saknas
Saker har flyttats och kan inte flyttas tillbaka

Plötsligt måste du ändra ditt arbetssätt och lära nytt
Saker du kunde göra igår,
kan du inte göra idag.
En ny tillbyggnad ser du också.

Har det varit inbrott?
Har någon tagit sig in och ändrat för att skoja?
Har du blivit psykotisk?

Nej det är bara en helt vanlig automatisk programvaruuppdatering.

Evidensbaserad psykoterapi

adminLämna en kommentar

Evidens
Jag har kommit att avsky detta missbrukade ord
Evidens- Ett begrepp som gör anspråk
Evidens- Ett maktmedel
Evidens- En förutsättning
Evidens- En kvalitetsstämpel

Vad mäter evidensen?
Den naturvetenskapliga traditionen vill ha siffror.
Siffror passar bra i kvantitativa studier.
Siffror gör det hela mätbart.
Men hur blir det med allt det andra som inte får plats?
Hur blir det med orden?
Hur blir det med allt det där som inte kan fångas i formulären?

Och vad var det som var evidensbaserat?
Var det metoden?
Manualen?
Var det terapeuten?
Eller var det själva alliansen mellan patienten och terapeuten?
Vad var det som gjorde att patienten kände sig mött och förstådd?
Var det verkligen manualen?
Eller var det de unika mötena i de unika stunderna,
som skapade unika dyader?

Det går rykten om Zuckerberg

adminLämna en kommentar

Det går rykten om Zuckerberg
Han äger algoritmerna
Han har byggt ett imperium på vårt privatliv och vad vi tycker och tänker
Även han har insett att Facebook inte bara kopplar ihop sociala nätverk,
utan att kan användas till mycket vidrigheter.

Det går rykten om att Zuckerberg vill bli president,
men påverka ett val kan man inte med Facebook,
säger Zuckerberg

Han rasade mot Donald Trumps planer på att bygga murar,
men nu har själv köpt sig en ö att bygga murar kring

Ansiktsboken betalar tusendelar i skatt,
för när vinsterna blir stora,
blir skatterna små.

Ingen vet varför,
för det borde väl vara tvärtom?
Men kanske är det en naturlag?

Med stor makt kommer stort ansvar,
sade Voltaire och Spindelmannen,
men det gäller kanske inte skatt…

Jag lever här

adminLämna en kommentar

Jag lever här
Jag lever nu
Jag lever med andra
Men framförallt med mig själv,
och jag trivs i mitt sällskap
Och jag trivs här

För jag inser att det inte handlar om platsen
Det handlar om frid i själen
Det handlar om mening
Det handlar om lust

Det handlar inte om våren som trilskas
Och sommaren som blev för kall
Det handlar om mitt inre landskap
Som jag målar alldeles själv

Det är inte tryggare någon annanstans
Jag blir inte rikare
Jag blir inte snyggare
Jag blir inte starkare
Någon annanstans

Det handlar om att bestämma mig
Att våga slå rot
Och att se mina rötter,
och hur allt hänger ihop
Att kunna se en helhet
Där ingenting varit förgäves

Vårt lidande har banat vägen,
och öppnat upp för samtal
Vår ärlighet har gjort människor mindre ensamma
Jag vet ju det

Så vårt lidande har haft en mening
Och det är allt som räknas
Det är väl allt man kan begära?
För livet är alltid plågsamt
På något sätt

Och samtidigt är det i smärtan,
vi kan upptäcka det vackra
Stunderna vi ska fånga,
och spara i våra hjärtan
Det är dem vi lever på

Friheten

adminLämna en kommentar


Välkommen till friheten
Här är du välkommen att arbeta ihjäl dig
På ett arbete som kunde ha varit fantastiskt
men som har rationaliserats sönder,
till att bli ett hjärndött uppdrag en robot skulle kunnat göra

Här är du helt fri att uttrycka dina åsikter,
och att därefter bli helt ensam.
Särskilt om du har uttryckt dem på sociala medier

Här är du välkommen att skuldsätta dig
Sätta livet i pant
För en bostad
Här är du välkommen att vara precis som du är
om du tillhör rätt grupp.

Här är du helt fri,
förutsatt att du har fyllt i alla blanketter,
följt alla regler,
pensionssparat hela livet,
och satsat på rätt fonder.

Här är du fri att lyssna till politikers hån över pensionärer,
som tycker att de borde ha mer än existensminimum att leva på,
efter ett helt livs slit.

Här är du fri att få träffa olika människor,
så gott som varje dag ifrån hemtjänsten.
Välkommen till friheten att få bo hemma,
ända tills du nedkissad tar ditt sista andetag
Välkommen till friheten att dö ifred

Det skaldas om Italien

adminLämna en kommentar


Italien är skaldernas gunstling,
som det så ofta skrivs om.
Den vackra kulturen,
och det vackra språket.

Italien har även drabbat mig.
I den ringmursförsedda staden Lucca,
i det fagra Toscana,
träffade jag för första gången Ettore.
Han skulle komma att bli min sons farfar.

Jag var så ung och ville så gärna bli omtyckt.
Känna mig accepterad.
En fästmö god nog.

Jag berättade att jag brann för konst och skrivande
vid det stora mahognybordet,
med stora tallrikar fyllda med rykande pasta shuta framför oss
Konst kan man inte leva på, sa Ettore bestämt,
medan han hällde upp ett fantastiskt vin av muskatdruva
som han själv hade godkänt i vindistriktet han bodde i.

Som dessert åt vi prosciutto, fikon och gorgonzola.
Gabriella, hon läser till jurist, sa han med beundran i rösten,
medan han instruerade mig hur jag skulle smaka av vinet,
(mjukt och inte häftigt som om jag gav vinet en örfil.)
Vem är Gabriella frågade jag min fästman.
Det är hans brorsdotter, svarade han.

Så lätt det är att få drömmar krossade!
Åh vad jag gärna skulle ha velat vara som Gabriella!
Fått känna mig accepterad, på väg att bli något
Varit värd, varit någon annan.

Att jag hade bytt ifrån att läsa spanska till att läsa italienska,
och nu kunde konversera med såväl honom som hans hustru,
var ingenting att yvas över.

Han övergick till att berätta att min fästman,
minsann,
hade varit vacker som en grekisk gud,
när han var yngre.
Och nu?
Tänkte jag…

Jag har varken träffat Ettore eller hans son på många, många år
Jag vet inte ens om han lever
Men jag hoppas att han hann att inse
att det viktigaste man kan ge sina barn är ett värde
En stolthet över att de är just dem de är.

Om jag skulle ha träffat honom idag,
så skulle jag vilja berätta att jag skaffade mig flera akademiska examina,
men att jag alltid var lyckligast när jag höll på med min konst
Och kanske kan man inte leva på konsten,
men man kan inte heller leva utan den.
Konsten är stark och står för sig själv

Det är konstnärerna som är sköra
och vissnar utan näring

Hon talar med värme om att förstå

adminLämna en kommentar


Den energiska rösten tränger igenom ljudgardinen på caféet
Hon talar i mobilen med någon om tolerans.
Hon talar med värme om att förstå extremister. Hur de tänker och varför.
Hon talar om människors fördomar, rädslor och hothjärnor.

Medan jag sväljer den sista tuggan av min napoleonbakelse,
ser jag den förtvivlade kvinnan framför mig.
Hennes ord ekar: Förstår ni inte vad dessa människor är kapabla till?
Vad mer behöver ni än hundratusentals förlorade människoliv och miljoner i flykt?
Vad mer? Vad mer?

När jag dricker upp den sista slurken kaffe undrar jag,
om det verkligen är fördomsfullt att vara rädd.
Eller är det kanske helt enkelt bara väldigt sunt?
Kanske är det sunt att vara fördomsfull, ibland?