Jag börjar känna dem
De där männen på nätet
Jag kunde aldrig ana hur små de kunde vara
Bakom bilderna
Texterna
Hur smutsen smittade av sig
Hur jag tvingades bli en av dem
Och hela tiden undrar jag vad de söker
På dejtingsidorna,
är det möjligen helvetet på jorden?
Där nymfomanin och satyriasisen
är det värsta av öden?
Där tomheten vrålar ut sina ångestskrik,
oavsett hur många hål som fylls
I bruset av allt som krävs
I de små skärvorna av frihet
Då nuet är allt som finns
Där söker jag det där mötet
Där två tidsaxlar når sin skärningspunkt,
och befinner sig på exakt samma plats,
och rör sig tillsammans åt samma håll
Stadens
Konsumerande
Käftar
Lyckades även sarga mig
Det sura nedfallet
Tvingade mig att härda mitt skal
Tvingade mig att spela med
I det bisarra spelet
I världen där allt är upp och ned
Jag svalde de vackra långa meningarna
Talar nu i stackato
Uttrycker mig i alldeles för korta SMS
Följer de banala reglerna
på dejtingsiterna från Sodom och Gomorra
och kallar mig själv för Venus ifrån Haga norra
Jag vill inte vara den där
Den där som ställer till besvär
Jag vill inte vara den som kräver
Jag vill ge kraft och inte vara den som kväver
Jag vill inte vara den som ger osäkerhet
Jag vill vara den vars kyssar gör dig het
Hon som du älskar att hålla i din famn
Hon som gör dig varm när du hör hennes namn
Jag vill vara helium i din luftballong
Hon som fyller dig med din allra vackraste sång
Jag vill sitta i ditt knä och känna att livet kan vara lätt
Jag vet att du är vis och jag lever gärna på ditt sätt
Jag vet inte ännu vem du är,
men jag vet det här:
Vi är krigare båda två
Jag vet vilka höjder man kan nå
Livet tar och det ger
Tillsammans kommer vi bli så mycket mer
Vi kan inte trösta varandra
Vi blir bara ensammare
Mörkare
Ödsligare
Avståndet bara ökar
Sjuka,
chockade,
sörjande,
utmattade,
krisande
Det är vi
Och vi krockar hårt
När ska livet förbarma sig?
När har vi brunnit klart?
När ska vi resa oss ur askan?
Via Dolorosa, när tar vägen slut?
Förlåt, men jag kan kanske inte träffa dig mer
Jag kan inte tiga så att lögnerna blir fler och fler
Du visste redan från början att jag var skör
Ja det är sånt som händer när någon plötsligt dör
Det var som att du inte ville se
Det jag längtade efter kunde du inte ge
När vi inte sågs försvann du helt ur bild
Övergivenheten gjorde mig galen och vild
Jag ska minnas våra möten med glädje och värme
men nu kommer vi nog inte närmre
Förlåt men jag måste kanske rädda mitt liv
Smärtan skär i mig som en kniv,
men hellre se smärtan i vitögat brutalt här och nu
än ha den ständigt lurande i mörkret, men det förstår inte du
Jag vet att livet är så väldigt kort.
Därför ska det inte slösas bort
Och livet är så otroligt skört och kan så enkelt blåsas ut
Därför ska jag vara trygg och älskad när det en gång tar slut
När jag inte är med dig är det som att jag inte lever
Det är som att jag är en docka inställd i ett skåp
Och allt jag gör är att vänta och jag blir till ett våp
Jag är blott en spillra av mitt forna jag
Ångestdriven flämtar jag fram mina andetag
Musklerna i min kropp saknar styrka
Orosmoln stackar ihop sig kompakt
Hjärtat stampar inte längre i takt
Inom mig virvlar orkaner
Magen knyter sig i sin grop
Bröstet krampar ihop
Med livet som insats lever jag
För några alternativ har inte jag
Har satsat allt på ett enda bräde
för det är det som krävs
Underbart och skrämmande
Ångestfyllt och hämmande
Om du tror att jag vill styra dig
Att jag vill äga dig
då har du inte förstått ett endaste dugg
All jag vill, är veta att du finns där för mig
Oavsett om du flyger fri
flera tusen meter ovan jord
Oavsett om du bestiger berg
eller mediterar i Nepal
Med risk för att låta banal
Jag vill bara veta att jag lever i dig
som du lever i mig
För då gör vår kärlek mig fri, stark och kåt
om det är tvärtom för dig så skiljs vi åt
Om platonisk kärlek är det du söker
Då är det ingen idé vi försöker
Låt mig då söka min frihet någon annanstans
Livet lärde dig att i en opålitlig värd är ensam stark
Livet lärde mig att vara ensam, är som att vara ett träd utan skyddande bark
Du sa att du skulle studera långt bort och pratade bara om dig
Jag tog farväl av dig inom mig, för i ditt liv fanns inte plats för en tjej
Livet lärde dig att dra iväg på upptäcktsfärd och aldrig slå rot
Livet lärde dig att vara hemma på flera platser på vårt klot
Livet lärde mig att den som glömmer sina rötter blir fattig till sist
Livet lärde mig att lära av de levande och av dem vi mist
Jag behöver inte dig som inte behöver mig
Du känslomässigt självförsörjande: nära relationer är nog inte din grej
Ett känsligt hjärta Hem 