Alla frågor du inte ställer
ligger där
kräver, kväver
Alla frågor jag inte ställer
ligger där
skaver, begraver
Svävar omkring oss
som olösta mysterium
Kommer de frysa och stelna till is
Alla frågor vi inte ställer,
kommer de att skapa slutna rum,
dit vi inte får gå?
Tänk att ingenting kan skrämma så…
Etikett: relationer
Supersensitiv i ovisshet
Jag är inte bra på matte men förstår att ett plus ett blir två
Jag är dålig på budget men håller räkningen ändå,
när det gäller oss två…
Jag ser hur du tar emot bekräftelsen jag ger
och hur lite du ger tillbaka utan mina initiativ
Jag vet jag är så sårbar och hypersensitiv
Men det visste du ju om, det är inget jag har dolt.
Ärligt och rakt
I det finns inget svagt
Och sån är jag
Jag är trött på ovisshetens röst
och att efter våra möten behöva tröst
För att vi inte talar om spökena jag ser
vilket gör mig ensammare än jag redan är
Jag säger: Jag ger upp nu och väntar inte längre på nästa giv
Jag rätar på ryggen och går vidare med mitt liv
Nu gör det alldeles för ont
Jag lämnar till dig om du vill finnas där
Du svarar att du vill ha mig där du är
Du insåg inte att jag trodde att du inte kände alls
Såg inte min ensamma dans
Att jag såg tveksamhet som inte fanns
Jag springer i mörkret till dig
Du säger att måste få ta tid att lära oss varann
Klumpen i magen försvann
Jag somnar i din värme
Atomvintern förlorade ett offer, åtminstone nu
Ödsligheten kvävdes av hoppet och bredvid ligger du
Där ligger vi
Tack för att du fanns där en stund
Jag vill tacka dig för allt du gav mig när mörkret var som störst.
Tillsammans släckte vi vår stora närhetstörst
Jag vill tacka dig för fönstret du öppnade på glänt
Jag minns våra nätter men nu är de som drömmar. Som om de inte alls har hänt.
Förtrollande nätter där du visade mig din stad
Nätter där ditt smittande skratt gjorde mig glad
Jag minns hur vi gick i regnet och jag redan var på väg bort
Ditt liv var för kaotiskt och livet alltför kort
Inga möten är förgäves, jag har lärt mig utav dem
Men med relationer är det precis som med lagrad rom
Det är de som håller länge som smakar allra bäst
Kanske är jag för snabb med att utsätta dem för test
Kanske måste jag gå med skyddsutrustning, den starkaste jag har
och se tiden an för att få veta vem som till sist står kvar,
men hur ska de då få veta vem som finns där inuti?
Ingen kan säga annat än att det är livets ironi.
Men tack för att du fanns där för en liten tid
Fanns där medan jag utkämpade mitt livs tuffaste strid
Jag insåg inte då,
att vi var lika trasiga båda två
Är det där verkligen jag?
Jag är så trött på att förklara mina val
Ingen annan kan begripa mina helveteskval
Ingen kan fatta hur mina dagar har varit
Inte heller till vilka platser jag har farit
Och nu betraktar jag mig utifrån
Och mina blickar är inte snälla, utan mer som ett hån
Är det där verkligen jag?
Tänk att jag kunde bli så svag!
Tänk att jag kunde bli så rädd!
Jag var så helt oförberedd
Så i händerna på ödet som helt tycks göra som det vill
Herregud, hela mitt liv förvandlades till ett skämt april, april
Jag går här kravallutrustad i kevlar,
så rädd om det lilla jag har kvar
Snälla spegla mig inte illa, utan ge mig lite tid
Jag måste få hämta mig ifrån mitt livs strid
Men jag försäkrar att jag är helt säker på vad jag vill ha
Men jag vågar inte släppa in helt, för tänk om du bara kommer dra
Jag kan jämka och kompromissa, där är jag inte svår
Men jag kommer aldrig, aldrig leva med någon som jag aldrig riktigt når
Jag kan inte leva med ovissa knutar som ligger där och hotar
Nä för där är sanningen det enda som verkligen botar
Jag hatar hur orden fastnar som på velcro på min hud
och hur jag känner att mitt patetiska inre döljs av oäkta skrud
Jag känner att barnet och rebellen inuti bankar och vill ut
Den där kraften och förbannelsen den tar sig ut till slut
Det låter så enkelt med ömsesidig respekt
men åsiktskorridoren har gjort mig helt förskräckt
Jag vet att du finns häromkring
Jag vet att du finns häromkring
fast att jag inte känner någonting
Här gick vi för ett år sen
Det var tio dagar innan vi fick veta att du skulle dö
Jag tog en massa bilder för det hade precis kommit snö
Vi gick här och pratade och skrattade
och jag gjorde som vanligt och kastade snöbollar på dig
som du fångade och kastade tillbaka på mig
Tänk hur jag gick där älskad och trygg
Behövde inte känna mig rädd för att inte vara tillräckligt snygg
Jag var alltid vacker för dig
Jag var för alltid din tjej
Men som dom säger kommer du inte tillbaka
och livet finns här och nu och det borde jag bejaka
Fast jag tror att du faktiskt ändå är här
Jag vet att du vill att jag går vidare och blir kär
För det är sån som du var
Du ville aldrig att jag ensam skulle gå kvar
Jag vill inte heller det
Jag tänker inte bli kärleksasket
Men det är inte så enkelt att bara finna nån
som kan ta mig som jag är nu, utan att se mig som den jag var en gång
Det är så svårt att våga ge när man kan falla så hårt
Fan, fan, fan att det ska vara så jäkla svårt
Bredvid varandra på trampoliner
Relationer kan vara som att stå bredvid varandra på trampoliner,
drömmande och längtande på lösa boliner,
och vänta på vem som ska våga hoppa först
Vänta på vem som ska släcka kärlekens törst
Men vad händer om ingen vill?
Om båda bara står still?
Porrskadade och dejtingappsberoende
och ingen kan känna nåt förtroende
Tänk om alla känslor vi tror finns,
är filtrerade genom vår välvilliga lins
Tänk om vi bara går där bredvid,
som en ensam individ
Utan ett tillsammans och ett vi
Kanske är det bara en patetisk utopi
Men om det är så illa, så vill jag kliva av
Lever hellre ensam än som kärlekstörstande slav
Har man en gång smakat på kärlek när den är som bäst,
nöjer man sig inte som folk gör som mest
Det är svårt och konstigt
Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt
Om du väljer vägen utanför
Om du väljer vägen utanför igen,
och inte tar ansvar som andra vuxna män
Så vill jag att du ska veta med besked
att jag inte följer med
Jag stannar kvar
fast att jag då inte någon annan har
Men jag dör hellre här och nu alldeles för ung
än lever som undersåte till medberoendets kung
Kanske finner jag ett liv eller ej
Men svaret är ändå alltid nej
Inte en dag, timme, minut eller endaste sekund,
lägger jag mer åt att vara din hund
Tvåsamhetens pris
För att få uppleva värmen
Av en människa
Måste man tydligen
Utplåna hela sitt väsen
Inte vara för kräsen
Glömma vem man är
Vem man har varit
Och den man ville bli
Så säger martyren inuti
Tappar alldeles fästet
Allting snurrar runt
Glömmer att du är på min sida
Och för det får du lida
Glömmer att situationen är helt ny
Blir rädd och vill bara fly
Kanske orkar du med
Kanske orkar du inte
Trodde aldrig att jag skulle bli så här
Att jag skulle undra om benen bär
Med andra ser jag ett fönster
Med vissa ser jag inte annat än hinder
Med andra ser jag ett fönster
Där ser jag horisonten
Där ligger möjlighet till liv
Och så finns det någon speciell
med vilken jag kan andas
medan jag samtidigt tappar andan
Hänförs berörs och rycks med
Upptäcker bara mer och mer
Jag ber livet om ursäkt för mitt hat
Hänfört tittar jag nu på det som ligger på mitt fat
Ingenting är visst
I morgon har inte lovats mig
Jag gör ett hål i molnen
Öppnar en springa i hjärtat för dig
Ett känsligt hjärta Hem 