Etikett: Dikter som känns

Reser med hål i våra hjärtan

adminLämna en kommentar

Vi bokade den där resan som vi pratade om
Vi bokade resan som vi så hett önskade och som,
vi skulle ha fått alla tre
Vi åker nu
Utan dig finaste du
Hjärtat slits itu
Älskade, älskade, älskade
Eller är du kanske med ändå?
Ett litet tecken kan vi väl få?
För hur kan vi annars leva?

Vi försöker att leva för dig
men hålet i hjärtat är så stort
Smärtan och saknaden så stor
Varje tanke minner om dig
Vår älskade
Vi reser nu till värmen och stränder,
som du skulle ha älskat
vi som skulle ha rest till så många länder
Vi köpte resan sådär förnuftigt som du skulle ha gjort
Vi reser med den vedervärdiga smärtan
Vi reser med hål i våra hjärtan

Försöker men lovar ingenting

adminLämna en kommentar

Himlen är vit
Luften flaggar för regn
Våren känns i luften
Din plats är finast på hela kyrkogården
Jag är där varje dag
Jag berättar om det som händer
Om vår fantastiska son
Åh jag hoppas att du ser oss nu
Hur vi kämpar
Jag försöker
Försöker
Andas
Gråta
Räta på ryggen
Jag håller om de flätade fransarna på min favoritfilt
och låtsas att det är dina fingrar när jag ska sova.
Jag skjuter undan tankarna på att allt är slut
På mörkret utan dig
Jag försöker planera
Ett uppdrag för varje dag
Jag ska försöka
Men jag lovar ingenting

Ett bittert offer

adminLämna en kommentar


Jag har googlat på att överleva sin älskades död.
Där samlas flosklerna i massor.
Där uttrycks fördomarna,
okunskapen
och oförståelsen
och bildar en solid mur
mot min upplevelse.
Mitt helvete.
Man får inte bli bitter.
Man får inte bli ett offer.
Vem myntade dessa vidrigheter?
Vem tog sig friheten?
Jag är bitter,
så in i helvetes, förbannat, jävla infernaliskt bitter,
att den som rör mig kanske blir förgiftad.
Och jag är ett offer.
Jag är ett offer så mycket som någon, någonsin i alla tider och i alla världar kan vara ett offer.
Och jag kanske kommer att vara ett bittert offer i all oändlighet.

Avgrundsilska

adminLämna en kommentar


Vi satt i väntrummet på sjukhuset
Vi väntade på svar om min älskades cancer
Du kvinna med svullna läppar intill
Du frågade din partner som satt bredvid om du ska köpa byxorna du såg på nätet
Du tittade på köksinredning och frågar om ni inte ska köpa det dyrare alternativet
Du tittade på honom med bedjande ögon som ett litet barn som ber om godis
Du tjattrade på om all förbannad oviktig smörja
Som du trodde var livet
Allt materiellt som du trodde skulle göra dig lycklig
Din stackars stackare
Din stackars obildade, historielösa stackare
Du bärare av andefattigdomen
Jag har inte längre någon empati för din sort
Mina filter föll av,
omskrivningarna likaså,
och din uppenbarelse äcklar mig in till märgen,
och vanhedrar allt jag tror på
Livet, solidariteten och kärleken
Och jag skäms inte ens…

Jag har stängt

adminLämna en kommentar

Jag har stängt firman.
Jag AB finns inte mer.
Alla drömmar.
Alla böcker.
Allt jag trodde på.
Det visade sig vara lögn.
Inget är beständigt,
så varför ska man lägga något på hög?
Varför ska man tro på en framtid?
När den bara kan ryckas bort?
När orättvisan träffar oss flera gånger?
Vi träffades av blixten flera gånger,
vad är rättvisan i det?
Jag har tagit ned skylten och kastat den all världen väg.
Jag är inte hemma.
Det som syns är bara ett tomt skal.
Hela världen snurrar på,
fast allt borde stå helt still.
För utan dig kan ingenting fungera.
Utan dig blir världen inte bara fattigare,
utan helt bankrutt.
Nej, jag har stängt på obestämd tid.

Min prins vilar trött.

adminLämna en kommentar


Min prins vilar trött.
Kampen kostar på,
skratten likaså.
Men å som han kämpar,
min tappra fina prins!
Jag är hans sekundant,
hans pansarsoldat.
Min prins, min bästa kamrat.
Nu faller mörkret över oss,
och i natt kan jag andas,
och njuta av min kind mot hans.
Lycklig över dagen vi fick.

Den jästa dryckens falska mening

adminLämna en kommentar

Jag upphör inte att förvånas och fascineras,
över att drickandet genom hela livet involveras.

Denna oerhörda förtjusning,
inför helgens berusning.

Den jästa drycken som förutsättning,
för att kunna inmundiga varje anrättning.

Denna förutsättning för att kunna slappna av,
och glömma vardagens gråhet och krav.

Denna förutsättning för att kunna tala om det som känns,
och alibit när man har gått för långt och berört det som bränns.

Detta legitima undvikandebeteende.
För att orka med ett leende?

Denna förutsättning för att känna kärlek och tillhörighet,
fast att den lämnar alla andra i ensamhet.

Och ångesten får växa och gro,
den utmanas inte, utan lämnas i lugn och ro.

Och så en dag upptäcker hen kanske att det var drogen som gav livet sin falska mening
och inleder den långa vandringen mot en andlig rening.

Upptäcker då alla ursäkter och lögner om fina viner och utsökt champagne.
Alla bortförklaringar om den goda smaken och vad som passar till lasagne.

Andas, ta en stund i taget, landa.

adminLämna en kommentar


Dag för dag
Steg för steg
Stanna upp

Ta ett djupt andetag
En stund i taget

Släpp det krampaktiga greppet
Landa

Fungerar idag
Är helt obsolet i morgon

Djupa andetag,
är ovanliga i krig

Kvinnor som slår män

adminLämna en kommentar


Kvinna mor åt son,
ser att jämställdhet
är olika definierad.
Kvinnor som slår finns.
Fast ändå finns de inte.
Kvinna som slåss, tihi
och smäll på fingrar.
Män som slåss, kabom
och smäll av gallerdörr.
Kvinna som utövar psykisk terror,
det är så det är tihi.
Man som gör likadant,
glöm dina barn!
Familj med barn,
och dags för separation.
Kvinna kvar i bostad,
man kan dra åt fanders.
Jämställdhet????
Feminst? Ja!
Matriarkat? Nej tack!
Riktig jämställdhet? Ja tack!

I cancerdesperationens fotspår

adminLämna en kommentar


Tänk hur fantastiskt det vore,
om det gick att byta ut cancersjuka organ,
till fungerande syntetiska.
Tänk hur vi bländades av Paolo Macchiarini,
den snygge frälsaren i vackra kläder.
Och livmedikus för påven, tänka sig!
Klart att geniet måste vara sant,
så belevad och fantastiskt elegant.

Belle Gibson lurade hela världen,
att tro att hon hade överlevt cancer,
genom att äta nyttigt och rent.
Och i cancerdesperation griper man varje halmstrå,
och det är just därför det är så lumpet och simpelt;
att lura och utnyttja människor,
i sin djupaste förtvivlan.
Utan utbildning och kunskap,
påstod hon både den ena och det andra.
Boten var juicer, yoga, rawfood och fasta.
All annan behandling kunde man kasta.

Men de ljög båda två,
ljög så att det är svårt att förstå.
Bakom den vackra bländande ytan,
ljög de och människor trodde blint,
och vägrade lyssna på de som tvivlade.
Struntade i att lyssna på akademisk kunskap
och att läsa i långsamma böcker.
Men tyvärr så är verkligheten lite mera grå.
och verkar något för bra för att vara sant,
så är det oftast också precis just så…