Kategori: Dikter

Ruinerande utanförskap

adminLämna en kommentar


När tyckarna ojar sig över skattetryck
och pengar som slösas bort på ”parasiter”,
nämner de aldrig vad utanförskap kostar
Utanförskap är det dyraste som finns
Men ändå ska man dra in på just det stödet

Fattigdom är dyrt
Sjukdom likaså
Men utanförskap ruinerar hela länder på sikt
Jag läste en gång att en enda människa räddad ifrån social utslagenhet,
sparar in en socialarbetares hela livslön.
En enda räddad människa!
Och en räddad människa är ofta även en räddad familj.
En bättre investering får man väl leta efter,
-även enligt mammons lagar?

Mörkklädda maskerade män

adminLämna en kommentar

Mörkklädda maskerade män
En pistol mot tinningen
hur de så enkelt kunde slita livet itu
Hur ett ögonblick kunde förändra allt
Framtidsplaner och en särskilt god social förmåga
Utsuddade

En ung man vars liv precis hade börjat,
började istället tänka på slutet.
Ångesten, mardrömmarna och minnet som sviktar
känslan av att någon står bakom honom
Frustrationen över att inte kunna hålla en enda tanketråd
men värst är ändå känslan av ensamhet.

Fullständigt öde är den värld han lever i.
Grå färger och hotfulla ljud.
Mörkklädda maskerade män
Som aldrig kunde gripas,
som aldrig fick stå till svars

Mörkklädda maskerade män,
som kunde vara vilka som helst.
Som skulle kunna dyka upp när som helst

Så många ouppklarade brott
Så många oupprättade människor,
som inte får något avslut.

Silverblänk i staden

adminLämna en kommentar


Silverblänk i staden
Ett strimmigt hopp
skymtar ibland
Då kan jag känna schwung i mina steg
Jag är på väg
Kanske är det dopaminet,
eller endorfinet
men jag känner en samhörighet.
I trängseln på bussen,
är jag på rätt väg.
Någon ser och hjälper en kvinna upp med barnvagnen
Någon möter ett leende med ett leende.
Människor med mobilen i fickan
Det ska nog ordna sig ändå.
Bland horderna av människor,
finns pärlorna som aldrig kan reflektera falskt.
Ser de ljuset så finns det.

Jag behöver massor

adminLämna en kommentar


Jag trodde länge att jag inte behövde så mycket
men jag har insett att det var så jäkla fel
JAG BEHÖVER MASSOR!
Jag behöver:
Rötter
En historia
Ett gemensamt språk
Alla känslors färger
En dåtid
En nutid
En framtid
Ett folk
Släkt
Vänner
Bekanta

Jag behöver demokrati, ett samhällskontrakt, socialt kapital, rättvisa, jämlikhet, trygghet, humanism och vanlig jäkla medkänsla och sunt bondförnuft.
Jag behöver frihet
Jag behöver kärlek
Jag behöver gudomlighet
Jag behöver slippa, religion, fördomar, ytlighet, andefattighet, obildning, ojämlikhet och förtryck.

Jag behöver ha dig vid min sida.
Alltid, alltid alltid.

Ett riktigt, riktigt vackert hjärta.

adminLämna en kommentar


Bakom en kropp som inte har vistats en dag på gymmet
och bakom ett beteende som inte ansågs acceptabelt,
dolde sig ett bländande intellekt,
och ett riktigt, riktigt vackert hjärta.

Hon lärde mig att spela schack,
och skrattade ett underbart skrockande skratt
när jag vid terapins avslutning,
sa till henne att hon vackert fick finna sig i,
att tillhöra de normalstörda,
precis som jag.

Hon bet sig i armarna,
skar sig och betedde sig bisarrt.
hon gjorde det när situationen inte gick att hantera,
för att kontrollera sin ångest,
eftersom ingen hade hjälpt henne,
att reglera sina känslor på ett tryggt sätt,
när hon var ett litet barn.

Det var inte konstigare än så…

Mina 8 håls Dr Martens

adminLämna en kommentar


Mina 8 håls Dr Martens
Står för vänster, står för höger
står för att kunna springa snabbt,
när jag måste, utan att halka.

Står för att kunna sparka riktigt hårt,
när någon vill råna mig på min telefon.
Står för provokation
och höjning av taket, när det nästan nått marken
Står för en utmaning till de hastigt dömande.

Jag skickar en känga med mina Dr Martens
till alla er rättrådiga, skenheliga och falska janusansikten.
Ni som aldrig skulle offra något på riktigt,
men pekar finger åt alla andra.

En känga rakt i fejset på er som så gärna svärtar ner,
men aldrig ser er själva i spegeln.
Ni som tillhör ledighetskommittén,
men skriker om vart skatten ska gå till.

En känga rakt i skrevet på er som kommer till vårt land
och är hallickar, slavhandlare och knarklangare.
Ni som utnyttjar människors vilja att hjälpa,
och stjäl ifrån utsatta.

En känga i röven på alla journalister,
som aldrig skildrar våra goda svenskar,
nya som gamla,
utan alltid ger idioterna plats.

Allt är sig likt

adminLämna en kommentar

Vikingarna slogs och slaktade män kvinnor och barn,
för Tor och Oden, för makt och rikedom.
Orädda eftersom de efter döden skulle komma till Valhall

Korsriddarna slogs och slaktade för sin gud och för makt och rikedom
Orädda för att de efter döden skulle komma till himlen

IS slåss och slaktar kvinnor, män och barn för sin Allah
Orädda för att de efter döden ska komma till paradiset

Allt är med andra ord sig likt.

Höstrusk som börjar för tidigt

adminLämna en kommentar

Regnvåta gator
Höstrusk som börjar för tidigt
Kyla när vi hoppats på lite, lite värme till,
nu när sommaren blev för kort
Djupa suckar och andra kläder plockas fram
Beslutsamma blickar åter i marken

Man måste härda ut
Åter parera väderomslagen
Paraplyet i väskan som backup
Kaffet i termosmuggen som en tröst

Tittar upp och ser bladens rodnande skrud,
tänker att om jag fick omges av orörd natur
skulle det aldrig bli grått och fult.
Då skulle varje dag vara unik
och ändå är jag kvar här i asfalt och betong,
där grått är grått och dagen är sig lik

Tomma ord och vänskap

adminLämna en kommentar


Så mycket tomma ord som omger oss
Jag undrar hur många ord som skulle finnas kvar
om de tomma försvann.
Detsamma tänker jag om vänskap.
Vad är en riktig vän?

När är man vänner och inte längre bekanta?
Kräver vänskap försakelse?
Eller rent utav att man står ut med att tryckas ned?
Kräver vänskapen jakt efter någons gunst?
Är det någons ego som ska gödas?

Tål vänskapen ärlighet?
Är vänskapen en vänlig spegel att speglas i?
Är vänskapen det sunda bollplanket,
eller är det den entusiastiska hejarklacken?

För att vara min vän behöver du inte rädda mitt liv.
Du behöver inte finnas till hands tjugofyra sju.
Du behöver inte rycka ut på momangen.
Jag kan åtminstone ännu ringa 112.

Du behöver inte ansvara för mina livsval,
för mitt känsloliv,
och inte heller mitt kärleksliv.
Det räcker bra med att dyka upp på en fika.
Att vi för en stund delar utsikter med varann.
Genuina möten där vi får vara som vi är.
Det räcker gott för att hålla mina livsandar vid liv.

Om hoppet är ute

adminLämna en kommentar


Om nu inte världen är att lita på
och människorna vill vara korrupta
och inte sträva efter det goda och det rena,
utan föredrar att rasera,
allt som byggts upp,
tillit, hopp och framtidstro,
för kortsiktiga belöningar?

Om de vill dö som uslingar och ynkryggar?
Om mina ansträngningar är dårens
och hoppet redan är ute;
låt mig då få ägna min sista tid
åt dem som alltid har funnits där
De vars hjärtan inte klarar att ljuga och bedra

Då får jag väl virvla runt som en solkatt i solen
Virvla som löven i höststormen
Som snöflingorna om vintern
Och glida runt som molnen
Och inte bry mig ett dugg om mjuka landningar
Och strunta blankt i om något kan gro till våren.