Kategori: Dikter

Barcelona

adminLämna en kommentar

Till Barcelona åkte vi året som vi gifte oss
Nu är jag här med vår ögonsten som var det viktigaste för oss förstås
Ramblan pulserar precis som förr
Men livet är förändrat och jag står framför en dörr
Hur lever man vidare, det är frågan som söker svar
Jag ser livet som pulserar och minns hur enkelt det var
Ser alla unga med livet framför sig
Vill inte tänka att det inte gäller mig
Låter mojiton värma min själ
Tänker att livet ändå vill mig väl
Tänker att jag måste glädjas åt det som är jag,
För jag kommer aldrig vara så ung som idag

Tiden

adminLämna en kommentar

Tiden har fått en annan innebörd för mig
Minuter kan vara så oerhört långa
Så fruktansvärt outhärdliga,
och klockslag så oerhört viktiga,
men ändå luddiga
Jag glömmer så lätt
Tiden läker inte alla sår
Men kroppen gör kanske det
Med tiden
Efter alla klockslag

Klockan 05.30 vaknade jag efter en mardröm om clownen i filmen Det
Klockan 09.15 tänkte jag att jag inte ville leva längre
Klockan 09.20 tänkte jag att sörjande inte kan överleva i den här obarmhärtigheten
Klockan 09.30 skrek jag och grät över en försvunnen tygkasse som sonen lånat
Klockan 09.40 kallade min son mig för psykfall
Klockan 09.55 kramade min son om mig och vi sa båda till varandra
JAG ÄLSKAR DIG!

I sorgens fjärde månad

adminLämna en kommentar

I sorgens fjärde månad,
flög hoppet i väg så långt
Blev så litet att det knappt kunde synas en molnfri dag
Det var också då orken tröt
Det var då jag bara grät och skrek
Ut i en tom intighet utan resonans
Det var då jag insåg hur ytligt allting är
Och om ytan krackelerar
Då är man körd
Och hela jag har krackelerat
Hör inte längre till
Vi ska köpa T-shirts jag och min svägis
På dem står det:

I hate people…

Rispor i hjärtat

adminLämna en kommentar

Rispor i hjärtat
Blöder konstant
Smutsas och solkas ned
Allt svagare puls
Mitt hjärta som mötts och hållits
I kärleksfulla händer
Kastas nu runt
I ovisshet
I ovarsamhet

Tills våra vägar korsas igen

adminLämna en kommentar


På mitt favoritkafé satt en dag en man
Han såg så bekant ut att jag måste fråga
Det visade sig att våra vägar faktiskt mötts
Vi började att samtala och det blev ett samtal jag skulle minnas
Han var också drabbad av sorg, och i detta nådde han mig
Vi hade många likheter och såg livet ur liknande perspektiv
När vi skildes åt tänkte jag att mött en riktigt vacker människa
Skrev gjorde han precis som jag och han fick adressen till min webb
Han verkade vara så osentimental och fri,
och jag önskar att jag kunde vara likadan
Men ju mer jag förlorar, ju mer klamrar jag mig fast
Dagen efter fick jag ett meddelande
Fortsätt skriv, fortsätt boxas, fortsätt lev
Tills våra vägar korsas igen…
Jag tänkte på kvällen att det är dem jag ska samla på
Jordänglarna…

Sorgen har alltid bott i mitt bröst

adminLämna en kommentar

Jag tror att jag har levt rikare än de flesta
Jag har gjort det jag har velat
Och det har varit mycket
Jag har varit helt berusad av livet
Jag har älskat
Varit passionerad
Men sorgen har också alltid varit en trogen följeslagare
Som om den vetat att mitt liv skulle vara ett drabbat ett
Men regissören har också varit där och kommenterat
Påpekat att det är en fantastisk dramatik
Och i bakgrunden hörs Kurt Vonnegut: Be a sadist

Mörkret som omger mig

adminLämna en kommentar

Jag sitter i avgångshallen på flygplatsen
Det var din arbetsplats i decennier
Jag trodde inte att det skulle göra så ont
Men det smärtar så att jag vill skrika högt
Minneskavalkaden som rullar förbi
Jag kan knappt andas och mannen som sitter bredvid får inte se mina tårar
Ensamheten blir inte mindre med tiden som går
Den gräver sig in och jag bränner mina skepp med mitt dåliga mående
Jag lever som döv och stum oförmögen att göra mig förstådd
Jag önskar att jag kunde känna att jag var omgiven av änglar,
men ödsligheten är total
Jag vill inte känna att allt är kört
Att allt är slut
Inuti mig säger en röst just det
Och vad värre är:
Den säger att mina vänner också tycker det

Måste ställa dörren på glänt

adminLämna en kommentar

I går ligger bakom mig
En vandring som gick över berg och dalar
Men på kvällen hängde jag med mig själv
Då för första gången kunde det kännas helt ok
Sakta bit för bit kommer jag fram
Mitt nakna själv, den jag är utan dig
Som jag aldrig bad om att få vara
Famlar och söker
I dunklet fann jag träningen
Förstod att den är min
Orden och bokstäverna likaså
Vissa törstar mer efter kärlek,
och jag inser att sån är jag
Ingen ska få mig att tycka att det är svagt
Och där i soffan framför filmen jag hyrt,
blev det så klart
Att jag aldrig
Kommer nöja mig
Med mindre
Jag vill ha allt
Finns inget skydd
Inga garantier
Måste ändå ställa dörren på glänt

Självständiga människor

admin1 kommentar


Det förs så ofta fram att det är viktigt att vara självständig
Man ska vara stark ensam och huslig och väldigt händig
Jag som vet att livet är för kort, vill inte slösa bort ett enda grand
Många menar är att det är viktigt att göra saker på egen hand
Som om ensamhet är ett värde att vårda
Som om det är att vara självständig och frisk
Som om tvåsamhet är svagt med automatik och en onödig risk
Som om längtan efter närhet och samhörighet är vekt
Som att ensamhet är bra, som är så blekt
Hur fasen kunde det bli så skevt?
I vilka relationer har människor levt?
Kanske saknas anknytning?
Kanske känner sig människor ensamma fast att de är två?
Men jag vet att det inte alls behöver vara så
Men jag vet att ett plus ett inte alls bara blir två
Den som en gång har upplevt det
Fått smaka
Kan aldrig gå tillbaka
Den som har blivit varm i hela bröstet av att möta den andres blick
Den som har haft någon som alltid funnits där
I en relation som gått till kärlek ifrån att vara kär
Kan aldrig nöja sig med halvljummet kaffeblask

Metamorfos

admin1 kommentar

Efter hundra dagar
Då fattade jag att du aldrig kommer tillbaks,
och att det vore gement att skynda på döden.
Då reste jag mig upp och stod avklädd utan dig
En helt främmande person
Sen dess har jag försökt förstå vem jag är
På ett sätt gammal som världen
På ett annat sätt ung och barnslig som en skolflicka
Kroppen tar sats och blommar en sista gång
Innan hösten kommer
Ett grått töcken av ovisshet
Apokalyps eller fågel Fenix?