Kategori: Dikter

Första bröllopsdagen

adminLämna en kommentar

Första bröllopsdagen utan dig
För tjugoett år sedan blev jag din tjej
För elva år sen blev jag din fru,
men inga vackra minnen hjälper mig nu
Saknaden bränner sönder mig inifrån och ut
Ensamhetens kyla fryser ned mig utifrån och ända in till slut
Nu närmar sig hösten och jag ser framåt med bävan
Tänk hur allt suddades ut, trots all min strävan
Kvar är jag tillbaks på ruta noll,
men med ögonstenen som har koll
Han som så snabbt fick bli stark,
och fick utgöra grund när det inte fanns någon mark
Jag kämpar och sliter med att klara dagen
men idag hukar jag mig dubbelvikt som av ett slag i magen

På papperets spelplan

adminLämna en kommentar

På papperets spelplan gäller mina regler
Här är jag suverän regent
Jag har makten över varje tangent
Här spelar jag första fiol
Här kan jag till och med skjuta pistol
Här behöver jag inte nöja mig med en vacker sång
Här kan jag vråla ut min frustration och gå bärsärkagång
Och fy fan vad jag behöver leva ut
Allt jag har hållit inne för att inte någon ska slå bakut
Självutnämnda gurus på sociala medier som lever långt ifrån vardagen,
rättrådiga medborgare som inte smakat på verklighetens knytnävslag i magen,
syltryggarna som vänder kappan efter vinden,
de nyttiga idioterna som i sin okunskap vänder andra kinden
Säljer iväg sin egen kultur i tron att det är godhet
Banar väg för förtryckare och inskränkt frihet
Andefattiga individer som bara rusar på och tar allt för givet
För självupptagna för att ta in något historiskt som finns skrivet
På mitt papper kan jag be dem alla dra åt helvete
Jag kan vråla HÅÅÅÅÅLL KÄÄÄÄFTEN!
FÖÖÖR FAAAN!
Och sen kan vi sitta i armkrok och sjunga ”Kumbaya” igen

Föds för att dö

adminLämna en kommentar

Jag kan inte se igenom dimman som omsluter mig
Se upp för här kommer mörkret
Mörkret materialiserat i en kvinna
Antimaterian ingen vill ha i sin närhet
Jag hatar livet som bara ger för att ta
Allt föds för att dö
Vi träffas för att skiljas åt
Varje hej är början på ett hej då
I glädjen i mötet finns nu alltid avskedet som en skugga
Att leva så är så fullständigt förgörande
Att stanna kvar och dö i mörkret känns så otroligt förförande

Kontaminerade minnen

adminLämna en kommentar

Kontaminerade minnen
Triggers som bara blir fler
Känslor som inte får plats i kroppen
Krympta väggar
Erfarenheter som inte hjälper
Erfarenheter som stjälper
Huvudet tungt av gråt
Varför ekar hela tiden
Varför du?
Varför jag?
Varför andas?
Utan dig?

Livet lärde dig

adminLämna en kommentar

Livet lärde dig att i en opålitlig värd är ensam stark
Livet lärde mig att vara ensam, är som att vara ett träd utan skyddande bark
Du sa att du skulle studera långt bort och pratade bara om dig
Jag tog farväl av dig inom mig, för i ditt liv fanns inte plats för en tjej
Livet lärde dig att dra iväg på upptäcktsfärd och aldrig slå rot
Livet lärde dig att vara hemma på flera platser på vårt klot
Livet lärde mig att den som glömmer sina rötter blir fattig till sist
Livet lärde mig att lära av de levande och av dem vi mist
Jag behöver inte dig som inte behöver mig
Du känslomässigt självförsörjande: nära relationer är nog inte din grej

Tankarna löper gatlopp

adminLämna en kommentar

Tankarna löper gatlopp
Hamnar i återvändsgränder
Väl inträngda skriker de
Förtvivlat i ångestpanik
Jag försöker gå vidare
I det öronbedövande dånet
Men slås till marken av trycket ifrån basen
Och diskanten som spränger ljudvallen
Och i bakgrunden hörs de goda råden
Ifrån dem som ännu inte varit här

Ett trauma mot ett annat

admin1 kommentar

Läkaren ringde och berättade att han hade sökt
Och jag var så glad över att han hade försökt,
hitta en mottagning som kunde ta emot
Men mot mitt öde kan man inte erbjuda någon bot
Det visade sig att mitt trauma, min kris
Inte är prioriterat på något vis
För resurserna ska läggas på dem som kommer ifrån krig
Jag vet att jag kommer med en störande intrig
Människor skulle inte ställas mot varandra
Samma resurser för den ene som för den andra
Men det där är bara strunt
Hjälpen i nöden är numera tunt
Ett medborgarskap i vårt land,
gör att man kommer i andra hand
Jag stöttade så många, men fick ingenting tillbaka
Skräcken växer för att allting ska braka

Tar en taxi till Marula Café

adminLämna en kommentar


I Barcelona sjuder livet dygnet runt
Men platsen saknar betydelse när fundamentet är tunt
Inga vackra vyer kan stilla min längtan till livet som var
Inga goda drinkar kan minska min önskan om att du skulle vara kvar
Att veta att min väg ska kantas av hopp och av svek
Att se att de flestas moraliska kompass är ganska så vek
Som en pastisch av en äldre tid,
upprepas ytligheten i en ny hybrid
På Opium club lyser bling bling och stass
Männen i kavaj och kvinnorna i strass
Att gå på techno i såna kläder
Svettas ihjäl i stekhett väder
Är ett helgerån på hela kulturen
Sån dynga är i strid med naturen
Så vi sätter oss i en taxi till Marula Café
Levererar värme och äkta kvalité

Jag har inte lärt mig

adminLämna en kommentar

Det sägs att livet lär oss
Att erfarenheterna gör oss rika
Det som inte har ihjäl oss
Och allt det där de brukar predika
Men jag har inte lärt
Jag har inte utvecklat mitt sinne
Jag har tvärtom tärt
På det viktigaste innerst inne
Inte heller har livet stärkt min stackars kropp
Eller grundat marken under mina fötter
Tvärtom har jag tappat allt hopp
Och jag saknar alla mina rötter
Den enda trösten
Den finner jag i dem som redan har levt klart
Det är något med rösten
Hos den som kan se att livet passerar så snart

De hastigt dömande

adminLämna en kommentar

Snälla hugade Facebook skribenter,
jag söker och längtar efter riktigt intellekt!
För jag börjar tröttna på okunskapens nyttiga assistenter
Genomtänkta analyser vore en sån härlig fläkt!

Istället kommer konstruktivistiska hypoteser
snickrade i hemmets trygga vrå
I parti och minut kommer dessa naivistiska teser
Nog borde väl tankegodset hålla en lägstanivå?

Hur kan man leva utan historiens bittra men viktiga fakta?
Hur kan man leva utan tanke på konsekvens?
Förändring från frihet till ofrihet sker sällan sakta
Men en fingervisning kan vara självmordsfrekvens

Så till er skribenter som så hastigt dömer om rätt och fel
Lyft huvudet ifrån navelskådan och se världen som den är
Ni kommer att märka att sanningen bärs av oss alla del för del
Den finns bara i mötet med den andre och det är genom att lyssna vi verkligen lär