Barnet i människovarelsen


Jag åker till jobbet och gör vad jag ska
Inget människoöde kan någonsin tråka ut
Ett möte kan bli nja, jaha eller riktigt bra

Människovarelse
Varande människa
Människoblivelse

Ingen människovarelse utan glitter som blänker
Oavsett hur långt inne så hittar man längtan där till slut
Ligger där och lyser, vad vi än gör och tänker

Finns där på färden
Jag följer ljuset till ett fönster
Fönstret leder ut i världen

Ut i ett oändligt universum
Med alla färger som tänkas kan
Ett alldeles fritt kuriosum

Någonstans inuti oss alla bor ett litet barn. Hur mår ditt inre barn?
Är det älskat sett och förstått?
Tänk så många försummade barn. Intrasslade i ett garn,

De bor i människorna i det här maskineriet
De ropar förtvivlat med hjälp av ångesten
Med hjälp av raseriet

De drar ut sladden till strömmen
Släcker ner
Lägger en svart duk över drömmen

När de inte orkar längre
När de inte längre ber något mer
Det är då luftrören blir trängre

En reaktion till “Barnet i människovarelsen

Lämna ett svar till Marie - Skriver om livet Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.