För en tid var du nästan allt

När du ringde släppte något hårt och kallt
För en tid var du nästan allt
Det är konstigt vad mycket man ändå tål
Men det krävs ett inre av stål
Du talade om våra brister och att vi måste förstå
Men att förstå allt som hände, dit kan jag inte nå
Du pratade om att vi båda ville vinna
Men jag ville bara vara din kvinna
Det var aldrig någon kamp om makt för mig
Jag ville bara bli förstådd av dig
Jag förstår inte varför jag blev så himla svag
Hur det blev så. Den insikten är vag
Nu gör allting så himla ont och hjärtat värker
Jag tvivlar på att sånt här verkligen stärker
Det krävs ett töjbart hjärta och en flexibel själ
Men framförallt att vi tror att vill varandra väl
Vad hände med humorn och alla skratten?
Det har jag undrat på balkongen framåt natten
Jag vände på klacken och målade dig helt i svart
Jag bara gick min väg och struntade i vart

En reaktion till “För en tid var du nästan allt

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.