Ju mer jag tänker på människan jag vill vara,
desto mer inser jag att det bara blir längre dit
Att vara den där människan
Hon som möter alla mjukt
Som finns där när de behöver
och låter människor tala till punkt,
även när de aldrig slutar prata
Som nyfiket söker ta reda på vilka de är
Inte fastnar i sitt eget
Som vänligt möter frågor,
utan att se hot
Hon som är lagom engagerad,
med en lika lagom analys
Som lätt kan överse med plumpheter
och människors narcissism
och att de helt struntar i ditt
Hon är inte jag
Hon blir nog aldrig nånsin någon som är jag