Jag lämnar min älskades famn
Värmen ligger kvar
Inom mig sjunger jag hans namn
Fina, fina karl

Jag badar i ömhet och åtrå
Allt jag önskade regnade ner
Tänk att jag kunde älska så
Nu när du inte finns mer

Ändå kommer känslan smygande:
Förtjänar jag det här?
Jag önskar att jag kan hålla mig flygande,
och fortsätta även när livet tär

Jag fick en andra chans
Jag fick ett liv till
Jag fick ett jag inte trodde fanns
Men ändå ligger inte oron still

Jag får andas, älska och skratta,
medan du berövades allt
Medan jag överlade med döden kunde jag inte fatta
Livet både tar och ger tusenfalt

Jag bär dig med mig i varje steg
Men i hjärtat lämnar jag plats
Du lärde mig ju att inte vara feg
Nu tar jag steget! Nu tar jag sats!