Tvåsamhetens pris

För att få uppleva värmen
Av en människa
Måste man tydligen
Utplåna hela sitt väsen
Inte vara för kräsen
Glömma vem man är
Vem man har varit
Och den man ville bli
Så säger martyren inuti
Tappar alldeles fästet
Allting snurrar runt
Glömmer att du är på min sida
Och för det får du lida
Glömmer att situationen är helt ny
Blir rädd och vill bara fly
Kanske orkar du med
Kanske orkar du inte
Trodde aldrig att jag skulle bli så här
Att jag skulle undra om benen bär

En reaktion till “Tvåsamhetens pris

  1. Vi människor är bara som små maskrosfön som hjälplöst far med vinden. För det är vinden som slutligen bestämmer vart vi skall landa och slå rot.

    Peter.

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till tideracepeter Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.