Det finns inga andra än oss,
som vet hur det är,
och hur det har varit.
Vad vi har.
Och har haft
Nu har vi bara nu.
När tankarna rusar framåt,
hugger skarpa knivar rakt igenom kroppen min.
Där vilar bara svärta och mörker,
så jag backar tillbaka till här och nu,
och märker att det som ligger framför är vackert.
Jag tog dig aldrig för given,
och vi slösade ingen tid.
Så jag stannar kvar.
Framtidslös.
Här och nu.
Andetag för andetag.