Vi åkte in till stan
och flanerade runt
och gjorde oss ingen brådska,
vilket är ovanligt för oss,
och när vi satte oss på en bänk,
kände jag så starkt,
att jag inte ville hem,
säger hon sorgset.
För innanför dörren väntade
alla krav och plikter.
Den där känslan av att någon väntade
och blev försummad,
medan vi bara strosade omkring.
Så stark den var,
den där känslan,
fast att lägenheten var tom,
och endast fylld med slentrian.
Ett känsligt hjärta Hem 