Hon går men fötterna nuddar knappt marken
Hon blåser förbi som en vind
gör små nedslag som en liten tromb,
men fastnar aldrig.
Hon låter sig varken fångas eller nedslås
och behöver inte en plats,
inte ett land.
Är fri i själen,
och rastlös.
Kanske också rotlös,
men det är ingenting hon tänker på.
Hon blir så gott som alltid omtyckt,
av såväl kvinnor som män.
Hon kommer dock ingen så nära,
att de får veta något om vem hon är.
Allt blir så enkelt utan band.
Den ultimata världsmedborgaren!
Jag tror att det kan funka ett tag
Jag tror att man kan slingra sig förbi en tid.
Men till sist inser man,
att allt som egentligen betydde något,
var just de nära banden.
De vi delade och som ringlade sig genom vår historia.
Och någon måste sakna oss, längta efter oss,
även om det bara är en liten katt.
Ett känsligt hjärta Hem 