Så öppnar jag dörren och kikar in Hur är det därinne i kroppen min Hjärtat ligger lugnt och sinnet likaså Kanske håller det ändå för att vara två?
Det finns en sällsam obeskrivlig frid Men det har ännu gått en liten tid Besvikelsen skulle bli en sorglig sensmoral och dikten inget annat än ett pekoral
Men om jag inte får jubla när livet ger mig lov Kommer ju endast amygdala ha rätt att hålla hov Så därför vill sjunga vackra kärlekssånger Såna som jag bittert hånat så många gånger
Ännu höres inga falska klanger och omständiga tal Inga galna nycker och bortförklaringarnas kval Inte heller känner jag mig fjättrad, stressad och kvävd Nu ser jag nya praktfulla färger i varpen medan den blir vävd
Lugn och enkelhet präglar vårt vi Du visar att jag kan vara fri Jag tänker inte sjunga lovsånger Jag tänker inte riskera allt Det måste få ta tid att bygga grunden Jag ska njuta av det som finns i stunden Jag ska noga lägga märke till dess prakt Alla kärleksord dina händer redan har sagt
Jag ska inte tänka tio steg fram Krigsröken är borta och kvar är bara damm Jag tänker inte måla luftslott och bygga hus av kort Här har jag det bra och jag behöver inte mer Förnöjsamhet borde vara modernitetens nya dygd Närhet, tillit och respekt lägger vi i vår kärleksbrygd Jag hoppas att det är mitt sanna jag du har kär, för jag vill ha dig precis som du är
Längtar hem till dig Hem till din varma famn Den som aldrig säger nej Den som bjuder mig min längtans hamn
Längtar hem till oss Livet, nu lätt som en fjäder Förr ett krig, för vilket jag behövde slåss Stannar nu med dig i alla väder
Framtiden glittrar i silver och gull Det var värt alla mödor och alla vägar vi gick Tänk vad vi gjorde för kärleks skull För se hur vi hela härligheten fick
Kärlek och mening i allt som vi gör Bara ljus överallt, bara glittrande ljus Och jag tillåter mig att vara skör Äntligen hemma med dig i detta underbara hus
Jag vet inte vad eller vem som sjöng amygdala till sömns Vet inte vad som gav all denna ro Vet inte vem som bestämmer vad som dröms Klart att jag vet, det var du som gav mig denna tro
Se hur hon fumlar med glasen och skramlar med besticken Se hur hon mumlar för sig själv och flackar med blicken Men om ni bara visste hur långa vägar hon fick gå För att hon inte släppte drömmen om att vara två
Sviken sjuk och trasig inuti mer förnedrande kan det knappast bli Men ändå brann en gnista som ingen lyckats släcka Så nära var det ändå att hon sa nu får det räcka
Då hade hon kanske inte stannat kvar eller fastnat och stelnat till nåt hon inte var Hon ändrade slumpen så att ödet inte blev förfärligt Hemskt att tänka på att det hon lämnade aldrig var ärligt
Och ändå som ett oskyldigt barn gick hon fram med öppen famn sökandes den ovillkorliga sanna kärlekens namn Den kan aldrig växa i giftig terräng Hon glömmer aldrig kylan i deras säng
Och se på henne nu hur hon tackar livet och allt ljust När deras blickar möts skrattar hon förtjust I en parrelation där ingen tror sig vara bättre än den andra, värnar man om kärleken och är rädd om varandra
Hon mumlar i hans öra att han gör att hon mår som bäst Hon lägger till ”Jag kan bevisa det med resultatet från mitt hälsotest” Pratandes sida vid sida, hand i hand slår det henne att nu är hon i land
För ett ögonblick tänker hon att det kanske är för tidigt och att man aldrig ska ropa hej, men det är inte den hon är, så hon ropar till ljuset tack för allt du ger till mig Han sveper henne tätt intill sig och viskar ömt jag älskar dig stort Hon svarar och ler jag älskar mer än jag någonsin gjort
Jag fick gå så långt Över så höga berg och djupa dalar Jag gjorde vad jag kunde Jag sökte kärlek i varje prång Och jag tog alla språng
Och fan vad jag blev trasig Och i en blandning av mirakel och misär fick jag försöka kravla mig upp Alldeles tömd på energi Utsatt för så mycket idioti
Och ändå gav jag inte upp Jag är nog ganska envis ändå Ville inte släppa tanken Tanken på att du måste finnas någonstans Lycklig över att jag gav kärleken ännu en chans
Du finns nu här så nära Alltid tätt intill Så härlig att känna att du vill som jag vill Med dig rusar tiden så galet fort Men ändå får vi så mycket gjort
För vi bygger vår relation Bygger den sten för sten och vi backar inte för nåt Den grunden vi står på nu Den kommer aldrig att gå itu
Att få somna och vakna intill dig får mig att känna mig så speciell Och ingenting hos dig är minsta kallt Om du bara visste hur det känns inuti Överträffar min vildaste fantasi
Ingen sorg och saknad finns När jag är med dig Ingenting fattas och jag bara njuter av varje dag Man måste våga och resa sig på nytt För det finns inget sätt att rädda tid som flytt
Tackar livet och allt som finns runt omkring Det har varit så många hårda törnar Så mycket tårar och saknad Men ändå har livet alltid bäddat mjukt till sist Jag tror att det lägger extra ljus på oss som mist
Med dig finns en sån vacker horisont Allt känns så ärligt och enkelt Spännande och kul Och det bästa är att du älskar mig som jag älskar dig
Jag är kvar i samma stad som förut Jag väntar på tåget vid samma perrong Och ändå spelar livet upp en helt annan sång
Molnen på himlen skimrar i rosa och guld för oss Trasig med bagage hoppade jag ändå på tåget en gång till Vägrade acceptera mitt grymma öde, min förstörda tillit och det jag vill
På första stationen stod du och det kändes som att komma hem Aldrig har ett samtal gått så lätt Aldrig har något känts så rätt
Men oj vad du fick svara på svåra frågor Men du har besvarat varenda en Jag stannar här med dig i nuet utan oro för sen
Lugn i själen, glad i magen, pirr i kroppen och varm i hjärtat Vem kunde tro att livet kunde vända och ösa ur ett ymnighetshorn Kanske är det kärleksfulla krafter ifrån himmelska torn
Livet måste kunna vara enkelt att leva med dig är ingenting svårt Allt framför oss är vårt