Så mycket tomma ord som omger oss
Jag undrar hur många ord som skulle finnas kvar
om de tomma försvann.
Detsamma tänker jag om vänskap.
Vad är en riktig vän?
När är man vänner och inte längre bekanta?
Kräver vänskap försakelse?
Eller rent utav att man står ut med att tryckas ned?
Kräver vänskapen jakt efter någons gunst?
Är det någons ego som ska gödas?
Tål vänskapen ärlighet?
Är vänskapen en vänlig spegel att speglas i?
Är vänskapen det sunda bollplanket,
eller är det den entusiastiska hejarklacken?
För att vara min vän behöver du inte rädda mitt liv.
Du behöver inte finnas till hands tjugofyra sju.
Du behöver inte rycka ut på momangen.
Jag kan åtminstone ännu ringa 112.
Du behöver inte ansvara för mina livsval,
för mitt känsloliv,
och inte heller mitt kärleksliv.
Det räcker bra med att dyka upp på en fika.
Att vi för en stund delar utsikter med varann.
Genuina möten där vi får vara som vi är.
Det räcker gott för att hålla mina livsandar vid liv.
Ett känsligt hjärta Hem 