Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att allt revs upp igen.
Att det kan göra så fruktansvärt ont att varje andetag kräver kraft.
Jag vill skrika högt och fråga livet: Varför ge och ta ifrån mig sen?
Tänk att jag kan sörja någonting jag egentligen inte har haft!
Tänk att jag litade så, tänk att jag lade mitt liv i dina armar!
Vilken risk jag tog!
Jag är glad att jag inte dog!
Vad är kärlek utan värme och omsorg?
Vad är kärlek utan trygghet och tröst?
En kärlek som sliter sönder din bröstkorg.
Vad är det för kärlek som drar dig från din inre röst?
Jag älskade dig verkligen och ville göra allt för att förstå!
Jag gjorde verkligen allt!
Mitt hjärta var aldrig kallt!
Jag kommer aldrig våga lita på någon igen.
Jag har aldrig varit så nära att gå under.
Ändå sträckte jag ut handen och ville ha dig till vän.
Ville ändå hedra alla vackra och fina stunder.
Kanske kommer jag aldrig att förstå hur det kunde bli så här.
Kanske kommer du inte heller att förstå,
varför det inte kunde bli vi två.
Kanske kommer livet att förklara för oss.
Kanske blir smärtan mindre vass.
Kanske blir vi fria och kasta loss.
Kanske slipper jag tro att världen är så krass.
Ett känsligt hjärta Hem 