Etikett: Sorg

Alldeles för ren, alldeles för rak

adminLämna en kommentar

Jag är för reko för den här världen
jag vill inte säga att jag är klen,
men jag är alldeles för ren
Alldeles för rak
Sånt gör varje människa spak
Inte för att jag vill vara den som sårar
Jag vill verkligen inte skapa tårar,
utan för att jag blottar mig så
För att jag inte spelar spel och låtsas,
men det leder nästan till att jag krossas
En man jag mötte sa att de vuxna barnen och jobbet kommer först
Jag insåg så tydligt att han aldrig skulle stilla min törst
Det var ganska klart
Vi skulle alltså tydligen spelas ut
Jag fattade vad som låg på lut
Jag skulle aldrig få tillhöra hans flock
Jag hade bara träffat ännu en bock
Jag vände om direkt
Jag sökte efter anknytning, efter släkt
Jag måste stoppa allt energidränage,
ifrån dem som bara söker ett entourage
Sen till sist träffade jag rätt
Men aldrig nånsin att det blir lätt
Det är tydligen sån jag är
Sån jag blev efter allt det här
Sorgen och skräcken finns alltid med
Är alltid där när jag trillar ned

På eggen av en kniv

adminLämna en kommentar

Relationer är så svårt

Orden träffar så hårt

Ja de ringer nu varje dag

Jag glömde vad det var du sa var bra

Men jag minns att du sa att jag måste ändra mitt sätt

Jag vet att det ligger sanning idet, du har rätt.

Jag vandrar nu runt bland ruinerna

Bland de brustna illusionerna

Jag vill så gärna försöka med dig

Jag vill så gärna ändra på mig

Men vad händer om det inte går?

Vad händer om vi får oläkbara sår?

Jag trodde att det skulle gå av sig självt, jag har varit så naiv

Nu vet jag att kärlek är att vandra på eggen av en kniv

 

Minnesmosaik

admin1 kommentar

Vi gick till parken där allt kretsade förra sommaren
Min väninna och jag
Och vi gick till utsikten och såg
hela delen av stan som jag tillbringade mina nätter i
Förra året
Året då allt jag visste om livet raderades ut
Året då jag hölls under armarna av försynen
Jag mindes ångesten
Jag mindes skräcken över att behöva komma hem till en ensam säng
Tänk att jag överlevde
Året då allt rasade
Didions magiska tänkande, det förstår jag nu
Ett år av magiska skyddande händer mitt i infernot
Jag ser tillbaka och känner oändlig tacksamhet för hur det blev
Jag ser hur det kunnat bli
Den avgrunden vill ingen känna till
Och precis som vi alla egentligen redan vet, beror det på kärleken
Den som lyckades gro under förrädiska omständigheter,
och fann hoppet och tron i myllan

Kanske kan det gå

admin1 kommentar

Kanske kan det gå
När jag ser in i dina ögon,
tror jag så
Men när tröttheten sätter in
och det mörka tar över
tänker jag kan det någonsin
Snälla liv låt mig läka nu
Låt inget mer får ske
Den mitt hjärta vill ha är du
Jag vet inte hur lång tid det tar för mina tårar att torka
Men jag undrar hur länge finns du med mig?
Kommer vi att orka?
Kanske sker det aldrig helt
Kanske blev jag för skadad
Ibland blir det ganska stelt
Jag är nog svår att förstå
Tänk hur länge man kan leva i ovisshet,
I mitt gamla liv kändes det inte så
Men nu ser jag saker i ett annat sken
Jag undrar hur mycket vi aldrig sa
Kanske satt vi på en jättetunn gren

Längtar hem

adminLämna en kommentar

Jag virvlar runt i undervattensvirvlar av känslor och hormoner
och slungas runt utan stadga i kroppen och själen
Jag försöker att hålla ut
Försöker andas
Går runt som om jag har tappat nåt
Som om det är nåt som jag har glömt
Åh så plötsligt inser jag vad det är
Jag längtar hem
Längtar hem
Jag längtar hem till det som inte längre finns
Det som en gång var mitt hem
Min trygga hamn med dig
Det är fortfarande som om jag ska komma hem och berätta
Som om jag har varit ute i krig
Längtar… längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig mer hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Det är som om jag har rest ut på äventyr
och träffat en man och blivit kär
Tänker att jag på nåt bisarrt sätt ska berätta
Ja jag tror att din död har gjort mig galen
Kanske blir jag aldrig densamma igen
Men vem är det som blir älskad av mannen jag fann?
För jag är ju inte hon
Hon som jag en gång var
Längtar, ja längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Kanske är det så
att det är du som har rest
Ut på äventyr
Längtar du i så fall hem?
I en parallell värld lever jag,
ibland i en helt egen galax
Älskar och blir älskad,
medan du är någonstans eller ingenstans

Sordin över mitt guld

admin1 kommentar

Lever i kärlek och lycka
Det borde räcka gott kan jag tycka
Och sommarens fägring bländar så ljuvligt och så skönt
Jag njuter av värmen och allt prunkande, andande alveoliskt grönt
Men jag går också omkring och tar farväl
Om man mister för mycket händer det nåt inuti
Då blir man aldrig densamma igen
Vill inte skrämmas,
och inte heller skämmas,
men samtidigt som nåt är fött,
är det också nåt som har dött
Inuti känns stormens vågor ännu väldigt starkt
Att lära mig surfa på dom tar så mycket kraft
Jag vill vara transparent och inte falsk
Kanske är det överlevnadsskuld
som lägger sordin över mitt guld
Kanske är det inte möjligt att gå vidare när man sett hur tunn isen är
När man har sett att allt hänger på så sköra trådar som dom här
Förgängligheten så uppenbar,
men som ingen vill låtsas om,
nu när det är så viktigt med fina skal
Kanske kan jag aldrig, nä aldrig, glädjas åt det jag har
När jag vet att i morgon finns det kanske inte kvar,
men jag vill försöka med dig,
om du vill det med mig
Jag vill försöka med dig
Om du vill det med mig

Ditt namn på displayen

adminLämna en kommentar

I bilen såg jag plötsligt ditt namn på displayen
Bilstereon sökte efter din telefon och ville koppla upp sig
På ett ögonblick visade tankarna och känslorna hela grejen

För ett ögonblick trodde jag att du fanns
Som om jag bara var på en lång, lång resa,
och att vi en dag skulle mötas någonstans

Det är som om jag har skickats iväg för att lära
Inte som en belöning utan som ett straff
Som om jag behövde tuktas för att inse det primära

Jag har gått och tänkt på hur jag ska kunna förklara
Hur ska jag kunna förklara att jag älskar en till?
Men jag hör alltid dig säga att jag inte har nåt att försvara

Ju tryggare jag blir desto mer minnen spelas upp inuti
Som en bisarr tortyr, likt en häxprocess,
med undertexten att går du inte igenom blir du aldrig fri

Tänk om jag fastnar här!

admin2 kommentarer

Det är så lätt
men inte rätt
Att tänka att allt bara drabbar mig
Tanken svindlar
Rädslan vindlar
Tänk om jag aldrig blir ok?
Sorgen tynger ned
Tiden är ur led
Kommer jag någonsin finna ro igen?
Kommer jag att få tillbaka
Kommer jag att få smaka
På den äkta lojala kärleken
Jag har blivit illa sedd
Så jag har blivit rädd
Kommer jag någonsin bli förstådd som jag blev?
Eller ska jag göras om?
Allteftersom?
Hela min värld har blivit skev
Trivs nu med ensamheten
Älskar lägenheten
Men tänk om jag fastnar här!
Utan att ha en hamn
Utan ha en famn
Vem vet vart vägarna bär?

Nu ska de leva bra, hon och han

admin1 kommentar

Se hur hon stelnar och ryser till
Och glömmer det hon vill
Märk hur spänd hon blir med ens
Varför kämpar hon och går över sin gräns?
Vad driver henne att gå på?
Är det ensamheten som skrämmer så?
Är det köttets längtan som drar?
Varför offrar hon allt för en karl?
Var tar skriken vägen nånstans?
Kvävs de av förälskelsens glans?
Misären
Den spända atmosfären
Ord som stöter ihop och omöjligen kan ena sig i en dans
Se hur hon går på och låtsas som att problemen inte fanns
Hon sväljer hårt och knogarna vitnar ibland
Fast att de går i takt och hand i hand
Hon tycks tänka att det är kört ändå
Ta det här, stå ut om du vill vara två
Det verkar som att vissa talar på en viss frekvens
Som träffar alldeles fel för en del och det bränns
Men så sträcker hon plötsligt på sig och bara går
Och då ser man glöden gnistra hela vägen ut i hennes hår
Då ser man krigaren som vunnit så många krig
Hon som ändå har haft kraft att byta stig
En sista kram och sakerna i kassar
Nu söker de båda pusselbitar som passar
Kroppar som passade så fint ihop
Själarna och intellektets förtvivlade rop
Till sist vinner själen över kroppen
Till sist faller den sista droppen
Nu ska de leva bra, hon och han
För det är de värda minsann
Han ska leva ett fantastiskt liv och segla över haven
Hon ska åka till sin älskade och se till graven
Hon ska berätta allt som hänt
Det onda och goda som hon känt
Sen ger hon sig ut vimlet och låter sig ryckas med
För där står livet och vinkar och ropar med besked

Nittiotvå dagar

adminLämna en kommentar

Vår resa var nittiotvå dagar lång
Jag ångrar inte att jag reste med dig
Men nu är resan slut
Vi nådde vägs ände

Jag känner sorgen över vår svanesång
Men den du ville ha var en annan tjej
Ångesten blev akut
Vi pratade utan att det vände

Jag vill inte försöka ännu en gång
Vår tvåsamhet blev för krävande för mig
Jag anpassade mig tills jag började slå bakut
Sorry, men det är vad jag kände

Nittiotvå dagar lärde mig mycket på en gång
Obetydligheter kunde växa och bli en jättegrej
Jag blev spänd, förkrympt och behövde ta mig ut
Nu håller jag om mig själv, min närmaste frände.