Etikett: Sorg

Tackar för nåden

adminLämna en kommentar

Allting stannade  upp
Ingenting är sig likt
Världen växlar i färger som jag inte sett förut
I ljuset av döden ter sig allt enkelt
I ljuset av förlusten av dig ter sig allt omöjligt
I insikten av att allt kan tas ifrån oss,
tackar jag innerligt för de som finns omkring mig
Tackar för nåden
Tackar i vetskap om att misären kunde varit ännu större,
även om trösten är klen
Vilar i ödmjukhet inför det jag inte kan råda över
Jag ser stunderna i nuet på ett helt annat sätt
Jag försöker acceptera tröttheten
Jag vänjer mig sakta vid gråten
Känner det hisnande avgrundsdjupet men försöker att inte titta ned

Krossad av byråkratin

admin1 kommentar


Jag är slagen till den rämnade marken
Varsågod smacka in den sista sparken
Tyngden av ett andetag är större än jorden
Handlingar är så mycket mer än orden
Tankarna rusar virvlar ilar
slår sig in som kilar
i mitt inferno som ska kallas liv,
fortsätter allt utanför med stora kliv
Jag ska fylla i blanketter, kryssa i rutor och förstå all byråkrati
Jag ska acceptera att jag blir utan pengar för reglernas idioti
Försäkringskassan regler är orubbliga som en bergskedja
Det hjälper inte att böna och att bedja
Jag ska acceptera att i skarven mellan två ersättningar blir det ett stort glapp
Handläggaren förklarar att jag har haft otur och kan tyvärr inte trycka på någon knapp
Vi måste veta på förhand hur lång tid det ska ta för oss att dö
Annars fungerar inte systemet och man möts istället av kyla kall som snö
Min älskade dog för snabbt
och jag fattar det knappt
Vad är det för ett samhälle som kräver att jag i min djupaste kris
ska slåss som en gladiator för min rätt, en kamp till ett jättehögt pris?
Resurser som skulle ha gått till att orka andas tar slut
och jag fastnar i ett limbo och hittar inte ut

Försöker men lovar ingenting

adminLämna en kommentar

Himlen är vit
Luften flaggar för regn
Våren känns i luften
Din plats är finast på hela kyrkogården
Jag är där varje dag
Jag berättar om det som händer
Om vår fantastiska son
Åh jag hoppas att du ser oss nu
Hur vi kämpar
Jag försöker
Försöker
Andas
Gråta
Räta på ryggen
Jag håller om de flätade fransarna på min favoritfilt
och låtsas att det är dina fingrar när jag ska sova.
Jag skjuter undan tankarna på att allt är slut
På mörkret utan dig
Jag försöker planera
Ett uppdrag för varje dag
Jag ska försöka
Men jag lovar ingenting

Club Macabre

adminLämna en kommentar


Välkommen till Club Macabre
Här utspelar sig en jakt på det vi aldrig hann tala om
Här letar vi efter försvunna bildäck,
inlämnade på okänt däckhotell
Här letar vi efter det som aldrig sades
Här träffar vi girighetens fula tryne
Här träffar vi på alla dessa viljor som alla vill något ifrån mig
Här träffar jag på empatilösa kalla arbetare inom psykosocialt arbete,
som besvarar min berättelse, om hur jag håller på att gå under,
med en fråga om jag arbetar heltid nu,
och förklarar att det inte är säkert att jag kan få någon tid för samtal alls,
för det är högt tryck med patienter nu.
Här träffar jag på de jag trodde var mig nära
som istället drar igång konflikter och elände.
Här ser jag människans ynkedom i all sin prakt.
Okänsligheten saknar gränser
Och Mammon gläds över att vara den störste guden av dem alla
Välkommen till Club Macabre i dödens kölvatten

Avgrundsilska

adminLämna en kommentar


Vi satt i väntrummet på sjukhuset
Vi väntade på svar om min älskades cancer
Du kvinna med svullna läppar intill
Du frågade din partner som satt bredvid om du ska köpa byxorna du såg på nätet
Du tittade på köksinredning och frågar om ni inte ska köpa det dyrare alternativet
Du tittade på honom med bedjande ögon som ett litet barn som ber om godis
Du tjattrade på om all förbannad oviktig smörja
Som du trodde var livet
Allt materiellt som du trodde skulle göra dig lycklig
Din stackars stackare
Din stackars obildade, historielösa stackare
Du bärare av andefattigdomen
Jag har inte längre någon empati för din sort
Mina filter föll av,
omskrivningarna likaså,
och din uppenbarelse äcklar mig in till märgen,
och vanhedrar allt jag tror på
Livet, solidariteten och kärleken
Och jag skäms inte ens…

Efter begravningen

adminLämna en kommentar


Människor försöker att hitta ord
Vill komma med lite ljus
Talar om att jag nu måste gå vidare
Jag får inte gräva ned mig
Inte bli bitter
Fast att vi alla vet
Vet att min mörka förtvivlade vandring bara har börjat
En vandring på svaga skälvande ben
Ett inre som darrar av rädsla inför svaren
I en ensam bubbla som ingen annan kan förstå

Jag och vår son

adminLämna en kommentar


Jag och vår son
vi vandrar runt bland dina ekon
Varenda plats
vartenda skrymsle
påminner så oerhört om dig
Alla våra förtvivlade tårar
De kan fylla alla brunnar i världen
Att gå vidare utan dig,
är som att bo i ett hus utan golv
Din värme, din omsorg
Din kärlek
Tänk om vi hade kunnat leva på det.
Tänk om vi hade kunnat sparat kärleken och alla kramar i en burk
Men det är märkligt hur man bara vill ha mer,
så oändligt mycket mer.
När saknaden sätter in håller vi om varandra hårt och tänker på dig,
och försöker att minnas vad du skulle ha sagt
Din son blomstrar i omsorgen han fick ifrån dig,
och vi får skörda frukterna utan dig,
för i vårt liv finns ingen rättvisa

Din kropp var täckt av pussar

adminLämna en kommentar

Vi fick vår tid
Vi fick ta farväl
Vi låg i vår säng alla tre
Vi lyssnade till dina andetag,
tills det blev alldeles tyst
Vi beundrade varje del av din kropp
Varje millimeter så älskad
Så vacker
Jag klippte två testar av mitt hår
och flätade runt din handled
Amuletterna fick du med dig
När bårmännen kom
bröt vi ihop
Men det var ju bara din kropp som lämnade oss,
och den var helt täckt av pussar
Golvet var blött av tårar
Din själ var fylld av all vår gemensamma kärlek
Trivsamma trion
I oändlighet
                             ∞

Tomt, tomt, tomt ekar rummen

admin1 kommentar

Tomt, tomt, tomt ekar rummen
Tomt, tomt, tomt ekar rymden
Utan dig
En omöjlighet framför oss
För åtta veckor sedan
Då var du frisk
Då hade vi framtid
Vi tre
Trivsamma trion
Nu försöker den decimerade duon
Nu försöker den att klara att existera
Utan dig
Som att andas napalm
För ett dygn sen andades du
Andades vi
Tomt, tomt, tomt ekar rummen.
Tomt, tomt, tomt ekar rymden
Tomt ekar våra förtvivlade skrik
Världen blir aldrig mer sig lik

När ångeststormen lagt sig

adminLämna en kommentar

När ångeststormen lagt sig,
och andetagen lugnats ned.
När tårarna har torkat,
och kroppen kapitulerat för tröttheten,
och de häftiga hjärtslagen valt en lugnare rytm.
Då ligger vi bara där i tystnaden,
där orden inte finns.
Jag finner mig i ohyggligheten.
Overkligheten får härja fritt.