Jag tänker på hur det var alldeles igår
Jag tänker på hur stark jag var
Jag kunde krigat hur länge som helst
Så länge du fanns
Så länge du andades
Fy fan vad jag har varit stark med dig
Fy fan vad vi har klarat av du och jag
Min styrka borde jag ha hedrat så mycket mer
Vår styrka borde vi ha hedrat så mycket mer
Tänk så jävla bra vi var
Du och jag
Etikett: Sorg
Vårluften
Vårluften lockar med värme.
Fåglarna sjunger med tillförsikt.
Grönskans knoppar ber mig vänta och se.
Jag torkar tårarna för att för ett ögonblick,
kunna se det vackra vi båda önskade få uppleva.
Det som vi inte hann.
Jag står vid din vackra plats,
och tänker att livet krävde så mycket,
gav så lite tid för att vila i det sköna.
Men när du dog stannade allt.
Tänk om vi hade kunnat stanna tillsammans.
Stannat upp.
Stannat.
Stannat kvar.
Bilkrasch
Krossat glas
Skrik
Tjutande däck
Förtvivlad gråt
Det var inte så det gick till,
men det är ändå som om du dog i en bilkrasch
i ultrarapid
Vi såg katastrofen,
men kunde ingenting göra för att förhindra den
Vi fick diagnosen,
men kunde ingenting göra för att lindra den
Du dog
Men det var jag som kraschade
Psykologen och min stora sorg
Psykologen bjöd in mig på sitt rymliga rum
Hon frågade om mina besvär
Jag berättade om den förtärande sorgen
och livet som jag inte mäktar med
Jag hann inte berätta färdigt om min utsatthet,
innan hon avbröt mig och mina tårar
med att kommentera det som var positivt i det jag sagt,
som om det andra inte passade in
Hon berättade för mig om hennes bild av vad jag varit med om
Det var inte alls samma bild som jag hade
När jag invände tycktes hon bli förnärmad
och slog ut med sina händer i en avvärjande gest
När jag lämnade psykologens rum
kände jag mig ännu sämre än när jag kom.
Jag var dock säker på att vi inte skulle ses igen,
för det rymliga rummet till trots,
fanns där inte rum för mig och min sorg,
och inte ett enda frö av hopp hade såtts.
Reser med hål i våra hjärtan
Vi bokade den där resan som vi pratade om
Vi bokade resan som vi så hett önskade och som,
vi skulle ha fått alla tre
Vi åker nu
Utan dig finaste du
Hjärtat slits itu
Älskade, älskade, älskade
Eller är du kanske med ändå?
Ett litet tecken kan vi väl få?
För hur kan vi annars leva?
Vi försöker att leva för dig
men hålet i hjärtat är så stort
Smärtan och saknaden så stor
Varje tanke minner om dig
Vår älskade
Vi reser nu till värmen och stränder,
som du skulle ha älskat
vi som skulle ha rest till så många länder
Vi köpte resan sådär förnuftigt som du skulle ha gjort
Vi reser med den vedervärdiga smärtan
Vi reser med hål i våra hjärtan
Åh himmel brinn
Åh himmel brinn
Färga marken röd
Jag kryper ur mitt skinn
Det här blir min död
Åh vind, smek min kind!
Torka mina tårar
Spela min lind
I denna värld för dårar
Åh himmel brinn i all världens färg
För mitt inre förtärs av allt svart
Vägen är spärrad av svarta berg
Allt står still jag kommer ingenvart
Tänk att jag aldrig förstod
hur hårt och kallt det är utan dig
Hur skyddad jag var av ditt mod,
under dina vingar hade du mig
Nu är jag ett naket fruset barn
och ska lära mig att leva på nytt,
och hålla mig undan förtvivlans garn
Navigerar i ljuset av tiden som flytt
Medan du är borta
Jag packar nu ihop mitt liv med dig,
och ibland inser jag att du inte kommer tillbaka
och då skriker jag rakt ut
Sen tänker jag att jag måste göra något under tiden
Medan du är borta
Medan du gör det du gör
Där du är
Allt är obegripligt och omöjligt att ta in
Men det jag förstår är att jag måste börja om
Efter rånet
Rånet på vårt liv
Jag måste inventera
Måste se vilka som ingår i mitt liv
Måste vårda de äkta och de fina
De lyser nu så starkt
och de andra är som en falnande låga
och dör ut av sig själv
Som fallen ifrån skyarna
Som fallen ifrån skyarna
En annorlunda existens
Bortom det normala
Det vanliga
Åh vad jag saknar det!
Våra avskedskyssar innan jag
gick till ett arbete som krävde för mycket
Som fallen ifrån skyarna
möter jag skyndande människor i vårsolen
jag går i ett annat tempo
Med en annan blick
Jag ska ingenstans
Springa hem till ekon
Jag går på skärvorna av mitt liv
Varje skärva
Ett minne
Varje minne lika smärtsamt
Lika mycket saknad
Förlust
En förlust är ett svart hål
Man kan inte leva på minnen
Varför skulle det vara ett liv?
Att leva på minnen,
när man bara vill leva utav bara helsicke
Men inte utan dig
Springa hem till ekon
Är inget liv
Syns inte alls
Man skulle kunna tro att allt vi upplevt tillsammans,
All kärlek skulle avteckna sig i relief i våra ansikten.
I våra kroppar.
Men det syns inte alls.
Det är obegripligt.
Du är tatuerad på insidan av hela min hudkostym.
Och ändå kan jag gå där på stan,
utan att något endaste dugg av dig syns utanpå mig.
Ett känsligt hjärta Hem 