Mediet sa

Mediet spådde i korten och sa att du och jag var själsfränder.
Han sa att vi hade varit gifta tidigare och levt i andra tider, i andra länder.
Han sa att jag kommer att bli gammal,
men jag kommer aldrig att hitta någon som du.
Jag sa att jag inte känner ett endaste dugg av att du finns häromkring mig nu.
Han sa att du håller på att lära dig din nya värld,
och om jag bara ger mig till tåls så kommer jag att märka tecken.
Jag söker i alla rum, i skogarna, ängarna, sjöarna, himlen och i bäcken.
Jag borde kanske sagt att jag var skeptisk.
Jag borde sagt att jag var medialt septisk.
Jag borde ha lämnat ditt halsband hemma på mitt nattduksbord.
Jag borde kanske sagt att vi hade ett lösenord.
Ett lösenord så att jag skulle veta att det mediet sa var sant,
för jag har ju vetenskapligt testat om jag är klärvoajant.
Älskling lär dig att hantera din nya värld,
och minns vårt lösenord så att jag verkligen kan tro.
Jag har sökt mig trött och inte blivit mera lärd,
nu måste du hjälpa mig att bygga en bro.

Alla bara dör

Alla bara dör.
Nära och kära och andra man gillar.
Hur kan man leva vidare i en värld som bara är full av förluster?
Hur ska man våga älska och tycka om?
Ska man vandra vidare obekymrad som en insekt?
Jag förstår inte hur det går till.
Hur gör människor?
Hur kan de se solen igen?
Hur vågar de se solen igen?

Om jag överlever

Om jag överlever detta helvete
Detta fasansfulla ohyggliga mörker
Om jag någonsin får kraft igen.
Då ska jag berätta hur jag blev behandlad när min älskade dog
Då ska jag berätta hur girigheten inte kunde få nog,
hur banken och staten är rånare utan huvor
Hur sparat kapital hamnar i deras guldiga gruvor
och hur trygghetssystemet inte alls var till för mig
Jag ska berätta om hur Försäkringskassan jagade mig,
och tillämpade systemet åt två håll,
och det läcker som ett såll
och jag blev dubbel förlorare
Den oerhörda sorgen var tydligen inte tillräcklig i min korg
Handläggaren tyckte att jag skulle äta medicin för min sorg
när du inte ens kommit i jorden
Jag ska memorera de vidriga orden
alla absurditeter och vidrigheter som jag utsattes för
Jag ska berätta att det vi tror att vi betalar för i skatt
inte kommer oss till godo, inte ett enda skvatt
Om jag överlever ska jag berätta…

Fortfarande gift med dig

Jag har tydligen plötsligt har blivit ogift
Det läste jag på Ratsit
Men de har så förbaskat fel
Döden skiljer oss inte alls
Du lever fast att du är död
Du lever inom mig så starkt att jag nästan dör
Vårt bröllop är fortfarande det vackraste som hållits
Det ska inget jäkla Ratsit få sudda ut
Mitt civilståndstånd som änka är endast av informativ karaktär,
Det svarade juristen på Ratsit
Änkor och änklingar är ekonomiskt ointressanta,
därför gjordes jag om till ogift
Vårt liv, vår kärlek ska inte raderas ut i några register
Jag är gift. Med dig. Alltid, alltid, alltid
Men du råkar bara vara död

Jag måste bli människa igen (sång text)

Jag klagar ständigt på mitt dåliga minne,
på att jag inte längre kan minnas hur du talade, rörde dig, luktade
Men när det plötsligt kommer en förnimmelse håller jag på att gå under
Kanske är det änglarna som lindar in
Ser till att minnena är svaga,
för att jag ska slippa gå dubbelvikt
Jag ska sluta be om det jag inte mäktar med

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Efter ett hundra åttio dagar ramlar hela utbildningen av
Ett helt decennium av studier och en miljon i lån
ska bara suddas ut
Då ska man ta ett jobb, vilket som helst
Men det spelar ingen roll vad de säger
Jag funkar inte bättre för det

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Men vad kan de göra?
Min rädsla är inte rationell
Vad ska de kunna ta mer ifrån mig?
När livet ligger i en urna på en begravningsplats,
och den stora kärleken tappat sin kropp

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

På puben igår


Jag gick ut på pub i går
Alldeles ensam gick jag
Jag måste säga att jag är riktigt stolt
Jag skulle träffa folk jag aldrig träffat förr
Så långt bort ifrån min dörr

Det gick inte bara bra,
utan det var faktiskt jättekul
Jag skrattade hela kvällen,
och jag var inte ens full
Jag tjuvrökte för många cigaretter,
precis som för längesen

Jag träffade många människor
och jag kom på mig med att under flera stunder,
så gjorde det inte alls lika ont
Jag kunde till och med prata om dig,
utan att bryta ihop och bli stackars mig

Där var en härligt galen kvinna som bubblade av champagne och skratt
Hennes glada fnitter och ögon gav mig energi på flera hundra watt
Hon sa att mitt namn och min uppenbarelse tydde på styrka och kraft,
Hennes man berättade att hans första flickvän dog
Han tittade mig djupt in i ögonen och log:

Jag vet att hon skulle ha velat att jag gick vidare
Att jag skulle vara lycklig varendaste dag
Att se dig här på puben gör mig väldigt glad
Att sitta ensam hemma i sin mörka borg
hjälper inte någon, det läker ingen sorg

Jag svarade att jag hade tvekat,
för mitt inre är helt tatuerat av dig
Det finns inte någon ledig plats
Inte någon enda fläck, inte en endaste cell
men jag tror inte heller att ensamhet läker någon sorg
Jag avskyr att vara hemma och det är inte längre min borg

I natten med mina nyfunna vänner såg jag ett helt annat liv
Jag såg nattens folk och kunde njuta av att vara där
Jag blev presenterad för partypinglor, partyprissar,
fixare, trixare, stekare, langare, hälare
och, enligt ryktet, till och med en torped

När vi adjö så sa vi, vi ses igen
Vi kramade om varann
Kvinnan log och sa att det var just så här jag fann min man
och maken han log även han och viskade i mitt öra:
Du kommer att bli kramad så många gånger fler
Lita på mig, livet det tar men det ger desto mer

När jag promenerade mot Stureplan i försommarnatten,
och kände den heta pulsen på stan,
tänkte jag att natten inte behöver kännas så ensam,
att vi människor inte är så olika ändå,
och tänk hur snabbt en kväll kunde gå

Om du såg som jag ser det

Stackars stressade människovarelse,
du pratar i mobilen fort, fort och nästan i stackato
Om du besökte mig i min bubbla,
om du såg världen med mina nyöppnade ögon,
skulle du aldrig stressa bort en endaste liten stund

Din livsfilosofi vilar på en alltför svag grund
För när du är död är allting slut
När dina käraste är döda är allting för sent
Sen finns bara i din fantasi och framtiden likaså
Om du såg som jag ser det
skulle du se att det mesta bara är strunt
och att människor bara jagar runt, runt

Om du bara stannade upp en stund med mig
skulle du se naturens ovärderliga skönhet,
du skulle förstå att man kan hållas vid liv av ett träd
och få nytt syre av det som sedan länge är begravt
Alla människor som har levat
Som har krigat lärt och trevat

Alla som har levt före mig
tänk vad de har banat väg
Tänk att jag inte förstod
Mitt unga naiva övermod

Nu hämtar jag kraft hos dem som har levt långt före mig
Och tänk då behöver man inte uppfinna hjulet på nytt
Jag andas in förr och nu och hör ekande skratt
och inser att det är det som verkligen är livets skatt

Barn till mitt barn

Jag är en liten fågelunge
Jag kan inte flyga
Vill söka skydd i varje dunge

Mitt eget barn har blivit förälder

Han försöker förtvivlat göra mig självständig varje dag
Han är konstant orolig för att jag ska krascha
Skuld, skam och sorg dränker det som en gång var jag

Jag fick ett nytt liv jag aldrig bad om

Nu behöver jag lära mig att flyga igen
Nu ska jag börja om
Jag måste träffa, kvinnor, hen och män

Jag måste sluta att vara rädd

För första gången på tjugo år ska jag gå ensam till en pub
Jag provade halvt om halvt för några veckor sen,
men hamnade gråtande i en liten skrubb

För alla hade någon att komma hem till  Utom jag. Utom jag, jag, jag

Stackars lilla mig
Hur ska det gå?
Hur ska det gå för denna lilla, lilla tjej?

Jag har blivit barn till mitt barn

Jag måste våga springa och ta sats
Jag måste våga lära mig att flyga igen
Måste fälla ut mina egna vingar och hitta min plats

Nu när jag inte kan sväva med dig

Nu när jag inte kan skydda mig under dina fantastiska änglavingar
De som täckte hela mitt väsen,
behöver jag alltid någon som puttar, tjatar och tvingar

Mitt älskade snabbt vuxna barn

Så nu tar jag alla fjärilarna i magen och går
Går fast att kroppen ropar vänd om
Går till den sabla puben, även om de får bära ut mig på bår

Ligger vaken


I min säng sent på kvällen ligger jag vaken
Natt och morgon är allra värst
Då saknar jag som mest att ligga bredvid dig naken

Jag går ut i köket och dricker vatten
Jag ser ensamma bokade möten
Almanackan stirrar mot mig i natten

Tider till kuratorn och psykoterapeuten för att tala om dig
Jag har tröttnat på att önska att få ett endaste litet tecken
Något som ger bevis på att du inte helt har lämnat mig

På dagarna sitter jag vid din grav och berättar allt sånt,
som du kanske redan hört om du verkligen är med mig
Jag önskar så hårt att du ändå ska vidga min horisont

Allt vi inte hann
Allt vi inte pratade om
Tiden bara rann

Hur ska jag nu veta
Hur vill du att jag ska leva?
Det är för sent för att leta

Snälla, snälla ge mig ett litet tecken
Jag famlar i ett mörker
Tomheten är den värsta skräcken

Nya blomster

Nya blomster har fötts,
men vitsipporna har vissnat och dött.
I backen har parken fått nya små träd,
som tröst för de gamla som dog.
Men för mig är det ingen tröst,
att något nytt liv har fötts,
när det som dog var för ungt.
Förlåt att jag inte kan glädjas.
Glädjas åt att andra ännu har,
det jag inte längre har kvar.