På mitt favoritkafé satt en dag en man
Han såg så bekant ut att jag måste fråga
Det visade sig att våra vägar faktiskt mötts
Vi började att samtala och det blev ett samtal jag skulle minnas
Han var också drabbad av sorg, och i detta nådde han mig
Vi hade många likheter och såg livet ur liknande perspektiv
När vi skildes åt tänkte jag att mött en riktigt vacker människa
Skrev gjorde han precis som jag och han fick adressen till min webb
Han verkade vara så osentimental och fri,
och jag önskar att jag kunde vara likadan
Men ju mer jag förlorar, ju mer klamrar jag mig fast
Dagen efter fick jag ett meddelande
Fortsätt skriv, fortsätt boxas, fortsätt lev
Tills våra vägar korsas igen…
Jag tänkte på kvällen att det är dem jag ska samla på
Jordänglarna…
Etikett: Sorg
Sorgen har alltid bott i mitt bröst
Jag tror att jag har levt rikare än de flesta
Jag har gjort det jag har velat
Och det har varit mycket
Jag har varit helt berusad av livet
Jag har älskat
Varit passionerad
Men sorgen har också alltid varit en trogen följeslagare
Som om den vetat att mitt liv skulle vara ett drabbat ett
Men regissören har också varit där och kommenterat
Påpekat att det är en fantastisk dramatik
Och i bakgrunden hörs Kurt Vonnegut: Be a sadist
Mörkret som omger mig
Jag sitter i avgångshallen på flygplatsen
Det var din arbetsplats i decennier
Jag trodde inte att det skulle göra så ont
Men det smärtar så att jag vill skrika högt
Minneskavalkaden som rullar förbi
Jag kan knappt andas och mannen som sitter bredvid får inte se mina tårar
Ensamheten blir inte mindre med tiden som går
Den gräver sig in och jag bränner mina skepp med mitt dåliga mående
Jag lever som döv och stum oförmögen att göra mig förstådd
Jag önskar att jag kunde känna att jag var omgiven av änglar,
men ödsligheten är total
Jag vill inte känna att allt är kört
Att allt är slut
Inuti mig säger en röst just det
Och vad värre är:
Den säger att mina vänner också tycker det
Metamorfos
Efter hundra dagar
Då fattade jag att du aldrig kommer tillbaks,
och att det vore gement att skynda på döden.
Då reste jag mig upp och stod avklädd utan dig
En helt främmande person
Sen dess har jag försökt förstå vem jag är
På ett sätt gammal som världen
På ett annat sätt ung och barnslig som en skolflicka
Kroppen tar sats och blommar en sista gång
Innan hösten kommer
Ett grått töcken av ovisshet
Apokalyps eller fågel Fenix?
Jag sörjer randigt
Jag sörjer randigt
Jag älskar alla vita ränder,
för då mår jag bra
Till och med riktigt bra
Till min förvåning
Jag hatar alla svarta ränder,
för då mår jag så dåligt,
att jag knappt kan andas
Men det är inte jag som håller i penseln
Det är inte jag som ansvarar för färgen,
för det är inte meningen att man ska måla själv
Att vara sin egen lyckas smed var lögn alltihop
Vita ränder målas tillsammans,
och inte en och en
Naken
Står nu helt naken
Är på ruta noll
Kastas randigt från dur till moll
Sorgen dyker upp när jag minst anar
Ensamhetstriggers kastar ner mig i källaren på en enda sekund
Hela trygghetskapitalet upp i rök och sover inte en blund
Skräcken över att bli sårad
Garderar mig med en fullbokad kalender
Planerar för att klara en dag i sänder
Tar sats och vågar börja känna
Vet att jag måste våga riskera
Kan inte slippa genom att planera
Alternativet är ett helvete i sig
Är så inträngd i ett hörn
Självkänslan får mer än en törn
Känner mig patetisk
Förstår hur det ter sig utifrån
Övergivenhet utropad i megafon
Och för ett år sen var jag så jäkla stark
Inuti och utanpå
Rak, tydlig och lätt att förstå
Inget
Hjälp
Projekt
Krigarprinsessan
Det är egentligen fel att kalla det ett krig
Ett krig kan man vinna om man kämpar
Det här kriget handlar om
diagnos och prognos
Min älskade var en krigare
Men han förlorade ändå kriget som inte var ett krig
Det var en diagnos med en hopplös prognos
Men du min älskade krigarprinsessa
Du har en diagnos med god prognos
Du har redan vunnit så många krig,
så du är en krigarprinsessa oavsett vad som händer
Fast att du ligger på sjukhus och får stå ut med så mycket,
så skiner du med din styrka och ditt mod
I röran av personal,
där höger hand inte vet vad vänster gör,
härdar du ändå ut
När vi är igenom det här vidriga året,
ska vi sätta på oss bullshitfiltret
och börja leva så otroligt mycket bättre
Bättre och bättre,
tills vi lever bäst
Behöver känna av testosteron
Jämställdhet och ödmjukhet i all ära
men i längden har det börjat tära
Jag saknar männen som visste vad de ville
En hederlig gammaldags kille
Fy så hemsk jag är som sitter här och svär
Säger att jag behöver känna av testosteron för att bli kär
Sorry men min kropp och min hjärna faller för manlig fysik
Jag vet att det låter ytligt i kubik
Det är tyvärr den bistra sanningen om mig
och ändå kan få anklaga mig för att vara en ytlig tjej
Hur ska jag hitta någon med både knopp och kropp?
Någon som åter väcker upp mitt hopp?
Någon som vet vad han vill och får mig att känna det i varje fiber?
Vi behöver inte alls vara lika, men av samma kaliber
Jag förstår inte dubbla budskap och spel
Sånt går helt bort för min del
Jag längtar desperat efter kärlek men tänker inte hunda
Jag vet för mycket för att tro att såna relationer är sunda
Det är som att alla vill ha allt men ingen vill ge tid
Jag kan inte fatta att jag skickades ut i denna strid
Jag vill inte bli uppgiven och bitter
Åh vad jag längtar efter förälskelsens fnitter
Varför blev allt så komplicerat och försåtsminerat?
Varför kan man inte bara hänga ihop utan att det blir inflammerat?
Varför måste allt bli krångligare med åren?
Kanske måste vi alla slicka såren?
Tjafs och distans gör mitt hjärta alldeles kallt
Men den som öppnar det får allt
Sånt man aldrig kan förutse
Förlust
Intighet
Tomhet
Ångest som äter sig in
Förändrar permanent kroppen min
Destruktivitet som bryter ned
Bryter ned människovärdet bit för bit
Ingen människa vill komma dit
Avsaknad av värme- jag fryser så jag skakar
Närhet- jag har tappat allt hopp
En hungrande kropp
Ett utsvultet hjärta
Pappersexercis
ifrån byråkratisk milis
Sjukskrivning
Utanförskap
Girighetens garn
Särkullbarn
Arvstvister
Bråk och osämja
Mammon går inte att tämja
Nedsjaskning
Utsatthet
Myten om mig själv i kras
Allt blev bara knas
Fruktan för framtiden
Verkligheten kall,
som frostbiten metall
Dejtingsiter
Matchning, mötesplatser och glada pannkakor
Förhärdade hjärtan utsatta för yrkesfiskning
Om jag ändå hade kunnat berätta för dig
Hur brutalt världen behandlar mig
Om jag ändå hade fått vila mitt huvud i ditt knä,
och fått höra att allt kommer att bli bra
Då hade jag kunnat orkat med ännu en dag
Men döden innehåller så mycket
Sånt man aldrig kan förutse
Hur det känns att aldrig få återse
Älskade, älskade, älskade!
Prat mot en kall sten
Salta tårar mot mina böjda ben
Fattar ingenting om sorg
När människor som aldrig har upplevt sorg
talar om sorg
så talar de om den som en skada,
som ska läka ut på ett år eller så
Då bör den sörjande hålla sig hemma
Hålla sig undan
Göra fromma saker
Leva kyskt
Leva ensam
Kontemplera
Marinera sig själv i sorgen,
som ingen annan kan förstå
Med tiden ska man gärna arbeta och fungera som vanligt
Sedan njuta av att vara singel
Tycka att det är toppen att få ligga runt
och sen när man har levt i ensamhetsångest tillräckligt länge
för att det i allmänhetens tycke ska vara lagom
så kan man få träffa någon ny
Men vet ni vad?
Jag tycker att ni är sadister,
som möter min längtan efter någon
med höjda förvånade ögonbryn.
Jag tycker att ni är simpla,
som försöker förminska mig och min kärlek som jag har förlorat.
Simpla som inte förstår
mitt lidande i detta helvetesår
Jag är så trött och besviken
Besviken på människors okunskap om sorg
Trött på deras frågor
som handlar om hur de tror att det ska vara
Besviken på reaktioner som försöker förringa kärleken vi hade
För att jag förtvivlat försöker hålla ensamheten på avstånd
För att jag förtvivlat försöker se framåt,
fast att jag egentligen bara vill ge upp
Människor som har en mall för hur de tror att det är
Tror att det finns en tidsram för sorg
och att känslorna kommer en och en
Att något blir färdigt och följs av något annat
Förstår inte att sorgen är randig
och alltid kommer att finnas med
Bildade människor som visar sig vara de fördomsfullaste av alla
Ett känsligt hjärta Hem 