Hur lite jag visste

Tänk hur lite jag visste
Tänk hur lite jag visste om sorg
Hur hemskt det skulle kännas
Hur ont det skulle göra
Hur förändrad jag skulle bli
Hur lite jag visste om alla hemska känslor som skulle flytta in,
och hur lite jag visste om de som skulle flytta ut
Hur svårt det skulle vara att minnas dem när de väl var borta
Så lite jag visste om att träffa nya människor
Hur förstörd och synisk jag skulle bli
Min vackra oskuldsfullhet som gick förlorad,
i händerna på vidriga depraverade människor
Ja jag var faktiskt en gång värdefull
Ingen förvarnade mig om att det skulle vara så svårt att minnas
Då skulle jag ha filmat hela vårt liv och tryckt på repeat om och om igen

Det regnar och solen skiner

Det regnar och solen skiner
Jag går samma väg som jag har gått så många gånger nu
I över tvåhundra dagar har jag vandrat här
Jag ser parken som har fått höstens färger
Jag ser att allt börjar bli som det var när allt vände
Som det var när du blev sjuk
Det var kallt och rått och grått när det hände
Men då gick vi mot våren
och du drömde om sommaren
Nu går jag mot hösten
och jag fasar för vintern
Förstår inte hur jag ska stå ut
Jag har skrikit så ofta:
Låt allt bara ta slut!

Jag förstår att det inte finns något att förstå
Men jag förstår premissen: antingen leva eller dö
Men så inser jag att vi var en trio
Mi dispacie amore mio
Förlåt att jag glömmer i sorgen!
Nu är vi en duo.
Att jag glömmer så!
Jag är inte ensam!
Vi är två!
Min son och jag
Dynamiska duon, det är vi!
Tillsammans i ödets barbari!
Jag känner det kalla regnet mot kinderna,
och huttrar under paraplyet
Men plötsligt tittar solen fram,
och det blir tydligt, det jag fann
Det regnar och solen skiner
Och sån är tydligen min resa
Det regnar och solen skiner

Efter krogen

Efter krogen sent på natten vid tre
Snälla låt mig vara och ställ dig inte breve
Låt mig bara vara
Tvinga mig inte att svara
Jag tänker inte säga mitt namn
Jag har slitits loss ifrån min hamn
Jag har ett raseri,
som skrämmer inuti
Jag har ett mörker som slukar
Låt mig va för jag kommer att slå dig tills du hukar
Då och där har djävulen tagit över
Jidder med en clown är det sista jag behöver
Så dra din väg och låt mig vara i fred
Ge inte vulkanen mera ved
Du gjorde ett misstag som inte gick
Men ett blåmärke var allt du fick
Du låtsades ha ett dolt vapen
mot en som balanserar mot dårskapen
Du betedde dig som ett kräk och sa att jag var kaxi
Du ska vara glad att jag kastade mig in i en taxi
Se upp! Konsekvenserna kan bli alldeles för stora!
Bråka inte med en som inte har något att förlora!

Hon lär mig att andas på nytt

Hon lär mig att andas på nytt
Kroppen är som förbytt
Jag inser att kroppen är låst
Musklerna har slutit sig hårt
Allt jag har kapslat in för att det är för svårt

När jag släpper på spänningen börjar de att rinna
De som jag inte vill ska vinna
Tårarna som jag är så trött på
De rinner och rinner,
medan horisonten och sikten försvinner

Tänk att jag skulle behöva lära mig att andas igen
Sånt som var så självklart för 215 dagar sen

Våra föreställningar förklär

Se på himlen! Se ovan molnen ett tag!
Sätt dig vid havet ett slag
Låt skogen förtrolla dig med sina behag
Ta ett extra andetag
Sträck upp armarna mot skyn,
och känn livet pulsera just nu
För trots alla hinder så finns det ju
ändå så många fler möjligheter
För det enda vi har är det här
Våra föreställningar förklär
Men det är bara tro, bara tro
Jag kan välja att frysa fast eller så börjar jag att gå
Ingen har påstått att det är lätt att inte längre vara två
Men det finns ju faktiskt inte något annat sätt
Och ingen påstår att det är lätt
Dö eller lev. Stelna eller väx
Känn! Känn hur ett andetag kan vara värt allting
Känn! Känn att utan syret finns ingenting
Rädslan och skräcken försöker klamra sig fast
Fast det styr inte livet helt krasst
Det är inte det som bestämmer över liv och död
Och du kommer nog aldrig vara utan bröd
Sök kärleken, sök kraften, sök glöden
Ta det du vill ha för en dag kommer döden

Tvingade mig att gå hem

Känner mig riktigt stolt
Det gjorde jag riktigt bra
Jag lyckades klara av en dag
Istället för att fly stannade jag

Jag skulle så gärna vilja göra mitt hem till mitt
Jag skulle så gärna vilja göra det tryggt igen
Åh herregud, det var så otroligt länge sen
Tänk när jag bjöd hem dig och insåg att du var han av alla män

Men jag känner mig riktigt stolt
för jag stannade hemma och drack ett glas av druvors saft
Jag spikade upp alla fotona på oss och livet vi haft
Jag grät och spikade, men kände att det gav kraft

Jag tror att du skulle vara stolt
För du ser hur jag kämpar för ett liv
Du vet hur jag vandrar på eggen av en kniv
Jag kan höra dig ropa ifrån mitt minnesarkiv Skriv! Älskling skriv!

Och telefonen har varit tyst hela dan

Instängd i den här obegripliga världen
Här vandrar jag ensam och partnerlös
Och utanför ropar mitt kött och blod
Och telefonen har varit tyst hela dan
vill bara kasta mig ut i natten vart som helst på stan
I den här galna världen försöker jag stå upprätt
Åh hur trivialt är inte det som människorna bryr sig om
Vi som har dött kan aldrig återvända dit
Och telefonen har varit tyst hela dan
Straffet för att jag levde som en svan
Har upplevt sommarnätter där jag inte brytt mig ett dugg
Har vårdslöst lämnat över mig till slumpen
Allt för att kunna andas och få en paus
För att hålla grymheten på en armlängds håll
Och telefonen har varit tyst hela dan
Glömmer med en cigg på din altan
Andas in allt det otänkbara
Glömmer det gamla underbara
Och telefonen har varit tyst hela dan

Jävla förbannade skitår


Jävla förbannade skitår, jag försöker härda ut
Jag kan inte nog vänta på att du ska ta slut
Då ska jag begrava dig så jävla djupt att du mig aldrig mer når
Äckliga vidriga sjukdoms och eländesår
Fasansfulla, farliga, fula förlustår
Dåliga, dödliga djävulsår
Du är cancer, utmattning, konflikt, hat, droger och kriminalitet
Du är bristande förståelse, empati och barmhärtighet
Du är hat
Du är tomma citat
Du är den släckta glöden
Du är döden
Du är missförstånden, otillräckligheten,
Du är falskheten
Du är vännerna och modet och sveken
Vid kanten väntar kraften tålmodigt på att föda
Väntar tillsammans med vänskapen, hoppet och kärleken,
som du aldrig lyckades döda

I skydd av mörkret

I skydd av mörkret sitter jag här vid din sten
Sitter här och vilar mina bärande men darriga ben
I skydd av mörkret sitter jag trygg
Skyddad mot dagarnas blickar som gjort mig skygg
Jag berättar för dig hur jag söker
Jag berättar att jag verkligen försöker
Men att finna ett nytt liv är svårt,
och i försöken faller jag hårt
Jag är en annan. Förändringen är extrem
Mina gamla värderingar är borta, nu är jag en bohem
Det är både sorgset och fritt
Gamla bojor har jag gjort mig kvitt

Vi kan inte trösta varandra

Vi kan inte trösta varandra
Vi blir bara ensammare
Mörkare
Ödsligare
Avståndet bara ökar
Sjuka,
chockade,
sörjande,
utmattade,
krisande
Det är vi
Och vi krockar hårt
När ska livet förbarma sig?
När har vi brunnit klart?
När ska vi resa oss ur askan?
Via Dolorosa, när tar vägen slut?