Etikett: Sorg

Min enda bror

adminLämna en kommentar


Du finns inte här längre.
Det är ännu en orimlighet.
Min storebror.
Det förstår du väl är ett ansvar för livet?
Du kan ju inte dö!
Du som har tålt krascher i hundrasextio!
Skatevurpor på New Sport House.
Du har slideat in i vägavspärrning med MCn.
Hur kan du bara dö så där?
Vem ska jag nu berätta för?
Vem ska vara bryggan och länken ifrån min barndom till nu?
Nyss fanns du. Nyss levde du.
Nyss cyklade du som ett jehu från Hammarby till söder.
Brorsan du var mitt enda syskon och skulle bli en sur gammal gubbe.
Du var ju Knallhattens enda morbror
Osentimentala kaxbrorsan som kunde fara fram som en bulldozer
Och samtidigt så mån om oss alla.
Som kunde fixa allt.
Din generositet bor i mig.
Och ditt leende har jag lite av.
Man är inte död förrän man är glömd.
Och vi glömmer dig aldrig!
Det tänker jag djupt inbäddad i chocken

En så lång väg

adminLämna en kommentar


Jag fick gå så långt
Över så höga berg och djupa dalar
Jag gjorde vad jag kunde
Jag sökte kärlek i varje prång
Och jag tog alla språng

Och fan vad jag blev trasig
Och i en blandning av mirakel och misär
fick jag försöka kravla mig upp
Alldeles tömd på energi
Utsatt för så mycket idioti

Och ändå gav jag inte upp
Jag är nog ganska envis ändå
Ville inte släppa tanken
Tanken på att du måste finnas någonstans
Lycklig över att jag gav kärleken ännu en chans

Du finns nu här så nära
Alltid tätt intill
Så härlig att känna att du vill som jag vill
Med dig rusar tiden så galet fort
Men ändå får vi så mycket gjort

För vi bygger vår relation
Bygger den sten för sten
och vi backar inte för nåt
Den grunden vi står på nu
Den kommer aldrig att gå itu

Att få somna och vakna intill dig
får mig att känna mig så speciell
Och ingenting hos dig är minsta kallt
Om du bara visste hur det känns inuti
Överträffar min vildaste fantasi

Ingen sorg och saknad finns
När jag är med dig
Ingenting fattas och jag bara njuter av varje dag
Man måste våga och resa sig på nytt
För det finns inget sätt att rädda tid som flytt

Tackar livet och allt som finns runt omkring
Det har varit så många hårda törnar
Så mycket tårar och saknad
Men ändå har livet alltid bäddat mjukt till sist
Jag tror att det lägger extra ljus på oss som mist

Med dig finns en sån vacker horisont
Allt känns så ärligt och enkelt
Spännande och kul
Och det bästa är att du älskar mig
som jag älskar dig

Tänk att jag lade mitt liv i dina armar!

adminLämna en kommentar

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att allt revs upp igen.
Att det kan göra så fruktansvärt ont att varje andetag kräver kraft.
Jag vill skrika högt och fråga livet: Varför ge och ta ifrån mig sen?
Tänk att jag kan sörja någonting jag egentligen inte har haft!

Tänk att jag litade så, tänk att jag lade mitt liv i dina armar!
Vilken risk jag tog!
Jag är glad att jag inte dog!

Vad är kärlek utan värme och omsorg?
Vad är kärlek utan trygghet och tröst?
En kärlek som sliter sönder din bröstkorg.
Vad är det för kärlek som drar dig från din inre röst?

Jag älskade dig verkligen och ville göra allt för att förstå!
Jag gjorde verkligen allt!
Mitt hjärta var aldrig kallt!

Jag kommer aldrig våga lita på någon igen.
Jag har aldrig varit så nära att gå under.
Ändå sträckte jag ut handen och ville ha dig till vän.
Ville ändå hedra alla vackra och fina stunder.

Kanske kommer jag aldrig att förstå hur det kunde bli så här.
Kanske kommer du inte heller att förstå,
varför det inte kunde bli vi två.

Kanske kommer livet att förklara för oss.
Kanske blir smärtan mindre vass.
Kanske blir vi fria och kasta loss.
Kanske slipper jag tro att världen är så krass.

Tre år sen du dog

admin1 kommentar

Om fem timmar är det tre år sen du dog
De tre åren är som en livstid och ändå som ett ögonblick
Tre ofattbara år utan dig. Ett förlorat liv och allt vi inte fick
Minnena lever så starkt inom oss, men också allt som döden tog

Jag minns din värme, din milda blick
All kärlek, all omsorg och din klokhet
Alltid vid min sida och din självklara närhet
Tjugotvå år gick så fort och allt var över på ett kick

Jag lever ett annat liv nu min älskade man
Jag lever livet nummer två
Jag är så tacksam för att det kunde bli så
Nu försöker jag fånga dagarna så bra jag bara kan

Livet är inte alltid enkelt och man får kämpa och slåss
Jag tror att du är glad om du ser oss där du är
Du vet att vi aldrig glömmer, utan håller dig så kär
Jag tror fortfarande att du är stolt över oss

En ändlös charad

adminLämna en kommentar

Vi har det bättre än nånsin nu
Vi har lärt känna varandra så bra,
och den jag vill ha, har jag ju
Desto bättre vi har det med varann,
desto värre är det att skiljas åt
Varje farväl väcker en ångesttyrann
Det är som att jag har skadats för gott
Trots att kärleken gror och blomstrar,
så ser jag när jag går, bara dystert grått
Avundsjukt ser jag hur paren går hem till ett hem de kallar vårt
Precis som jag själv hade det en gång
Jag svär över att så mycket ändå är så svårt
Två och ett halvt år och jag gråter fortfarande floder
Den tiden har slitit som ett helt liv
Allt det goda dränks i mina mörka perioder
Och jag orkar inte låtsas vara pigg och glad
Orkar inte skyla över mitt ödsliga hjärtas rop
Har mitt liv blivit en ändlös charad?

Jag vet att jag borde förstå

adminLämna en kommentar

Jag vet att jag borde förstå
Men jag känner mig avvisad ändå
Det är så sorgligt att känna såhär,
men ingen vill väl vara till besvär
Vi kastas mellan för mycket och för lite
Jag är trött nu och vet varken ut eller in,
men vet att jag vill vara din
Ville inte bli en porslinspjäs som plockas fram ibland
Var så rädd att relationen skulle rinna iväg som sand
Det är så lätt att se när man tittar utifrån
Låt oss nu bada i alla klyschor som vi kan
Låt oss inte slita på varann
Man måste älska sig själv innan man kan älska nån ann
Kanske ska man leva ensam och inte ha nån man
Ensam är stark
Då går man på säker mark
Tiden läker alla sår
De där klyschorna passar inte på mig
Jag kommer alltid vilja vara en tvåsam tjej
Och mina känslor kommer jag inte trycka bort
Jag tänker inte kapsla in mig och bygga fort

Farväl i rosa

adminLämna en kommentar

Jag fattade ju att det inte skulle gå
Någonstans fattade jag det för länge sen
Men sen händer något med hjärnan
och den börjar lägga till, dra ifrån och stänga igen

Den snickrar ihop något som ska göra att man står ut
och jag fick ju dina mess på telefon
och sen när det som kallas verkligheten kom i kapp,
så låg du för döden och så sänktes ridån

Och vi förlorade igen
Du dog fast att du är så levande, Tingeling
Då hade du kämpat så hårt i två hela år
Slagits så hårt i din ensliga boxningsring

Vi tog farväl i rosa, i en vacker minnesstund
Du fortsätter att ge kraft
Du sprider ditt magiska Tingelingpulver
sånt jag önskar att jag själv hade haft

En av dina allra käraste sa,
Hon fick mig att resa mig när jag borde ha varit helt kraftlös
En människa lever vidare i alla möten och minnen
Jag minns dig varm, vänlig, omtänksam och opretentiös

Nu dansar du omkring i en av de där coola klänningarna
och på fötterna har du dina Converse med klack
och du skrattar och pratar med den där rösten som var så mjuk
och allt jag vill säga dig är egentligen bara TACK! ❤️  ❤️  ❤️

Jag känner en tjej

adminLämna en kommentar


Jag känner en tjej som jag aldrig har träffat
Hon bor i huset där jag bor,
men det är inte som man tror,
för det är åtta år sen hon försvann
Ett beslut som togs av en vidrig man
Och där stod alla som älskade henne kvar
och hennes makalösa far
Han vägrade tro på vad de sa och reste i flera år över hela klotet
riskerade livet och vände på varje sten, men för honom var döden det minsta hotet
Hans lilla flicka som växte upp och blev en lysande stjärna så full av gott
Den bästa dotter han nånsin kunnat få hade så väldigt brått
Ut i världen kastade hon sig och ville förändra och göra bra
Jag är säker på att hon hade varit något stort idag
Men hon lyser alltjämt och finns här ibland oss
hon inspirerar mig och får mig att vilja slåss
mot det som är orätt och fel
Hon var en som levde och tog del
Levde som bara den som om hon visste att livet kan bli kort
En fantastisk ung kvinna av en alldeles särdeles sort
Dotter till en lika särdeles karl
Hon så otroligt älskad av sin far,
som är så oerhört älskad av mig
Fortsätt att vaka över oss vår fina, fina tjej!

Vår egen Tingeling

adminLämna en kommentar

Ibland har man turen att träffa en människa så fullkomligt oförställd
Drabbad av livet, men inte ett dugg förstörd. Inuti fanns en eld
Så full av nyfikenhet, öppenhet och fullständigt ärlig
Så var hon min svägerska, underbart härlig
Det fanns en aura av lekfullhet och glittrande färger och nyanser
Vår egen Tingeling, öppen för allt ifrån virkning till seanser
Modig, nyfiken och tuff utan att vara hård
Fast att livet kunde vara hårt, slog du sällan molliga ackord
I en aura av rosa ser jag dig nu,
färgen vi gillade så skarpt, jag och du
Du tappade aldrig tron på människans inneboende kraft
Du är vännen som alla borde ha haft
Det är lätt att bara tänka på oss själva och vår saknad nu
Men jag påminner mig om att nu lider inte du
Man talar alltid om att kriga mot cancer,
och vill inte inse att ibland finns det inga chanser
För ingen kunde kriga mer än du systra mi
och nu kan du äntligen flyga, nu är du fri
Jag kan se ditt pyssel och höra ditt varma skratt
I din närhet föll tillgjordhet platt
Och det är en sån frihet att säga som det är
Att kunna tala öppet även om det blir till besvär
Sån var du och du förstod när andra inte gjorde det
Du såg inte svaghet utan snarare möjlighet
Jag känner mig nu helt tom
Jag minns när vi fick din dom
Hur vi trodde och hoppades att allt skulle gå bra
Det är märkligt hur naiv jag va
Men hur ska man kunna orka om man inte känner hopp
och ingenting är ju så förunderligt som en människokropp
Jag hoppas att du nu ser mig när jag sitter här i min rosa dress
Jag hoppas att du ler däruppifrån över vår gemensamma fäbless
Du fattas oss men vi glömmer aldrig bort,
fantastiska människor av din sort
Sov nu tills vi ses igen,
älskade, älskade fina vän!💖💖💖

Lika enkelt som en jabb

adminLämna en kommentar

Älskade vackra fina
Herregud hur kunde jag ha sån tur?
Du är som ett eget väsen
så vacker inuti och utanpå
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska så

Jag trodde aldrig att jag skulle våga igen
I stressen och jobbet som kräver sitt
behöver jag bara tänka på dig
så är allting bra
Något mer än dig behöver inte jag

Älskade vackra fina
Du är som morgonljuset
Som solen när den äntligen börjar värma
Trygg som vågorna
och ovanpå det kärlekslågorna

Vi lever i kärleken och döden
Vi möter människor som mist
Precis som vi
Och jag tror att vi vet lite mer än många,
som tror att liv alltid är långa

En människa är inte död
förrän hen är glömd
och vi glömmer aldrig våra
och jag ska verkligen se allt det fantastiska jag får
och jag ska leva så mycket det bara går

Men viktigast av allt
så ska jag alltid minnas
att när alla talar om ljusets hastighet
så finns också mörkrets som borde vara lika snabb
och borde pareras lika enkelt som en jabb