Etikett: Smärta

Moder natur kämpade för oss som led

adminLämna en kommentar

Löven singlar till marken som gyllene mynt.
Kylan kan vi snart inte ignorera.
Jag lider med den tappra grönskan som kämpar för sitt liv,
men mitt helvetesår lindades in av värmen och av grönskan.
Moder natur kämpade för oss som led.
Gav oss värme, gav oss ljus och gav oss prunkande prakt.
Försökte tidigt att briljera och utvecklade sina talanger till fulländning.
Skyddade mig där jag satt på min älskades gravplats.
Pressade solstrålarna genom molnen och värmde mig.
Lät daggen gnistra medan morgondimman dansade runt mig.
Ännu i oktober dröjer sig värmen kvar.
Brittsomrar, bländar och kämpar in i det sista,
och tycks aldrig ge upp.
Om mig.

Måste upplevas

adminLämna en kommentar

När jag var ung var jag vis som världen,
och så ska det vara
Det hör ungdomen till, att alltid kunna svara
Men den som tror att åren inte ger mer insikt,
mer kunskap, mer reflektion kring existensen,
bedrar inte bara sig själv utan andra
I okunnighet och känslomässigt armod kommer ni vandra
Vissa saker måste bara upplevas för att förstås,
och det är här de flesta misstagen begås
Det går inte att tänka sig förlusten av ett barn,
förlusten av en älskad livspartner,
förlusten av förmågor i allvarlig sjukdom
Det måste upplevas och utan upplevelsen – intet mandat
Allt annat är bara okunnigt tomt prat
Du trettioåriga läkare, förlåt men du vet inte!
Du trettioåriga psykolog, förlåt du vet inte!
Du trettioåriga politiker… I rest my case!
Ett hån rakt i mitt fejs!
Ni vet inte!
Ännu…
Och ändå fattas så många beslut av människor i hybrisens ålder
Det skaver mot redan skavda skav, saltar i öppna sår
Som att leva i en värld där mötet är något man aldrig når
En värld där döden inte finns men där åren läggs till last
Varsågoda här är världen ni skapade och säg inte att det inte har blivit krasst!

Livet

adminLämna en kommentar

Livet
Märkliga möten
Kalla chattrum
Saknad
Längtan
Besvikelse
Vämjelse
Känslomässiga krymplingar
Ett folk som är mästare på ensamhet
Självtillräcklighetens hindrande av tvåsamhet

Livet
Städer i förändring
För att passa andra än henne
Främmande
Kallt regn mot svart asfalt
En frilagd själ huttrar i kölden
Naknare har inte skådats
Skyl henne, skydda henne
Ifrån sig själv och det destruktivas makt
Lägg dig bredvid och hjälp henne att andas i takt

Hur lite jag visste

adminLämna en kommentar

Tänk hur lite jag visste
Tänk hur lite jag visste om sorg
Hur hemskt det skulle kännas
Hur ont det skulle göra
Hur förändrad jag skulle bli
Hur lite jag visste om alla hemska känslor som skulle flytta in,
och hur lite jag visste om de som skulle flytta ut
Hur svårt det skulle vara att minnas dem när de väl var borta
Så lite jag visste om att träffa nya människor
Hur förstörd och synisk jag skulle bli
Min vackra oskuldsfullhet som gick förlorad,
i händerna på vidriga depraverade människor
Ja jag var faktiskt en gång värdefull
Ingen förvarnade mig om att det skulle vara så svårt att minnas
Då skulle jag ha filmat hela vårt liv och tryckt på repeat om och om igen

Efter krogen

adminLämna en kommentar

Efter krogen sent på natten vid tre
Snälla låt mig vara och ställ dig inte breve
Låt mig bara vara
Tvinga mig inte att svara
Jag tänker inte säga mitt namn
Jag har slitits loss ifrån min hamn
Jag har ett raseri,
som skrämmer inuti
Jag har ett mörker som slukar
Låt mig va för jag kommer att slå dig tills du hukar
Då och där har djävulen tagit över
Jidder med en clown är det sista jag behöver
Så dra din väg och låt mig vara i fred
Ge inte vulkanen mera ved
Du gjorde ett misstag som inte gick
Men ett blåmärke var allt du fick
Du låtsades ha ett dolt vapen
mot en som balanserar mot dårskapen
Du betedde dig som ett kräk och sa att jag var kaxi
Du ska vara glad att jag kastade mig in i en taxi
Se upp! Konsekvenserna kan bli alldeles för stora!
Bråka inte med en som inte har något att förlora!

Hon lär mig att andas på nytt

adminLämna en kommentar

Hon lär mig att andas på nytt
Kroppen är som förbytt
Jag inser att kroppen är låst
Musklerna har slutit sig hårt
Allt jag har kapslat in för att det är för svårt

När jag släpper på spänningen börjar de att rinna
De som jag inte vill ska vinna
Tårarna som jag är så trött på
De rinner och rinner,
medan horisonten och sikten försvinner

Tänk att jag skulle behöva lära mig att andas igen
Sånt som var så självklart för 215 dagar sen

Tvingade mig att gå hem

adminLämna en kommentar

Känner mig riktigt stolt
Det gjorde jag riktigt bra
Jag lyckades klara av en dag
Istället för att fly stannade jag

Jag skulle så gärna vilja göra mitt hem till mitt
Jag skulle så gärna vilja göra det tryggt igen
Åh herregud, det var så otroligt länge sen
Tänk när jag bjöd hem dig och insåg att du var han av alla män

Men jag känner mig riktigt stolt
för jag stannade hemma och drack ett glas av druvors saft
Jag spikade upp alla fotona på oss och livet vi haft
Jag grät och spikade, men kände att det gav kraft

Jag tror att du skulle vara stolt
För du ser hur jag kämpar för ett liv
Du vet hur jag vandrar på eggen av en kniv
Jag kan höra dig ropa ifrån mitt minnesarkiv Skriv! Älskling skriv!

Fatta hur jag har blivit!

adminLämna en kommentar

När kvällen kommer, kommer också mörkret
Inte bara utomhus utan även inuti
Och jag vill inte hem där ensamheten lurar
Jag vill fly, fly fly, fly, fly,
tills nästa dag börjar gry

Jag vill kasta mig ut på krogen
Dricka alldeles för mycket
strunta i konsekvenser
Mörkret har alla gränser rivit
Fatta hur jag har blivit!

Nu vet jag hur det är
Nu lever jag i misären
Nu känner jag njutningen av smärtan
smärtan jag kan styra själv
som den isande kylan i en älv

Jag håller mig alltid i rörelse
Så att det äckliga inte hinner ikapp
Så att förlusten inte hinner sjunka in
Ett dåligt val är så mycket bättre än inget alls
Vad som helst som släpper på snaran om min hals

Ångesten gör som den vill

admin1 kommentar

I de svarta ränderna i staketet förhandlar jag hårt
Orkar jag lite till?
Orkar jag till nästa vita rand, eller blir det för svårt?
Psykoterapeuten sa: Hitta en trygg plats och gör den till din
Men alla platser är färgade av allt det jag förlorade
I stormen finns inte enda plats eller företeelse som är min
Inget lugn Ingen ro
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill
Tänk hur nära misären var hela tiden vid min sida
I en handvändning stjälptes hela lasset
Min fråga: föddes jag för att lida?
Vad har jag gjort för att reta gudarna, vad är det jag ska sona?
Ödsligheten som i en apokalyptisk resa dit ljuset aldrig når
Brända broar eller broar som aldrig har funnits?
Jag behöver inte dem som saltar i mina sår
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill

Och telefonen har varit tyst hela dan

adminLämna en kommentar

Instängd i den här obegripliga världen
Här vandrar jag ensam och partnerlös
Och utanför ropar mitt kött och blod
Och telefonen har varit tyst hela dan
vill bara kasta mig ut i natten vart som helst på stan
I den här galna världen försöker jag stå upprätt
Åh hur trivialt är inte det som människorna bryr sig om
Vi som har dött kan aldrig återvända dit
Och telefonen har varit tyst hela dan
Straffet för att jag levde som en svan
Har upplevt sommarnätter där jag inte brytt mig ett dugg
Har vårdslöst lämnat över mig till slumpen
Allt för att kunna andas och få en paus
För att hålla grymheten på en armlängds håll
Och telefonen har varit tyst hela dan
Glömmer med en cigg på din altan
Andas in allt det otänkbara
Glömmer det gamla underbara
Och telefonen har varit tyst hela dan