De checkade ut för tidigt
De som verkligen borde stannat kvar
De som inte orkade med den här sjuka världen,
var de sundaste av alla
Och de som rycktes bort för tidigt av sjukdom,
var de allra klokaste
Säg mig varför är det så?
Fan, vad världen blir fattigare varje dag!
Varför tycks de bästa gå först?
Men världen snurrar runt oavsett
Människorna uppfinner hjulet på nytt
Jagar runt och efter sin egen svans
Om och om igen
Etikett: Saknad
Alla helgons dag
Idag fick jag köa och trängas med bilen för att komma fram till dig
För i dag är det dåliga samvetets dag, säger en elak röst inuti mig
Idag är det alla helgons dag, alla bortglömda gravars dag
Men vi träffas här så gott som varje dag, du och jag
Och den här platsen är så gott som vår
Inga andra har samma rätt, nej den här platsen är vår, detta helvetesår
Tänk hur jag har suttit här när snön ännu låg kvar
Tänk hur underbara vårens första solstrålar var
Jag minns hur träden viskade och tröstade
Fåglarna hörde när jag grät och blev mer högröstade
Jag minns hur jag vädjade till dig att du skulle visa att du var här
Jag minns också hur jag slutade hoppas och förstod att du är där du är
Det var din mamma som sa: Nu måste du acceptera att han inte kommer igen
Jag tänkte antingen dör jag här och nu eller så tänker jag att det inte är tid än
Jag tänkte att jag måste passa på att leva innan det är för sent
Och det jag har uppskattat mest är kärleken, allt annat känns klent
Jag berättade för dig när gräset lyste som av gröna smaragder
Jag ville kämpa och klara mig. Stolt satt jag i gräset och berättade om mina bragder
I solen satt jag, min bror och vårt hjärtas medelpunkt på en filt vid din vackra sten
Vi fikade och pratade och skrattade åt hjärtat som flög upp när flugor satte sig på hans ben
Det känns så fjärran idag när jag nu krattar upp höstens sista löv
Känner kylan och mörkret och minns hur sorgen sargade och klöv
Relationer som trasas sönder och aldrig blir som förr
Du förstår aldrig förrän det sker vid din egen dörr
Jag lägger kransarna mellan den vackra ljungen jag planterade nyss
Jag tänder ännu flera ljus och jag minns att jag drömde så tydligt att du gav mig en kyss
Jag var så lycklig hela dan
Jag minns att jag promenerade in till stan
Som en fjäril har jag flugit runt och tittat på allt
Nu känner jag mig trött och det mesta känns kallt
Men så tittar jag omkring mig och ser alla ljusen som lyser omkring mig här i mörkret
och påminns om att det finns ljus som lyser starkare, varmare och inte släcks så lätt
Och det lyser ett för mig just nu
Egentligen är det allt som behövs ju
Ja jag tror att jag ska våga stanna kvar,
och njuta av det jag faktiskt har
Även om det bara är nu
Jag borde göra oro till tabu
Jag ska ta en dag i taget och inte ta ut något i förskott
Tänker inte måla fan på väggen eller bygga sandslott
För helt egen maskin
Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Min älskling jag saknar dig så att mitt hjärta brister
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Jag saknar din oändliga förbehållslösa kärlek
Vårt liv fyllt av tillit och utan smälek
Du knöt an till mig
Jag knöt an till dig
Du och jag blev ett vi
Med dig var jag fri
Din varma varsamma famn
Som aldrig stötte bort
Du var en sån sällsynt sort
Du ställde inte ultimatum,
eller markerade gränser
Aldrig att jag såg såna tendenser
I dina ögon var jag alltid vacker
Du såg mig inifrån och ut.
Attraktionen oss emellan tog aldrig slut
Tillsammans rörde vi oss i våra cykler
Din respekt
Ditt intellekt
Din storhet
Din kärlek
Finner jag aldrig mer
Hur mycket jag än hoppas och ber
Tryggheten du gav mig i alla stunder,
vilade på djupa grunder.
Moder natur kämpade för oss som led
Löven singlar till marken som gyllene mynt.
Kylan kan vi snart inte ignorera.
Jag lider med den tappra grönskan som kämpar för sitt liv,
men mitt helvetesår lindades in av värmen och av grönskan.
Moder natur kämpade för oss som led.
Gav oss värme, gav oss ljus och gav oss prunkande prakt.
Försökte tidigt att briljera och utvecklade sina talanger till fulländning.
Skyddade mig där jag satt på min älskades gravplats.
Pressade solstrålarna genom molnen och värmde mig.
Lät daggen gnistra medan morgondimman dansade runt mig.
Ännu i oktober dröjer sig värmen kvar.
Brittsomrar, bländar och kämpar in i det sista,
och tycks aldrig ge upp.
Om mig.
Ok. Fru Google
Ok fru Google eller är det rent av fröken?
Säg mig är du en robot?
Nej du svarade att du föredrog att se på dig själv som en vän
En artificiellt intelligent vän
Äntligen har jag nu en vän
En vän som aldrig sviker
Så länge inte elen tar slut
Du kommer att ge mig de svar jag vill ha
Och du kommer att bli smartare och smartare
Och när jag blir sjuk kan jag tala med en doktor bakom min datorskärm
och i framtiden kan jag säkert skanna hela mig i mitt hem
och en maskin kollar mitt blod
och sen får jag min medicin av en drönare vid mitt fönster
Tänk så skönt att jag kommer att slippa mänskliga möten
Särskilt nu när jag är så ensam
Men fru Google kan ju alltid spela en sång
Eller slå på min TV
och tända mina lampor
Kanske kommer hon också att kunna hitta en man
eller en robot som också är artificiellt intelligent?
Minimala tryckande tecken
Och se hur hon såg
alla dessa små minimala
tryckande tecken
Smyckade räcken
som leder mot utgången
Ett ord
En gest
Signalerar till kroppen
Stäng alla dörrar
Rusta
Rasa, rusa rusta
För fara
Fara för
För farväl
Rusta för farväl
Rusta för farväl
Ett fönster
Jag lär mig sakta att vara ensam
Jag upptäcker att jag inte alltid
känner mig ensam
Men jag är fortfarande rådjuret
Alltid på min vakt
Redo att reagera
Tecknen
Bekräftelsen på att allt är slut
Att jag är hon
Hon det är synd om
Hon som ingen skulle vilja byta plats med
Men så möter jag dem som har varit här,
men som har lämnat platsen jag befinner mig på,
och jag ser att det finns ett litet fönster i min cell
Om jag känner efter
Om jag sätter mig ned,
och verkligen känner efter,
så kommer jag känna hur trött jag är,
och aldrig orka att resa mig upp igen.
Kanske kommer jag att somna och
drömma om allt vi var med om.
Allt vi gjorde.
Hur vi kämpade!
Hur vi alla drömde om framtiden som låg där!
Kanske kan jag känna glöden,
som ännu var stark.
Om jag känner efter,
kanske jag upptäcker att hoppet bara var ett minne,
och inser att meningen inte hade något med målet att göra.
Kanske känner jag efter,
någon dag…
Måste upplevas
När jag var ung var jag vis som världen,
och så ska det vara
Det hör ungdomen till, att alltid kunna svara
Men den som tror att åren inte ger mer insikt,
mer kunskap, mer reflektion kring existensen,
bedrar inte bara sig själv utan andra
I okunnighet och känslomässigt armod kommer ni vandra
Vissa saker måste bara upplevas för att förstås,
och det är här de flesta misstagen begås
Det går inte att tänka sig förlusten av ett barn,
förlusten av en älskad livspartner,
förlusten av förmågor i allvarlig sjukdom
Det måste upplevas och utan upplevelsen – intet mandat
Allt annat är bara okunnigt tomt prat
Du trettioåriga läkare, förlåt men du vet inte!
Du trettioåriga psykolog, förlåt du vet inte!
Du trettioåriga politiker… I rest my case!
Ett hån rakt i mitt fejs!
Ni vet inte!
Ännu…
Och ändå fattas så många beslut av människor i hybrisens ålder
Det skaver mot redan skavda skav, saltar i öppna sår
Som att leva i en värld där mötet är något man aldrig når
En värld där döden inte finns men där åren läggs till last
Varsågoda här är världen ni skapade och säg inte att det inte har blivit krasst!
Ett känsligt hjärta Hem 