Din blick tänder mig på ett kick
Mina händer innanför din tröja
Får mitt hjärta att bulta och röja
Din hud och din tunga,
får jorden att snurra
Tiden stannar och där är bara vi
Och allting utanför passerar förbi
Du har väckt nåt jag inte ens visste om
En längtan som inte lägger sig av sig själv
Måste vara med dig hud mot hud
Mitt inre mot ditt inre. Som att möta gud
Behöver inget mer
Paradiset måste vara det här
Kan sluta leta. Kan sluta fråga vem
För jag är här nu. Jag har hittat hem
Etikett: relationer
Väntar otåligt på dig
Jag är inte längre så ensam,
för jag har dina bilder. Dina ord
Man kan säga att vi är ett olyckspar
Du är på andra sidan av vår jord
Jag bad till alla tänkbara makter
Låt mig träffa mannen jag är ämnad för
Och så plötsligt fanns han där efter min bön
Han vet allt om mörkret och smärtan när någon dör
Vi delar det mörka som vi tagit oss igenom
Men som vi alltid bär med oss inuti
Det är som att tala samma språk
Plötsligt är vår längtan inte längre utopi
Jag väntar. Väntar otåligt på dig
När du har landat är jag hos dig med min famn
Och jag har bett så många böner
om att äntligen få komma i hamn
Mysteriet som fick oss att mötas
En tillfällighet, en chans på miljonen
Kontakten som vi fick
Trodde jag bara fanns i fiktionen
Så fullständig ärligt och rent
Jag väljer det framför allt annat
Jag väljer det alla dar i veckan
Tänk om jag inte hade vänt utan stannat
Tänk om jag fortsatt att försöka ändra på mig
Fortsatt att leva ett liv som blev så trångt
Inuti bubblar nu livet och hoppet
Jag valde att leva för fullt, för livet är inte långt
Ett tålamod som har prövats för långt
Nu är jag kvinnan jag vill vara igen
Det var så länge sen
Tänk att det kan vara så lätt,
när man möter rätt
Humor och skratt
Faller inte längre platt
Möten jag ska vårda
Som jag ska spara på
Varför slösa bort tid på nån…
…som ändå inte kan förstå
Som att få av sig kläder
som suttit för trångt
Ett tålamod som har prövats för långt
Kvinnan idag
Kvinnan som bor i mitt hem
Som bor där idag
Hon vaknar pigg och glad
Gör precis som hon vill
Kan välja att bara sitta still
Sitter och skriver på ett fik,
och väljer sin egen musik
Tittar på filmer som hon själv har valt
Saker som borde varit egalt
Saknar inte kärleken hon trodde var grann
För man saknar sällan en riktig tyrann
Sakta, sakta bröts hon ner
Men inte numer
De mörka ringarna under ögonen försvann
Aldrig mer kommer hon offra sig för en man
Och rösten är inte längre konstlad och spänd
Och hoppet är tillbaka fast att hon blev bränd
I morse sjöng hon högt för full hals
Och ensam är hon inte alls
Är sprallig och busig som för länge sen
Och hon dansar och är vacker igen
Det var aldrig riktig kärlek
Det är så märkligt hur det kan försvinna
Kärleken jag trodde på var aldrig riktigt sann
Men jag är ok, mår faktiskt riktigt bra
Vaknar på morgonen och känner mig glad
Det var aldrig riktig kärlek
För kärlek försöker aldrig att härska
Jag minns dina kyssar och din åtrå
Men jag tvingades också att gå på tå
Din tysta aggressivitet som alltid dallrade under ytan
Den fick mig alltid att vara på min vakt
Det jag trodde var närhet, blev rent instrumentellt
Jag ville inte se det, men det blev inte längre speciellt
Man kan aldrig vara riktigt nära nån annan,
om man inte samtidigt kan vara trygg
Så när vi bröt upp till sist
var det en massa tid som vi mist
Jag känner bara lättnad över att slippa din kontroll
Känner bara att livet är så mycket lättare nu
Borde lyssnat bättre på hur dåligt jag har mått,
men vet nu att den här gången är det för gott
Aldrig, aldrig mer
Förlamningen har äntligen släppt och jag är fri
Jag ser framtiden oavsett med vem
Jag vet nu vem jag är igen
och aldrig, aldrig mer
ska jag krympa ihop och bli så svag
Jag ser nu fram emot varje dag
För livet är ren magi
och ska inte slösas bort
Det är så jävla kort
Får inte ödslas på tjafs
Nej mera kärlek vill jag ha
Blir det krångligt då kommer jag att dra
Herregud som det blev
Jag kan tåla mycket från rena hjärtan
men inte de som skyller smärtan
och blandar bort korten
Skyller ifrån sig och ser inte sig själva
Raka streck blir välvda
Händelseförlopp kastas om A till B blir C till B
Såna som räknar med den andres gråt
Såna som aldrig nånsin säger förlåt
Aldrig, aldrig mer
Aldrig, aldrig mer
Din andra födelsedag
Idag fyller du år, min älskade, älskade
Idag är det din andra födelsedag där på andra sidan
Tänk att din födelsedag skulle bli en sån sorgedag
Men svärdet vilar i skidan
Jag ska leva på så gott det nånsin går
Jag kommer alltid att gråta
Men år kommer att läggas till år
Du fina, du min måttstock på kärlek
Varför skulle jag nöja mig med nåt mindre
Varför inte värme, trygghet och smek
Älskling jag lär mig fortfarande att gå
Men jag låter ingen bryta ned mig
Låter ingen göra mig omöjlig att förstå
Vid en strand
Långt, långt härifrån
I ett land
Sitter en man som har mist
Som har vandrat längs Golgata
Som har nåt alldeles visst
Som har kämpat som en besatt
Jag är ingen skrivare, skriver han
Men för mig är han en äkta skatt
Hans bokstäver träffar rätt och rakt in
Vi delar något som man måste ha känt
Nåt som man lever med under sitt skinn
Vi delar att ha fått krossade liv
Att sen ha försökt pussla ihop det som fanns kvar
Tagit oss fram med myrsteg och kliv
Så älskling, så länge det finns människor på vår jord
Ska jag fortsätta att längta och hoppas
att någon är lika vacker bakom sina ord
Du sa att jag inte är lätt
Du sa att jag inte är lätt
och jag tror att du har rätt på nåt sätt,
för med dig blev det väldigt svårt
Att se tillbaka känns så hårt
Vi skulle aldrig ha gett det en chans till
Men hur skulle vi vetat då i april?
Livet är ett äventyr, men det är lugnet jag söker
Det verkar vara svårt att hitta, hur jag än försöker
Själen är trött och hjärtat likaså
Jag vill nu bara bromsa upp och se hur långsamt tiden kan gå
Här drunknar jag nu
Här drunknar jag nu
Fast i logistiken
Väntande på ett pendeltåg
Som aldrig är riktigt i tid
Spenderar så mycket liv
På de värsta platser jag vet
Ensam bland främlingar
Utan ens ett gemensamt språk
Hänvisad till tron på oss
Trots alla hemska krockar
och dina knapphändiga SMS
och torftiga telefonsamtal
Så här drunknar jag nu,
i allt som borde ha gjorts
I allt som krävs för att jag ska vara ett vi med dig
Och här på perrongen slås jag av
hur allt som borde varit lätt
blev så oerhört tungt och svårt
Jag kliver på tåget och vet inte
att på fredag tar det slut
På fredag tar jag mig ut
Men handen på hjärtat
Så sa vi de där orden som inte går att ta tillbaka
De där orden som fick allt att braka
Sårade och söndrade
Men handen på hjärtat
Vi räckte inte till för varann
Du packade väskorna och försvann
Och här sitter jag och undrar
Vad fan var det som hände
Men jag önskar inte att du vände
Nu låter vi allt vila. Nu släpper vi det helt
Nu får vi läka på var sitt håll
Nu är jag fri att göra att göra som vill
Jag får välja när jag ska springa och sitta still
och det ska bli så jävla skönt
att få vara som jag är
och jag ska akta mig för att bli kär
För det är ju bara en jävla massa besvär
Så klackarna i taket nu kommer jag igen
Händerna i luften, själv är jag min bästa vän
Ett känsligt hjärta Hem 