Lets go into the wild

You acted like an teenager and I cried like a child
Amor must have gone mad
And yet both of us wanted to be together
We could survive in every weather

You acted like an teenager and I cried like a child
But we made the effort and rode out the storm
You said: Lets prepare my van and go into the wild
We went up to the north and how you kept me warm

I have never ever been so free
I have never felt that life can be so easy
So close, so amazed by your love
Lying next to you gazing at the stars above

You and I in your hippie van
We can stay or we can go wherever we may want
You will forever be my amazing man
When It comes to capturing life, you and I will be at the forefront

Du kan inte bygga mig närhet

Asfaltsdjungel svart död
Ensamheten tränger sig på
Världen är inte ens grå
När ingen riktig kan förstå
Öppnar dörren till lägenheten och den är så tyst och tom
Ensamhet kan var en sån frihet och en riktigt tung dom,
och det enda som kan hjälpa är en riktig famn
Det enda som kan hjälpa är att höra någon säga mitt namn
Du kan inte bygga mig närhet
Du kan inte bygga mig trygghet
För jag skiter i rekvisitan, den sätter ingen ton
Utan det får du fixa i egen hög person
Kan du inte hålla borta min ensamhet
Spelar det ingen roll om jag bor i en stuga eller en lägenhet
Vi är så olika du och jag
och för det mesta är det nog bra,
men vi pratar inte alltid på samma frekvens
Fan, jag vill prata om hur det känns

Jag är redan där

Nu hatar livet mig igen och det är ömsesidigt
I den här stunden kan jag inte andas för trycket över bröstet
Och den knutna magsäcken
Är mitt enda livstecken
Just nu vill jag inte leva längre.
I morgon är en ny dag
Men idag finns inte ett enda stödben kvar
Ångest, sorg och tvivel är det enda jag har
Jag har ingen obefläckad ö att stiga i land på
Inga glimrande lockande framtidstankar
Ingen känsla av att vara i närheten av att orka eller duga
Orkar inte förställa mig. Orkar inte ljuga.
Att bara lyfta blicken från golvet är tungt
Idag ber livet mig att dra åt helvete
Jag svarar uppkäftigt att jag redan är där
Jaaag är redan dääär…..

Tills tiden stannar och ebbar ut

Andas in ensamheten. Andas. Hålla på att kvävas.
Det kostar på när nya vävar ska vävas

Ambivalent anknytningsstil är namnet på min karusell
Tillsammans med dig blir den speciell

Herregud vad vi har lärt oss på vår resa som inte har hunnit särskilt långt
Och ändå har vi rest till andra sidan jorden och klarat av att ha det trångt

Klarat av missförstånd och ilska och tårar
Skrattat och gråtit och undrat om vi är två dårar

Vi har haft modet och styrkan att kriga för det som är värt
Allt det vi trodde på, ville och hade kärt

Vi har nu modet att mötas i det som är svårt
och kämpa för det som är vårt

Fan vad vi är bra, du och jag
Och vi blir bara bättre dag för dag

Jag fattar nu att du vill vara med mig som jag med dig
Jag fattar nu att du verkligen orkar att älska mig

Jag ska våga tro på att du finns där,
att jag kan lita på att isarna bär

Vi ska leva tillsammans tills tiden stannar och ebbar ut
Vi ska leva som om allt när som helst kan ta slut

Och ovanpå taket upp mot himlen blickar vi nu upp
och från molnen och stjärnorna betraktas vi av vår änglatrupp

Vackra toner i musiken

Änglarna vet hur jag har kämpat
Änglarna vet hur jag har åkt ned i djupen
Hur jag har stått vid hans grav med gråten i strupen
Hur jag har trott att allt varit slut
Förödande ångest och inget har dämpat

Jag har bitvis känt mig nästan galen
Det är svårt att förstå för den som inte har varit där
Men det är ju så med livet, det är på vägen man lär
Inte jag heller visste innan han försvann ifrån mig
Men där stod jag med alla de svåra valen

Jag har förlikat mig med alla som föll ifrån
Alla som jag trodde jag hörde till
men jag har funnit mig i att telefonen tiger still
Men det gör ingenting för de jag har, kommer nog vara kvar
Nu har jag börjat kunna känna frid i stormens dån

Vi träffades båda två av livets grymhet
Min sårbarhet, med mina känslor som ligger utanpå
kan vara så otroligt komplicerad och svår att förstå
Ibland begriper inte ens jag själv
Men du helar mig med dig och din närhet

Det händer mirakel hela tiden och jag seglar på termiken
Du, min älskade och jag kommer närmare för varje dag
Det håller verkligen på riktigt, det känner jag
Och allt som skavde och som vi behövde lära,
skapade bara ännu fler vackra toner i musiken

En ändlös charad

Vi har det bättre än nånsin nu
Vi har lärt känna varandra så bra,
och den jag vill ha, har jag ju
Desto bättre vi har det med varann,
desto värre är det att skiljas åt
Varje farväl väcker en ångesttyrann
Det är som att jag har skadats för gott
Trots att kärleken gror och blomstrar,
så ser jag när jag går, bara dystert grått
Avundsjukt ser jag hur paren går hem till ett hem de kallar vårt
Precis som jag själv hade det en gång
Jag svär över att så mycket ändå är så svårt
Två och ett halvt år och jag gråter fortfarande floder
Den tiden har slitit som ett helt liv
Allt det goda dränks i mina mörka perioder
Och jag orkar inte låtsas vara pigg och glad
Orkar inte skyla över mitt ödsliga hjärtas rop
Har mitt liv blivit en ändlös charad?

Just nu glänser nästa da


Jag ser dig stå vid vattnet
och solen lyser på din fina kropp
och inuti en så vacker själ
Musklerna som har burit dig syns så väl
Tatueringarna som berättar vad du varit med om
Allt du har klarat av
Och mitt hjärta tar ett skutt
Ödet lade om sin rutt
Åh hur mycket jag vill ha dig
Åh hur jag vill att du tar i mig
Om du kunde se
Allt jag ser i dig
Om du kunde känna det jag känner
Tårarna bränner
Bakom dig på hojen mil efter mil
Din hand på mitt lår
Min hand under din på ditt bröst
Minnena skänker tröst,
skänker ro
Bredvid dig, lugna andetag
Det har tagit mod. Det har tagit kraft
Jag hittade en styrka jag aldrig någonsin har haft
Svåra frågor har fått svar
Vi står kvar
Oskrivna blad ligger nu och väntar
Ska skrivas utav oss
Just nu är allt bara bra
Just nu glänser nästa da

Du hade rätt. Det är nog bra.


Vi är nu ifrån varandra för första gången på en månad
Konstigt nog mår jag bra och är förvånad
Du hade rätt. Det är nog bra.
Ändå har jag fastnat på vad du sa
Har kämpat så hårt för att få ett liv man bara kan få efter många år
Jag fattar ju det i tanken, men i hjärtat blev det sår
Men nu är jag själv och mår ju faktiskt bra
Jag hittar tillbaka till den som jag vill va
Allt du gjorde för mig, det finns här inuti
Men också allt som drar oss ifrån flyger förbi
Allt som drar oss ner
Jag vill aldrig vara nån som drar dig ner
Jag vill vara den som du vill ha mer och mer

Jag vet att jag borde förstå

Jag vet att jag borde förstå
Men jag känner mig avvisad ändå
Det är så sorgligt att känna såhär,
men ingen vill väl vara till besvär
Vi kastas mellan för mycket och för lite
Jag är trött nu och vet varken ut eller in,
men vet att jag vill vara din
Ville inte bli en porslinspjäs som plockas fram ibland
Var så rädd att relationen skulle rinna iväg som sand
Det är så lätt att se när man tittar utifrån
Låt oss nu bada i alla klyschor som vi kan
Låt oss inte slita på varann
Man måste älska sig själv innan man kan älska nån ann
Kanske ska man leva ensam och inte ha nån man
Ensam är stark
Då går man på säker mark
Tiden läker alla sår
De där klyschorna passar inte på mig
Jag kommer alltid vilja vara en tvåsam tjej
Och mina känslor kommer jag inte trycka bort
Jag tänker inte kapsla in mig och bygga fort

Fan vad det ska vara svårt

Jag känner att jag har trängt mig på
och det har tagit så
Jag gjorde mig skyldig till att så intensivt vilja vara sann och nära
Dum nog att tro att det alltid skulle vara enkelt som när vi båda var galet kära
Jag är nog en konstig, besynnerlig sort,
men livet är så jäkla kort
och jag kommer aldrig att vara så ung och vacker som idag
och ingen vet vad som händer om ett tag
och imorgon är jag en dag äldre
imorgon är idag för evigt förlorad
Söndergråtna dagar
Obegripliga otrygga dagar
De vill jag ha bakom mig
Jag vet, jag lägger press på dig
Aldrig mer ska jag bli så svag och tro att någon annan
Tro att någon annan
Tro att någon annan
Aldrig mer
Någon som inte ser
Jag skiter i happenings, presenter och rosor
Fråga istället hur jag mår och kolla in mina nya trosor
Min fasa är att jag blir ensam när jag är två
Att sitta med någon som inte kan förstå
Som inte vill veta vem jag är,
som inte orkar göra sig besvär
Nu måste jag hitta tillbaks till den jag var,
för jag sveptes med av en storm som var alldeles underbar
Och jag klamrade mig fast så hårt
Fan, vad det ska vara svårt
Jag öppnade hjärtat helt, men borde kanske bara ställt på glänt
Borde kanske inte varit så helt ärlig med vad jag känt
Men jag kan nog inte vara sån även om jag försöker
Sitter nu på balkongen och känner hur det bränner i halsen när jag röker
Hjärtat berättar sanningen för mig
Slår så hårt för dig