Krasch bang en svacka

Jag vet att det virvlar runt miljoner
Miljoner av alla förbannade hormoner
Jag vet att jag har en begriplig svacka
Jag vet hur viktigt det är att snacka
Men genom det svarta filtret hittar inte orden fram
Istället blir det yxigt och jag blir dramatiskt känslosam
Men värst är skräcken som växer sig stark
Som att vandra på rämnande mark
Det är lätt att säga att jag ska rycka upp mej,
när man inte ser elände och död i varje grej
Det är så mycket mörker nu
Men där finns ändå du
Jag ser dig och håller dig så hårt
Och jag fattar att det är riktigt svårt
Men snälla håll ut, för jag fattar ju att det är en svacka,
och jag anstränger mig för att inte smita och backa
Jag är hellre ärlig och rak
För jag föredrar högt till tak
Men framförallt behöver jag en öppen famn
Och just nu behöver jag en stilla hamn
Där jag bara kan va
Tills natten blir till dag
och framtiden ligger där igen och glänser
och bara bjuder på sina magiska influenser

Viruspanik

Det sprider sig ett virus över klotet
Jag vet inte vad som sprider sig snabbast
Viruset eller skräcken över hotet
Människor lyssnar inte längre på auktoriteter
I den ständiga känslan av att bli förda bakom ljuset
söker de svaren överallt bland noviser och udda specialiteter
Och rädslan får människor att ändra sina mönster
Man tar det säkra före det osäkra säger man
fast då ser man bara ut genom sina egna fönster
för i spåren av deras filosofi faller så oändligt många fler
Ingen bryr sig om de som nu förlorar sina levebröd och svälter
Ödesdigra konsekvenser som kommer stanna länge för att vi gjorde mer
Så ibland kan kanske tankebanor i flera skikt och steg ändå vara det bästa
Ibland ska kanske ändå auktoriteterna vara de som ska hålla takten
Det är lätt att se till sitt och missa vad som är bäst för de flesta

Jag är hela tiden beredd

Jag är hela tiden beredd
fast att det inte hjälper nåt
Jag försöker att se nödutgångar som inte finns
Du borde få titta genom min lins
Där finns så mycket avtäckt
Där syns så mycket otäckt
Men de rosa molnen finns bara med dig
Och i dem, dem, dem vill jag bara va kvar
I dem kan jag verkligen njuta av det jag har
Men sen är allt som vanligt igen
Då kliver jag in i mitt tomma hem
För där bor två som redan inte är där nåt mer
Där bor två som har börjat gå
Där bor två som ska leva nya liv,
och hitta nya meningar
Där bor två som ska börja på nytt
En är ung och en jagar det som flytt