Som rötterna på ditt kastanjeträd Ett känsligt hjärta
När vi är ifrån varann löser tvivel och ensamhet upp allt cement
Då kommer alla orosmoln, då kommer minnesfragment
Ord som du har sagt,
Åh som du har mig i din makt
Allting snurrar, men ändå känns det så bra när jag står vid din dörr
Jag står på trampolinen och amygdala påminner mig om att jag har skadat mig förr
Jag försöker vårda allt så ömt
men ensam är det som om allt är glömt
Barnet inuti lägger sig inte till ro
Jag vill ju att tryggheten ska bygga bo
Jag vill att den ska ligga över mig som en värmande pläd,
och att den ska sitta som rötterna på ditt kastanjeträd
Jag sitter i glashuset och kastar inte sten
Jag sitter där i stället med en känsla av frid
Med fåglarnas kvitter och sommarsolens morgonstrålar
Och det är nog här jag ska vara även när stormen vrålar
Semesterdagar i högar framför mig
Flit, hemmamys eller ska jag ut på galej?
Ledigheten måste användas och avnjutas på optimalaste sätt
För om några månader kommer jag att fundera på om den användes rätt
Dagarna på arbetet före semestern Tänk så ljusa, underbara All denna längtan efter att vara fri Drömmar som lyser så klara
Just då är allt klart som kristall Listan är redo och väntar otåligt på mig Men det lägger sig en massa lager Lindar sig runt som klistersprej
Jag är värd min frihet, det vet jag nu jag är värd glädjen som spritter inuti Den här gången ska jag verkligen njuta och överrösta prestationsångestens gälla skri
Jag ska binda en krans av alla stunder jag fått i mitt nya liv Jag ska välja blommor som får vara deras klädnad Tillsammans kommer de att bli en vacker fägnad
En vacker ros måste finnas, med underbar doft och sina taggar En vägtistel väljer jag för livets skönhet och smärta En kardborre för ångestens fäbless för att dra till sig svärta
Ögontröst och äkta förgätmigej får en given plats, Kungsljuset vid trädgårdskanten kan skänka sitt gull, och åkerbindan får fläta sig runt för säkerhetsskull
Oxtunga, vallmo och åkerviol i sina skimrande färger, Den snövita snårvindan lyser med sin renhet och skogsnävans rosa, lila och purpur i en särskild enhet
Prästkragar och maskros måste också vara med, för själasörjaren jag mötte och solen som till sist började lysa Vid graven tar jag också lite alunrot som aldrig tycks frysa
Jag vandrar genom prunkande parker och ängar, tills jag får färdigt min vackra doftande midsommarkrans Jag lägger sen armarna om dig och hisnar: Tänk om du inte fanns!
Jag glömmer hur tiden går Glömmer hur många år Att du är vuxna karln och inte längre barn Det är inte lätt att bara se på men nu är du ju på väg till det du vill nå Lättnaden jag känner och glädjen över dig, det är den största gåvan du kan ge till mig Du gör mig förundrad och fylld av stolthet över den du är Vi lärde oss tillsammans att vår stund på jorden den är nu här Jag är alltid med dig genom rök och eld En härlig dag till dig imorgon är redan beställd
Tänk om man kunde sudda bort alla hemska minnesdagar och de hemska ångestklumparna i våra magar Så att allt bara vore borta och väck Datum som bara står för ont, låt oss lägga dem i en säck Siffror dagar månader i en särskild kombination De kan verkligen få ned en på knä utan pardon De kan slå undan fötterna så lätt De kan lösa upp ett skelett Sprider sitt gift och sköljer över allt gott Lyser upp delar av livet som man aldrig borde fått Delar som aldrig kan bli något annat än ett rån Visst livet är alltid bara ett lån Men när en livstråd slits av med våld ifrån någons hand Då stiger man in i ett mörkt och ödsligt land När livet stjäl allt du har byggt upp, så förstås det bara riktigt av dem i samma grupp Jag har försökt se det som något som kan ge nåt i processen Men det är bara mer börda på pressen och stressen Det är bara terror I hjärnan står det error
Ibland stannar kroppen upp mig och är ärlig Talar om för mig att den är oumbärlig Den gör mig trött och matt medan den krigar mot inkräktare i min kropp Den berättar att allt är bräckligt, förgängligt och i ljuset av det är allt på topp Samlingen av ögonblick som är allt vi har De ersätts av nya, hur mycket vi än försöker hålla kvar Och det jag måste värna är tillit och lust Måste känna att vi har vår egen trust Ledda av naturen och livet i sig, i tron att livet vill ge det bästa till dig och mig
Jag känner att orosvindarna drar ihop sig till storm De hittar mycket att dra med sig som virvlar runt Men något har hänt inuti mig för de ändrar plötsligt form En varm vänlig röst säger: Lyssna inte på amygdalas strunt
Kanske kan jag hitta en nivå Kanske kan jag nå en sorts balans, mellan att vara en och två Kanske finns det en chans
När hjärtats längtan spänner i bröstet och världen känns för trång Det är då jag vänder mig till naturen som sjunger en alldeles egen sång
Den visar på vägar som alla kan ta Om mörkret kommer så är det där jag vill va Andas in tystnad och ljud utan krav Det är sånt jag vill ha innan jag läggs i min grav
Jag är trött efter långa dar Kraften jag en gång hade är inte kvar Kanske kommer den tillbaks en dag, men att bromsa in är inte att vara svag
Jag rusar inte längre men ser så ofantligt mycket mer Jag såg aldrig förr hur livet skiftar i ett och hur färgerna bara blir fler Det är det som är rikedomen med att ha fått leva och se, allt det där som bara levda dagar kan ge
Stanna tiden för nu går det alldeles för fort Vi lever i överljudshastighet och själen hinner inte med Jag har tappat kontakten med marken och svävar runt och det vet ju alla att sånt slutar illa med besked
Snälla stanna upp maskinen jag måste kliva av Vår kärlek kan knappast finnas på riktigt även om jag måste medge att det verkar så Mycket har ändrats och är inte längre viktigt
Stanna tiden för vi kommer bli gamla så jäkla fort Och hur ska vi då hinna med allt som vi vill Hur ska vi då hinna upptäcka alla jordens hörn Heter det inte att kärleken får tiden att stå still?
Och varje gång jag lämnar dig så känns det så tomt och fast att jag vet att du finns där hos dig, och att du tänker på mig, så känns det så fel som att jag återigen blir en väldigt liten tjej
Ett känsligt hjärta Hem 