Etikett: prosalyrik

På papperets spelplan

adminLämna en kommentar

På papperets spelplan gäller mina regler
Här är jag suverän regent
Jag har makten över varje tangent
Här spelar jag första fiol
Här kan jag till och med skjuta pistol
Här behöver jag inte nöja mig med en vacker sång
Här kan jag vråla ut min frustration och gå bärsärkagång
Och fy fan vad jag behöver leva ut
Allt jag har hållit inne för att inte någon ska slå bakut
Självutnämnda gurus på sociala medier som lever långt ifrån vardagen,
rättrådiga medborgare som inte smakat på verklighetens knytnävslag i magen,
syltryggarna som vänder kappan efter vinden,
de nyttiga idioterna som i sin okunskap vänder andra kinden
Säljer iväg sin egen kultur i tron att det är godhet
Banar väg för förtryckare och inskränkt frihet
Andefattiga individer som bara rusar på och tar allt för givet
För självupptagna för att ta in något historiskt som finns skrivet
På mitt papper kan jag be dem alla dra åt helvete
Jag kan vråla HÅÅÅÅÅLL KÄÄÄÄFTEN!
FÖÖÖR FAAAN!
Och sen kan vi sitta i armkrok och sjunga ”Kumbaya” igen

Föds för att dö

adminLämna en kommentar

Jag kan inte se igenom dimman som omsluter mig
Se upp för här kommer mörkret
Mörkret materialiserat i en kvinna
Antimaterian ingen vill ha i sin närhet
Jag hatar livet som bara ger för att ta
Allt föds för att dö
Vi träffas för att skiljas åt
Varje hej är början på ett hej då
I glädjen i mötet finns nu alltid avskedet som en skugga
Att leva så är så fullständigt förgörande
Att stanna kvar och dö i mörkret känns så otroligt förförande

Ett trauma mot ett annat

admin1 kommentar

Läkaren ringde och berättade att han hade sökt
Och jag var så glad över att han hade försökt,
hitta en mottagning som kunde ta emot
Men mot mitt öde kan man inte erbjuda någon bot
Det visade sig att mitt trauma, min kris
Inte är prioriterat på något vis
För resurserna ska läggas på dem som kommer ifrån krig
Jag vet att jag kommer med en störande intrig
Människor skulle inte ställas mot varandra
Samma resurser för den ene som för den andra
Men det där är bara strunt
Hjälpen i nöden är numera tunt
Ett medborgarskap i vårt land,
gör att man kommer i andra hand
Jag stöttade så många, men fick ingenting tillbaka
Skräcken växer för att allting ska braka

Tar en taxi till Marula Café

adminLämna en kommentar


I Barcelona sjuder livet dygnet runt
Men platsen saknar betydelse när fundamentet är tunt
Inga vackra vyer kan stilla min längtan till livet som var
Inga goda drinkar kan minska min önskan om att du skulle vara kvar
Att veta att min väg ska kantas av hopp och av svek
Att se att de flestas moraliska kompass är ganska så vek
Som en pastisch av en äldre tid,
upprepas ytligheten i en ny hybrid
På Opium club lyser bling bling och stass
Männen i kavaj och kvinnorna i strass
Att gå på techno i såna kläder
Svettas ihjäl i stekhett väder
Är ett helgerån på hela kulturen
Sån dynga är i strid med naturen
Så vi sätter oss i en taxi till Marula Café
Levererar värme och äkta kvalité

Jag har inte lärt mig

adminLämna en kommentar

Det sägs att livet lär oss
Att erfarenheterna gör oss rika
Det som inte har ihjäl oss
Och allt det där de brukar predika
Men jag har inte lärt
Jag har inte utvecklat mitt sinne
Jag har tvärtom tärt
På det viktigaste innerst inne
Inte heller har livet stärkt min stackars kropp
Eller grundat marken under mina fötter
Tvärtom har jag tappat allt hopp
Och jag saknar alla mina rötter
Den enda trösten
Den finner jag i dem som redan har levt klart
Det är något med rösten
Hos den som kan se att livet passerar så snart

Tiden

adminLämna en kommentar

Tiden har fått en annan innebörd för mig
Minuter kan vara så oerhört långa
Så fruktansvärt outhärdliga,
och klockslag så oerhört viktiga,
men ändå luddiga
Jag glömmer så lätt
Tiden läker inte alla sår
Men kroppen gör kanske det
Med tiden
Efter alla klockslag

Klockan 05.30 vaknade jag efter en mardröm om clownen i filmen Det
Klockan 09.15 tänkte jag att jag inte ville leva längre
Klockan 09.20 tänkte jag att sörjande inte kan överleva i den här obarmhärtigheten
Klockan 09.30 skrek jag och grät över en försvunnen tygkasse som sonen lånat
Klockan 09.40 kallade min son mig för psykfall
Klockan 09.55 kramade min son om mig och vi sa båda till varandra
JAG ÄLSKAR DIG!

I sorgens fjärde månad

adminLämna en kommentar

I sorgens fjärde månad,
flög hoppet i väg så långt
Blev så litet att det knappt kunde synas en molnfri dag
Det var också då orken tröt
Det var då jag bara grät och skrek
Ut i en tom intighet utan resonans
Det var då jag insåg hur ytligt allting är
Och om ytan krackelerar
Då är man körd
Och hela jag har krackelerat
Hör inte längre till
Vi ska köpa T-shirts jag och min svägis
På dem står det:

I hate people…

Rispor i hjärtat

adminLämna en kommentar

Rispor i hjärtat
Blöder konstant
Smutsas och solkas ned
Allt svagare puls
Mitt hjärta som mötts och hållits
I kärleksfulla händer
Kastas nu runt
I ovisshet
I ovarsamhet

Tills våra vägar korsas igen

adminLämna en kommentar


På mitt favoritkafé satt en dag en man
Han såg så bekant ut att jag måste fråga
Det visade sig att våra vägar faktiskt mötts
Vi började att samtala och det blev ett samtal jag skulle minnas
Han var också drabbad av sorg, och i detta nådde han mig
Vi hade många likheter och såg livet ur liknande perspektiv
När vi skildes åt tänkte jag att mött en riktigt vacker människa
Skrev gjorde han precis som jag och han fick adressen till min webb
Han verkade vara så osentimental och fri,
och jag önskar att jag kunde vara likadan
Men ju mer jag förlorar, ju mer klamrar jag mig fast
Dagen efter fick jag ett meddelande
Fortsätt skriv, fortsätt boxas, fortsätt lev
Tills våra vägar korsas igen…
Jag tänkte på kvällen att det är dem jag ska samla på
Jordänglarna…

Sorgen har alltid bott i mitt bröst

adminLämna en kommentar

Jag tror att jag har levt rikare än de flesta
Jag har gjort det jag har velat
Och det har varit mycket
Jag har varit helt berusad av livet
Jag har älskat
Varit passionerad
Men sorgen har också alltid varit en trogen följeslagare
Som om den vetat att mitt liv skulle vara ett drabbat ett
Men regissören har också varit där och kommenterat
Påpekat att det är en fantastisk dramatik
Och i bakgrunden hörs Kurt Vonnegut: Be a sadist