Etikett: prosalyrik

En av många versioner av sliding doors

adminLämna en kommentar

Herregud varför vaknade jag upp till det här
Fan hur dessa vidriga insikter tär
Säg att det här bara är en version
Säg att detta bara är en hemsk illusion
Säg att kläderna jag har tagit på mig,
de har jag tagit på för dig
Idioterna har jag träffat bara för att jag skulle ha något att skriva om
De var bara en spännande field trip, vi bara plockade dem som kom
Säg att hjärtlösheten och atomvintern bara är ett smakprov
Någonting man kan skjuta framför sig genom evigt uppskov
Bara en försmak av en av många versioner av sliding doors
Bara en snedtändning på horse
Säg att orden som bara studsar ned för oförstående kroppar
är som illusionerna i The Shining där blodet droppar,
och att kyssarna och kramarna utan kärlek bara var en film jag såg
bara lite graffiti på ett tåg

Nya ansikten med ny prestige

adminLämna en kommentar

Nu är jag tillbaka i vardagen
men än kommer bakslagen
Jag minns nu vad jag kämpade med
Vägen fram var inte så bred
Jag minns nu hur svårt det var att göra sig förstådd
med någon som inte vill bli nådd
Jag minns nu hur höga pyramiderna är
Åh vad jag önskar att du var här
Då hade jag berättat för dig
och du hade förstått mig
Nu måste jag kriga och kämpa
och oron måste jag själv dämpa
Måste vara stark och tålmodig på en arbetsplats
och se att goda rutiner sakta har ersatts
Nya ansikten med ny prestige,
vill inte lära nytt för de vet precis
De tror att de kommer som en frisk fläkt,
men för bara med sig okunskap och brist på respekt
Javisst är jag stark men det är ingenting jag har valt
Och det är tungt att kämpa när stödet är skralt
När landstingskolossens stelhet tar bort glöden
och människor ger upp och tänker på pensionen och döden

Men så hörde jag fågelkvitter

adminLämna en kommentar

I morse vaknade jag upp
Inte särskilt snygg
inte särskilt glad
Inte särskilt trygg
Tvärtom ganska låg
Tvärtom ganska hålögd
Hann knappt med mitt tåg
Men så hörde jag fågelkvitter
och kände värme i luften som hör våren till
Och plötsligt spred sig ett glitter
En känsla av tillförsikt och av tro
Kanske kan det gå
Jag sträckte på ryggen och lät oron bero
Jag tänkte att det inte är långt kvar
Tills våren kommer igen
Tänder solen och ger våra böner svar
Dagarna börjar plötsligt räcka till
Värmen tinar kalla själar
Ensamma hjärtan slutar tiga still

Tänk hur staten lurades och bedrog

adminLämna en kommentar

Jag som satsade allt på kunskap
Trodde att det var den enda rätta vägen
Men jag upptäckte att ingen vill veta,
för tiden hade redan runnit ut
Kunskapseran är slut
Ingen vill veta om något som är komplicerat
utan säg bara svaret och gör det fort
Tänk hur staten lurades och bedrog
Tänk hur de gjorde så att lusten dog
Jag skulle aldrig ha satsat som jag gjorde
om jag inte hade trott på vad de sa att man borde
Tänk hur staten fick oss att tro att de aldrig skulle svika
och sen bara stod med armarna utmed sidan
Tänk hur allt vände och skammen sjönk in
När jag insåg att jag hade bränt allt krut,
och ändå inte hade kommit framåt en meter
Tänk hur de profiterade på vår oskuld
På vår blåögda moral
Vår tro som var närmast sakral
Sen lämnade de skeppet och vinkade farväl
till oss på Titanic medan vi frös ihjäl

Spåren

adminLämna en kommentar

Snön la sig djup
Jag var en vålnad
Jag var nästan genomskinlig
Jag lät mig överträdas
Jag lät mig bli förminskad
för mitt hjärtas skull
Bland lamm och vargar
har jag släpat mig fram
Men nu ser jag spåren i snön
Jag är här! Jag är här!
Jag är verkligen här,
och gör nya spår
I spåren syns varken blodet
eller tårarna ifrån kriget
Där syns inte allt jag tvingades igenom
Den iskalla byråkratin
Fördomarna och tystnaden
De äckliga meddelandena på nätet
De depraverade, de som har släppt allt
Är det för religionen som dog, eller lagarna som inte gäller?
Men jag ser i den djupa i snön att det faktisk blir spår
fast att jag trodde att allt stannade helt
Jag trodde att jag var osynlig för riktiga människor,
och att fötterna inte gjorde avtryck alls
Jag minns hur jag gick längs gatorna som en levande död,
men nu ser jag spåren i snön

Låt oss träffas och festa runt

adminLämna en kommentar

 


Låt oss träffas och festa runt
Låt oss bara träffas och leva som om varje stund var den sista
Ja du vet att jag vet allt om att mista
Skit i dina pengar och ditt sparande
Det enda som finns är vårt varande
Låt oss festa och bara vara här,
och titta på de levande döda
De som har fastnat i ekorrhjulen,
och inte kan ta sig ut.
Förrän allt definitivt är slut…
Låt oss skratta åt de falska som bara vill luras och bedra
För de kommer ändå få sitt en vacker da
Vår känslighet, den ska vi vara rädda om
och skydda som bara den
Vi måste se vilka som är äkta och de som bara vill förföra
Vår längtan efter kärleken den ska ingen få förstöra
Du och jag är för bra för de där
Det är som att kasta pärlor för svin
Vi måste genomskåda deras falska flin
Kom min vän låt oss dansa runt
Du och jag vet för mycket för att falla för strunt
De kan ha sina jävla prylar och ytlighet för sig själva
Vi ska aldrig mera göda deras feta egon
Vi ska fan ta mig bli älskade som helgon
Kom nu så drar vi iväg och ser allt ur helikopterperspektiv
och vi ska inte låta någon bromsa oss igen
Låt oss inte ta allt så på allvar för det finns ändå inget seriöst
Låt oss festa och leva och strunta i att huden har börjat sitta löst

Genomskinlig vätska

adminLämna en kommentar

Genomskinlig vätska
Kan vara så mycket
Kan vara ett stycke
Tinad snö
Livgivande vatten
Kan vara en sjö
Vattnet som så många är utan
Imma på rutan
Vodkan i flaskan som bara ställer till
En bit av ett moln
De hårda strålarna i duschen när ångesten inte ligger still
Svetten när jag slår på en säck
Fukten av en kyss
Mina tårar alldeles nyss
Vätskan i droppet
När de stängde av det
Dog hoppet

Jag glider iväg

adminLämna en kommentar

Jag kan inte vara kvar på marken
det är alldeles för mörkt
Det ni kallar för vardag
är lyx för mig och den har inte jag
Jag glider iväg
långt, långt bort
Mörkret följer med men mera på håll
Jag syns men finns inte på riktigt
Skuggorna sitter bredvid
Jag måste sluta att tro på att det finns något under skalet
Det man ser är det man får och det är varken hackat eller malet
Dansa, dansa iväg
Håll dig i rörelse
Men sväva iväg
Håll dig för god för marken
Den är ingenting för en ensam själ
Den är alldeles för hård och grå
Jag glider iväg
långt, långt bort

Ibland tror jag att hoppet

adminLämna en kommentar


Ibland tror jag att hoppet bara glimmar till
Ibland tror jag att hoppet bara är en del av livets barbari
för att hålla kvar mig i mitt slaveri
Utan hoppet tar inte besvikelsen lika hårt
Men ändå kommer det då och då
Jag sitter ensam i köket och orkar inte laga mat
Jag orkade inte skynda mig för att hinna
Ljuset och solens strimmor hann försvinna
Nu sitter jag i det som blev kvar
Det var så lite
Jag trodde aldrig det
Vi hade nog inte inventerat
Vi hade så mycket investerat
I varann… i varann…
men du försvann
Döden skilde oss åt
Jag kan nästan höra ditt förlåt
fast att du är helt utan skuld
Tänk att det här blev mitt liv
Nyss satt du här bredvid
och vi planerade vår framtid

Ge mig det enkla

adminLämna en kommentar

Ge mig en man
Ge mig en man som kan
Ge mig en som är varm
Som inte är modig i allt utom relationer
Ge mig någon som håller mig hårt
Ge mig det enkla
Måste allt va så jäkla svårt?
Han får gärna vara egenkär om han är mer kär i mig
Han får gärna vara driven om det är mig han vill driva mot
Ge mig en som inte är komplicerad
En som bara vill komma närmre och inte spelar ut
Jag blir så himla deprimerad
när jag tänker på dem jag har träffat tills nu
En produkt att värdera, ett stycke kött
ingen förmåga att knyta an
så har det känts med dem jag har mött
Ge mig inte en som vill krångla
utan en som på riktig längtar
Ge mig en som vill kramas och hångla
En som väntar
på att få vara tätt intill
hur varmt och hett det än blir
Jag har inga dolda intentioner
Jag är inte svår att förstå
Herregud hur jobbigt ska det bli,
innan det blir bra och ett blir två?