Mitt liv är som en sjö
Jag kan stå vid strandkanten
Varje dag
Men ändå är det aldrig samma sjö
Det är aldrig samma färger
Aldrig samma stillhet
Eller vågor
Det är aldrig samma ögon som blickar ut
En krusning i vattnet kan vara just en krusning
Eller förebåda en storm
Lycklig är ett märkligt ord
Ett märkligt tillstånd
Det är som ett moln som enkelt transformeras
Kan enkelt lösas upp och försvinna
Och ändå lyfter det människor högt över marken
Ändrar kroppars lagbundna materia
Som en mystisk alkemi
Jag går i trånga gångar
men påminns om att jag är fri
Det är kanske vad du ser
men inom mig hörs ett skri
Hur syniskt är det inte att tala om frihet,
utan att nämna dess bojor
Hur vidrigt är det inte att tala om välstånd,
utan att se den andres utsikt och nojor?
Ställa lidande mot lidande
Smärta som gnids in i skam
Smärta som inte accepteras
Kamoufleras i ytlighet och glam
Hur grymt är det inte att lovsjunga ungdomens oskuldsfullhet
när den inte kan föras i arv
För de som kom före festade upp allt
Hur vidrigt är inte deras självgoda garv?
Så många vilsna unga i atomvinter ruiner
Så många som vill fly till cannabis och kokain
När livets väsentligaste kärna höljts i asfalt och betong
Vill så mången fly och leva som en ensam beduin
När norrskenet flödade över oss såg vi det inte ens
Är det inte lustigt att det är andra gången nu?
Vi står mitt i det utan att märka det
Precis som med livet självt
Ibland märker vi inte att det fantastiska händer här och nu,
för vi tror alltid att det ligger så mycket längre bort
När allt vi behöver är här
Allt vi behöver är nu
Ett känsligt hjärta Hem 