Chase amygdala away
Let the right brain play
Let us read from the very same script
Please tell me
We wrote it together
Let the soothing system overrule
Like innocent preys stay cool
Like innocent prey
Etikett: Poesi
De dör en efter en
Sverige de dör en efter en
Unga människor som inte kunde finna en plats
Som bara såg hinder och ekorrhjul
Ett liv som ändå är så kort
kändes olidligt långt
Ett liv som ändå är så kort
kändes inte värt utan cash
Den långa smala vägen kändes
alltför smal och lång
Några valde att droga
Några valde att sälja
För unga för att förstå
Nu ligger de i jorden
För att vi inte kunde ge våra barn ett värde i sig
Nu ligger de i jorden för att vi var så jävla fega
För att vi gav upp och släppte vår solidaritet
Kråma dig på Insta med smal midja och en rumpa som är fet
Fundera på nästa injektion
Nästa operation
Högar med smutsiga cash
Blodet på allas händer
Omoraliska lögnaktiga människor slår sig lättast fram
När sig på vad våra förfäder kämpade för i svett och damm
Är det här framtiden våra barn ska få
Under tiden slutar unga hjärtan att slå
Kysk som en madonna
Hon ser ut som en porrstjärna
men är kysk som en madonna
Yta och bling
och om killen har cash är han king
Ja det behövs inte mer
Det går inte upp, det går ner
Det gäller att vara ung och rik
Spruta dig full med Restylane
för det går fort att bli obsolet
och utan pengar och yta blir ingen profet
Det vackra kloka inuti dig, det vill ingen se
Utan någon som vill lyssna, finns inget att ge
Och hjulen uppfinns på nytt och nytt
Samma gamla misstag upprepas igen
Våra unga dör när vuxna inte vill vara just det de är
utan försöker vinna poänger på att vara coola och heta
Står och putar med läppar och bakdel
Det tydligen ska vara till deras fördel
Personlighet som ska bedömas som ett fruset ögonblick
Enkla oneliners och plattityder
Djupa kunskaper ger inga cash
Sanningen finns ju på Insta och Flash
Våra unga skjuts ihjäl i brist på alternativ
För vi har alla misslyckats med att skapa goda narrativ
Den här stan
Jag vill sluta att sörja allt som har flytt
Jag vill ge mig ut i världen
Och se allt på nytt
Jag vill ta in nya städer och nya länder
och ha tryggheten i mig själv
Bara åka och se vad som händer
Jag vill släppa den där sorgen över det som aldrig blev
Jag vill nyfiket upptäcka
som en kunskapstörstig elev
Jag vill vara rotad i mig
och inte fångad i osund symbios
Jag vill vara trygg och fri med dig
En längtan som kanske låter banal
Men jag vill leva
Leva ut min potential
Det blir inte bättre än så här
Det är allt jag vill ha
Men jag undrar var vi är
Någonting drar ner mig
Någonting får mig att vilja lämna
Får mig att vilja att fly med dig
Den här stan drar ner mig och tömmer min energi
Hänsynslösa, maktfullkomliga, ekonomistiska politiker
Låter oss lida av deras idioti
Den här stan är rent själsdödande och skadlig för en humanist
Den här stan har blivit människofientlig, andefattig och ful
När de styrande fått som de vill, finns här inte ens en enda liten kvist
Triumferar i kärlekens tecken
Ilskan lägger sig
Sorgen och längtan också
Det lugnar sig till sist
De är inte kvävda
De bara bidar sin tid
Och en dag kommer de tillbaka
Transformerade och bearbetade till fulländning
Färdiga att användas
som skarpslipade vapen
och finkalibrerade kompasser
Triumferar i kärlekens tecken
Jag ville måla en tavla
Jag ville måla en tavla som berättade om den jag är
Men den tanken blev krävande som livet självt
För en tavla kan bara visa ett fragment
Kan inte visa femtio meter pergament
En tavla kan bara visa ett ögonblick
och är inte just livet en hel massa stunder
Och hur kan man fånga det på en bild?
Hur kan man fånga en drömmare som är vild?
Hur kan man se kärlek, kunskap, längtan och förtvivlan?
Hur kan man se de äkta spåren av ett liv?
Jag vill fånga allt det absurda, alla drömmar
Jag vill granska livet noga i sina sömmar
Nog är det så att man inte har en aning
Nej man vet nog inte alls
Kanske beror färgernas lyster på konstnärens ekonomiska resurser
Kanske är konsten meningslös då den sitter fast förankrad i kapitalistiska diskurser
Kol glänser inte som olja eller acryl
Men allt är facetter i det föränderliga skimrande vi kallar liv
Jag ville måla en tavla men tände en gnista
Såg allt det vackra jag inte vill mista
Bli vän med livet
Jag skriver listor
och drömmer mig bort
Fast att jag har det bra där jag är,
är jag nog inte så ofta här
Betraktaren utifrån, det är den jag är
Det är ok, det är kanske rent av bra.
Då sitter man aldrig fast,
då lossar man nog lättare sin last
Jag gjorde nog valet en gång för länge sen
Längtan efter prylar skapar bara krav
Ingen kan tvinga in mig i en bur
Där har jag haft en ofantlig tur
Livet lärde mig så tidigt
Visade på sin bräcklighet
Tog därför ingenting för givet
Gjorde allt jag kunde för att bli vän med livet
Det har inte varit enkelt och ofta gjort så ont
Och jag har lidit så mycket utan att det har tjänat något till
Föddes med den där rädslan som sakta satte bo,
men fick också envisheten och viljan att våga börja tro
Jag hatar tyngdlösheten
Och så sitter jag här i ditt kök i regnet
Semestern är snart slut
Jag undrar
Gjorde jag allt det viktiga?
Som jag ville?
Men vad är egentligen det?
Vad är viktigt i en värld som brinner?
Ska man kasta ut livbojar,
eller lära människor simma?
Men det finns kanske andra simsätt nu…
Jag har blivit trött
Jag måste följa en åsikt till slutet
Andra tycks inte behöva det
Det måste vara bekvämt
Med valfriheten följer ansvar
Men jag drunknar i bruset
och meningen lösgör sig
Jag svävar ut i rymden
Och jag hatar tyngdlöshten
Armbågarnas tid
Litteraturen sväller över alla bredder
Men ingenting har egentligen ändrats
Man måste ta plats och skrika högt på alla ledder
Men måste göra det behagligt
På ett oprovocerande sätt
och inte väcka motstridiga känslor
utan behagfullt beröra lätt
Det måste kännas bra
Det ska vara ett paket med en retorik
som inte får någon att känna sig obekväm
Opolitiskt fast att allt är politik
Personligt men inte privat
Feel good i tider då inget egentligen känns bra
Skavfritt då allting skaver
Floskler travade ovanpå varandra får halleluja
De ligger som en kvävande matta
Ligger tyngst över kännande själar
Förtrycker och krymper ned
Döljer och förkläder akilleshälar
Servera allt ifrån vackraste sidan
Låt det bada i vackert ljus
Arrangera vackert
Låt dig bländas av mammons hus
Som rötterna på ditt kastanjeträd
När vi är ifrån varann löser tvivel och ensamhet upp allt cement Då kommer alla orosmoln, då kommer minnesfragment Ord som du har sagt, Åh som du har mig i din makt Allting snurrar, men ändå känns det så bra när jag står vid din dörr Jag står på trampolinen och amygdala påminner mig om att jag har skadat mig förr Jag försöker vårda allt så ömt men ensam är det som om allt är glömt Barnet inuti lägger sig inte till ro Jag vill ju att tryggheten ska bygga bo Jag vill att den ska ligga över mig som en värmande pläd, och att den ska sitta som rötterna på ditt kastanjeträd Jag sitter i glashuset och kastar inte sten Jag sitter där i stället med en känsla av frid Med fåglarnas kvitter och sommarsolens morgonstrålar Och det är nog här jag ska vara även när stormen vrålar Semesterdagar i högar framför mig Flit, hemmamys eller ska jag ut på galej? Ledigheten måste användas och avnjutas på optimalaste sätt För om några månader kommer jag att fundera på om den användes rätt
Ett känsligt hjärta Hem 