Etikett: Poesi

Fängelset jag lever i

adminLämna en kommentar

Fast i ett fängelse av osläckbara behov
Väggar av ord som inte blir sagda
Frågor som aldrig ställs
som bara ligger lagda
Fast i ett mörker och hänvisad till flyktiga besök
Kom inte med tillfälliga facklor med artificiellt ljus
Kom inte hit när du ändå tänker gå
Det är skillnad på ett hem och ett hus
Varför ödsla tid på någon som inte vill förstå
Jag föddes till att gråta floder
Lika hudlös som ett barn
Kan inte ljuga och spela spel
Se hur det snärjde mig i sitt garn
Se hur illa det lönar sig
Se på skådespelet
Lär medan du duperas och dräneras
Lär dig spelet
Lär dig spelet och lev resten av ditt liv i en lögn

Jag är hela tiden beredd

adminLämna en kommentar

Jag är hela tiden beredd
fast att det inte hjälper nåt
Jag försöker att se nödutgångar som inte finns
Du borde få titta genom min lins
Där finns så mycket avtäckt
Där syns så mycket otäckt
Men de rosa molnen finns bara med dig
Och i dem, dem, dem vill jag bara va kvar
I dem kan jag verkligen njuta av det jag har
Men sen är allt som vanligt igen
Då kliver jag in i mitt tomma hem
För där bor två som redan inte är där nåt mer
Där bor två som har börjat gå
Där bor två som ska leva nya liv,
och hitta nya meningar
Där bor två som ska börja på nytt
En är ung och en jagar det som flytt

Du sa att du hade hittat rätt

adminLämna en kommentar

Häromdagen kom du förbi på ditt lite nonchalanta sätt
Du berättade att du äntligen på riktigt hade hittat rätt
Det gjorde mig så väldigt, väldigt glad
Endast det bästa önskar jag dig på din väg
som aldrig kunde bli vår
Mogen kärlek är så svår
Krossade hjärtan slår i en konstig takt
Vilka de väljer på nytt ligger bortom vår makt
Jag har inte gjort annat än försökt att överleva
Jag har inte velat något ont, det har inte funnits uppsåt
och om jag ändå har sårat, så acceptera mitt förlåt
Endast det bästa önskar jag dig på din väg
som aldrig kunde bli vår
Mogen kärlek är så svår
Du sa att du ville vara vän och jag sa du vet var jag finns
Vi sa hej då och du gick till den som har dig till sin prins
Jag trodde att allting blev bra till slut
Men sen sa de att du grät när du gick ut
Inget gör mig ledsnare än det
men jag kan inte göra nåt
Endast det bästa önskar jag dig på din väg
som aldrig kunde bli vår
Mogen kärlek är så svår
Mogen kärlek är så svår…

Hon säger

adminLämna en kommentar

Hon säger: Varför hörde han av sig?
Varför gav han mig så mycket när han ändå inte ville ge?
Han kommer aldrig höra mig böna och be
Jag är sån som hellre dör
och krypa är inget jag gör
Jag lider hellre i ensamhet
Om det är nåt jag är jäkligt bra på
så är det att plågas och lida för två
Men varför lät han mig inte bara vara?
När han visste att det är separationer som jag har så svårt att klara?
Hon ser på mig och tar en klunk kaffe och säger att hennes krafter håller på att ta slut
Vad är det med alla människor i den här jävla stan
Det är så sjukt att jag kan säga att jag har blivit van…
Hon ställer ilsket ned sin kopp
…att jag har börjat känna att jag på riktigt bedriver hor
Ger av mitt inre för att få en stunds värme där hjärtat bor
Fast att jag vet att jag kommer att betala ett alldeles för högt pris
Ett ockerpris av kyla och övergivenhet som inte är värt det på något enda vis…

Alla frågor du inte ställer

adminLämna en kommentar


Alla frågor du inte ställer
ligger där
kräver, kväver
Alla frågor jag inte ställer
ligger där
skaver, begraver
Svävar omkring oss
som olösta mysterium
Kommer de frysa och stelna till is
Alla frågor vi inte ställer,
kommer de att skapa slutna rum,
dit vi inte får gå?
Tänk att ingenting kan skrämma så…

Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil

adminLämna en kommentar


Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil
och inte kände mig så liten och labil
Tänk om jag vore lycklig med att vara själv
Tänk om jag aldrig blev sådär fruktansvärt arg, ledsen och glad
utan mer som ett lagom supersvenskt ideal
och kunde leva i en relation så enkel och banal
Tänk om jag kunde leva lika bra med kärlek som utan
Tänk om jag kunde njuta av stunden och bara vara här
och inte behövde känna att livet är så fyllt av besvär
Tänk om jag inte skulle tolka alla tecken på att du inte tänker vara kvar
Tänk om jag kunde glädjas över det fantastiska som nu blandas i regnet över mig
Men jag vågar inte alls
Rädslan stockar gråten i min hals
Jag bor nog inte i dig som du bor i mig
Du flyger lika bra bara för dig själv
Vill inte förlora igen
Jag vill inte att du ska sluta som en vän
Det vi har är så förbaskat bra,
men vågar inte komma för nära
trots vår synergi
Vill inte tappa all magi
När du är borta blir det så kallt
Det ekar ensamt och tomt
och jag kollar telefonen efter SMS,
fast att jag hatar att känna sån stress
Tänk om jag istället bara kunde vila i ditt famn
och vågade tala om detta med sina rätta namn
Att ta en dag i taget låter så lätt
Men dagarna kan så plötsligt ta slut
För mig finns ingen tveksam glöd
För mig är det på liv och död
Ett liv kan slockna på ett ögonblick
Jag väntade, men det var livet som försiggick

Supersensitiv i ovisshet

adminLämna en kommentar

Jag är inte bra på matte men förstår att ett plus ett blir två
Jag är dålig på budget men håller räkningen ändå,
när det gäller oss två…
Jag ser hur du tar emot bekräftelsen jag ger
och hur lite du ger tillbaka utan mina initiativ
Jag vet jag är så sårbar och hypersensitiv
Men det visste du ju om, det är inget jag har dolt.
Ärligt och rakt
I det finns inget svagt
Och sån är jag
Jag är trött på ovisshetens röst
och att efter våra möten behöva tröst
För att vi inte talar om spökena jag ser
vilket gör mig ensammare än jag redan är
Jag säger: Jag ger upp nu och väntar inte längre på nästa giv
Jag rätar på ryggen och går vidare med mitt liv
Nu gör det alldeles för ont
Jag lämnar till dig om du vill finnas där
Du svarar att du vill ha mig där du är
Du insåg inte att jag trodde att du inte kände alls
Såg inte min ensamma dans
Att jag såg tveksamhet som inte fanns
Jag springer i mörkret till dig
Du säger att måste få ta tid att lära oss varann
Klumpen i magen försvann
Jag somnar i din värme
Atomvintern förlorade ett offer, åtminstone nu
Ödsligheten kvävdes av hoppet och bredvid ligger du
Där ligger vi

I superlativ

adminLämna en kommentar

Mina känslor är så starka
Numera tycks det bara finnas superlativ
I mitt förändrade liv
Kommer hem på morgonen
och ser mitt kök
Fullt av kastruller och inbränd mat på spisen
Det ser ut som en plats för ett krig
och ett krig har det varit
För oss
Jag ser hur du slåss
Jag älskar dig så för det
Älskar i superlativ
Min yttersta mening med livet
Tänk hur långt du har nått
Mitt i eländet skedde nåt gott
Så klart är jag stoltast av alla
Över dig
Andra kan inte förstå
Om de inte vill
Och dem kan flyga och fara
Vi har inget att förklara
Eller försvara…
För vi har utkämpat ett krig
I superlativ

Vid din viloplats

adminLämna en kommentar


Mitt sinnes mörker lutar sig mot tujor och idegran
medan mitt livs ironi belyses av sempervivum
Rosorna åt rådjuren upp, allihop, men silvereken lyser än
Bland sommarfägringen finns en ensam lavendel kvar
Jag tror att den har stannat bara för mig
Jag lurar mig att tro att universum bryr sig. Jag gör det för att stå ut
Caragana arborescens pendula hänger precis som jag
Funkia, lammöron, rosenplister och anemoner har passerat revy
Björken med fågelholken påminner om ekorren som hälsade på
Den där morgonen när tårarna forsade så
Sitter här och väntar på en ny bättre dag
Din plats är också min plats
Här vilar även jag

Dramat i mitt liv

adminLämna en kommentar

Det var aldrig min mening att det var så det skulle bli
Det där dramat som har präglat mitt liv
det var inget jag på nåt sätt valde själv
Det valde och plågade mig men gav mig också mitt driv
Vissa av oss tycks vara ämnade för det. Och det kostar verkligen på
Dramat valde mig och jag hade så gärna sluppit, och levt ett liv mycket vanligare än det här,
men mitt liv var tydligen inte ämnat att vara så
Trots att jag sökte tryggheten och en kurva som var linjär
I de mörka dalarna är ensamheten total
Så ödslig och brutal
Du kan aldrig förstå det på riktigt förrän det händer dig
När livet sliter allt ur din famn,
och du förtvivlat skriker varför händer det här mig?