Föll hjärtlöst

Jag föll handlöst
Föll hjärtlöst
Slog emot den svarta asfalten
och såg glaskupan sänkas emot mig
och där var jag ohjälpligt fast
Där tog jag risker jag aldrig borde ha tagit
Klättrade i berg utan rep
Sprang i natten och önskade bort mitt liv
Smutsade ned allt som varit fint
Jag blir aldrig nånsin mer den jag var
Vägen jag trodde var min tog slut
Ändå ropade någon svagt i mörkret att det fanns mer
Skickade bud med människorna jag stötte på
Och på nåt sätt började jag höra allt bättre
och nu vet jag att det var sant

Jag satt där i ur och skur

Jag satt hos dig varje dag
under björken där ekorren bodde ett tag
Jag såg årstiderna passera förbi
Jag satt där i ur och skur
och ändå kändes det som att naturen höll mig i sin famn
Jag såg miraklen ske framför mig
Fast att allting brann upp
Jag satt i askan och röken
Men platsen var mitt hem,
och när röken sakta försvann
Då kunde jag se att något hade börjat gro

Han växlar mjukt och starkt

Han rör sig som han talar
och växlar mjukt och starkt
Här finns inga ödsliga salar
Mitt hjärta räddat ifrån infarkt
Vi tänker som vuxna men leker som barn
Han fyller min tomhet med de vackraste ord, sina händer och hela sitt väsen
Olyckskorparna fick inte vatten på sin kvarn
Han gick att finna på outgrundliga vägar och fast att jag var så kräsen

Vi besökte din plats

Vi besökte din plats igår
Två hjärtan vars nycklar passade varann
Mitt namn finns på din sten
Jag var din maka
Jag ville att det skulle vara ristat i sten
Det vill jag för evigt
Jag vill att du ska veta att vi har det bra,
och att jag kunde älska på nytt,
när allting blev rätt
Jag hoppas att du gillar honom som jag
Jag gråter för att glädjen förlöser sorgen
Jag gråter för att förlamningen släppte
Jag låter nu ekot av dig sjunga högt,
när jag somnar i min älskades famn
Livet hatade mig nog inte ändå
Det gjorde sitt allra bästa,
men döden rådde det inte på

Hemma nu

Jag vaknar upp
Och jag vaknar upp till ett helt nytt landskap
Sängen är inte min,
ändå har jag inte varit mer hemma än nu
Den vidriga vägen jag vandrade gjorde mig vis
Jag såg till sist att det inte fanns någon väg tillbaks
och ser nu att hemskheterna jag tvingades igenom
hjälpte mig till slut
Dina klättergrejer hänger på väggen framför mig
Gitarrerna glänser av ljuset ifrån gatlyktorna
Dina händer, din famn, din doft ligger kvar
Din värme har lindat sig runt mitt rädda hjärta
och jag försöker inte springa min väg
Här blir jag kvar så länge jag får

Jag vet att du ville det här

Jag vet att du aldrig skulle vilja annat än mitt bästa
Jag kunde höra dig säga: det är bara att testa och testa
Aldrig, aldrig skulle du ha velat se mig leva ensam
och för mig omvänt, den tanken var gemensam
Men nu blev det jag som stod kvar
så vidrigt ensam, bruten och bar
Och ändå kommer den där känslan av svek
Nu när jag är så fylld av kärlek
Nu när jag är kriminellt lycklig och så mycket starkare
och vill leva vidare som kärleksknarkare

Mitt i sorgen när jag var millimeter ifrån att ge upp,
fann jag plötsligt one in a million
eller kanske rent av one in a billion
En kemisk reaktion
blev en kärleksexplosion
Jag som har skrattat åt människor som rusat å stad
Jag som instämt i att vänta med att bli för glad
Nu vet jag hur fel jag har haft
Här står jag med garden nere och känner bara kraft

Förlåt mig älskade, älskade make
det var inte såhär det skulle bli
Du vet att det alltid skulle ha varit vi
Vi lovade tills döden skiljer oss åt
och jag låg där bredvid dig… och ett långt tag efteråt…
Jag dröjde mig kvar och sökte tecken tills svärmor sa
”Han kommer aldrig tillbaks!”, men jag medger att nånstans hoppades jag…
Jag bad till dig och änglarna att ni skulle hjälpa mig att hitta ett öppet hjärta
Kan inte annat än att förundras över livet. Att kontrasterna är så bjärta!

Plötsligt blev det en glipa i molnen och ett regn ifrån Amor regnade ner
Glittrande molekyler som väntade på att få bli fler
Jag fick en andra chans
som jag inte kommer hitta någon annanstans
Två själar som möts och sakta smälter ihop
och inuti hörs mina jubelrop

Du finns alltid med mig och jag berättar om oss
Berättar om hur vi levde och även om hur vi fick kämpa och slåss
Men varje kärleksexplosion är helt unik
Ingen lyckad symbios är den andra lik
Nu ska jag bara vara här och tacka för varje fantastisk dag jag får,
för inget annat har vi, inget annat är givet, ingen har lovat oss en massa år

På lördagen tog jag ner garden

På onsdagen hade vi aldrig mötts.

På torsdagen hade jag inga förväntningar. Beredd på allt. Redo med mitt försvar. Ett möte vilket som helst.

På fredagen ville jag visa för mig själv att jag kunde må bra själv framför TVn, men tänkte bara på dig.

På lördagen tog jag ned garden och visste att jag aldrig kommer att behöva hålla den uppe med dig.

I går sa vi orden och de kom så naturligt och lätt. Tillsammans är vi modiga.

Två öppna hjärtan.

Det var värt alla sår i striden

Sitter här på caféet med ett fånigt flin.
Trött så att jag nästan faller ihop.
Efter en hel helg i kärlek, så otroligt fin.
Akta så att du inte blir ledsen och sårad!
Du vet hur besviken du brukar bli!
En väg av kräsenhet mera försvårad.
Men jag hade rätt hela tiden!
Han fanns där nånstans.
Det var värt alla sår i striden.
Nu sitter jag här och är så himla glad i dag.
Jag tänker vara det så mycket jag kan.
Det kanske bara räcker ett litet tag.
Men då har jag fått uppleva det jag saknade så.
Jag har fått veta att det finns.
Jag har fått känna att det kan gå.

Vi låter lamporna lysa

Jag lät lamporna lysa när du försvann
Jag orkade inte laga mat
och det var ganska rörigt ett tag
Jag la kuddarna i sängen så att det kändes som att du var där
Jag gjorde så mycket konstigt
Du skulle bara ha sett
Så mycket farligt som jag gjorde
Så mycket ångest och rädsla
som har bott i mig
Men nu känner jag mig ganska stolt
att jag fortfarande sitter här
Jag sitter fortfarande här och skriver om det som händer i mitt liv
Ingen kan förstå och jag tror att det ska vara så
Det här är mitt
Det här är vårt
Vi som var trion
Det här är för oss
Vi låter lamporna lysa
Vi två som blev kvar
Och vi orkar nästan alltid att laga mat
och vi säger vilken jävla tur att vi har varann
”Fy fan jag är helt traumatiserad av att han försvann ifrån oss”
sa vår ögonsten igår om dig, och jag svarade att det är precis det vi är
Vi är traumatiserade och inget blir som förr, men vi är här nu
Och vi ska leva helt och fullt
Och ja, jag stannar ett tag
jag stannar ett tag till
inte bara för att det finns folk som vill ha mig kvar
Jag stannar för att jag faktiskt vill, kämpa lite till
Och lamporna lyser
De lyser för oss

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag
All smärtans jävla dag
Det blir ofta undanskymt
Ibland är firande grymt
Grymt för de som inte har något att fira
För dem som inte känner kärleken spira
Jul utan släkt
Kalas utan vänner
Nyår med bara kras utan kalas
Det är aldrig kul att stå utanför
Ändå är det de vi så ofta gör
Alla jävla hjärtans dag
Den firar inte jag,
och vem var den jäkla Valentin?
En martyr under en giljotin?
Kanske är det en minnesdag för att vi också ska lida lite grann?
Vi som har mist eller som aldrig någon kärlek fann?
Nej jag ska fira på mitt eget sätt,
det finns inget som känns mera rätt,
och det är att fira att hjärtat fortfarande slår
Låt oss alla fira våra hjärtan så mycket som det går
Om det bara slår för oss eller för någon annan spelar ingen roll
Allt som betyder något är ju att pulsen inte sjunker ned till noll
Så jag tänker hädanefter fira alla hjärtans dag med glädje och ro
Tack mitt fina hjärta sluta aldrig klappa för en dag bygger någon en bro
Men till dess räcker det bra med att du slår för mig
Att du pumpar mitt blod och gör mig levande är ett mirakel i sig
Så tack mitt hjärta
Tack
Tick, tack…
Tick, tack…