Jag är här nu i bruset
Nu nalkas våren med ljuset
och ändå andas jag mörker
och får inte någon ro
Jag läser in tystnaden mellan orden
Och där sker de verkliga morden
Tomheten vrålar ut sitt hån
Ler åt mina försök att klamra mig fast
Där dör det viktigaste av allt som är
Tron på att det alltid finns någon som är där
Där ligger hoppet som en trasig lysrörslampa
Lyser och slocknar, lyser och slocknar…
Jag kommer aldrig så nära som jag vill
Det lilla barnet tiger aldrig still
Ett känsligt hjärta Hem 