Etikett: Obeskrivlig sorg

Nu går jag nog inte att lappa ihop.
Nu är det nog försent.
Du var min superkraft.
Nu är jag helt naken.
Livet kan bli hur hemskt som helst.
Det finns inget stopp.
Slumpen är dessutom blind,
och drabbade oss gång på gång.
Nä det här är ingen hoppfull sång!
Nä det är inte en hyllning till livet!
Och jag ligger på marken,
andas knappt efter den sista knocken.
Någon säger att jag måste resa mig,
men jag är inte säker.
Jag vet inte varför.
Varför ska jag andas,
om jag inte får vara med dig?
Varför ska jag leva då?
Varför ska jag somna och vakna,
om du inte ligger i min säng?
För vem ska jag visa mina snäckor och stenar?
Vem kan någonsin spegla mig som du?