Lyckan i att vara två

Lyckan i att vara två
Tänk att jag kunde älska så
Jag vill berätta för alla om vårt mirakel
hur ödet eller krafter vi inte såg
förde oss samman
Det vi skrev tände flamman
Och den brinner som en skogsbrand och färgar hela himlen röd
Sorgesamt vet vi att det inte skulle skett utan våra älskades död
Vi var så nära men ändå så långt ifrån varann
Mannen, vännen och själsfränden jag fann
Vår historia är en saga, en kärleksfilm
Lika osannolik som fantastisk
Tänk så lätt vi bara aningslöst hade kunnat passerat förbi
Tänk vilken förlust, vilken tragedi

Hon målar med svarta nyanser


Hon målar bara med svarta nyanser,
för det är det enda hon ser.
Det finns inget skimmer
och färgerna på färgpaletten är döda.
Alla har smält samman till en sörja,
gjord på likdelarna av hoppet och framtiden som dog.
Iklädd sin gamla målarskjorta målar hon fram
atomlandskapet som omger henne,
men så länge penseln rör sig över duken
kan hon andas
och hon vill andas,
det vet hon nu
Hon vill leva för sin ättelägg
så därför målar hon vidare,
utan att stanna upp.