Lugnet som du gav mig
Du räddade mig
Min strävan
Min avgrundsdjupa förtvivlan
Min rädsla
Att du skulle lämna mig
Som en skogsbrand i mitt bröst
Så trasig var jag
Sviterna jag levde med
Jag inte kunde sluta att gå omkring i askan och spillrorna
Försökte samla ihop alla spår av mitt liv
Jag har försökt att hålla kvar alla bilder filmer och texter
Jag har inte insett att det är jag har gjort
Jag trampade på minnesstigar så flitigt att jag tappade mitt nu
Den som läkte mig och väckte mig var du
I mina lurar på tåget hör jag en låt
om farväl och förlåt
Jag tänker på honom och när jag var hans tjej
och jag tänker på hur ljuvligt det är nu utan rädsla och ståhej
Jag vill honom inget ont fast att han gav mig stora sår
Jag hoppas att han hittar sig själv när åren går
Jag sitter på ett tåg som far fram över den underbara naturen, långt ifrån stadens stressade brus.
Jag ska besöka stan men saknar redan mitt nya hem i min älskades hus
Jag trodde aldrig att jag skulle få en ny underbar chans
Trodde inte att jag skulle hitta annat än någon trivial skavande romans
Men livet gav mig högsta vinsten i kärlek
och ingenting har någonsin varit i dess närhet
Jag mötte en själ med ett hjärta så stort att jag fick plats med mina känslor och mitt bagage
Vi har tillsammans sorterat och rensat ut och sparat det viktiga i ett vackert collage
Tillsammans ska vi nu måla våra framtidsmotiv i kärlekens och naturens vackra glitter.
Så mycket att se fram emot, så mycket skoj, bus, skratt och fnitter
Alltid nära dig i själ och hjärta, i vardagen, i gymmet, på MCn och bredvid dig i kajaken.
Aldrig har du stött bort mig eller dömt mig, utan fått mig att våga klä av mig naken.
Och med allting på bordet blir det så lätt
Kanske är det därför det känns så rätt
Ovillkorad kärlek med förståelse och respekt
För mig är det, det viktigaste i mitt livsprojekt
07.00 på morgonen
Vi vaknade för länge sen
Vintermörker och ett fladdrande stearinljus
Du är på jobbet
Jag är kvar.
Lungorna bråkar
Hur länge?
Men du andas åt mig
Så det går riktigt bra
Din noggrannhet och omsorg,
har vävt mig en sjal av trygghet
Våra ord är inte farliga
Minnesmonstret krymper för varje dag
Euphrezyne Ettkansligthjarta.se
Lycklig är ett märkligt ord
Ett märkligt tillstånd
Det är som ett moln som enkelt transformeras
Kan enkelt lösas upp och försvinna
Och ändå lyfter det människor högt över marken
Ändrar kroppars lagbundna materia
Som en mystisk alkemi
Jag går i trånga gångar
men påminns om att jag är fri
Det är kanske vad du ser
men inom mig hörs ett skri
Hur syniskt är det inte att tala om frihet,
utan att nämna dess bojor
Hur vidrigt är det inte att tala om välstånd,
utan att se den andres utsikt och nojor?
Ställa lidande mot lidande
Smärta som gnids in i skam
Smärta som inte accepteras
Kamoufleras i ytlighet och glam
Hur grymt är det inte att lovsjunga ungdomens oskuldsfullhet
när den inte kan föras i arv
För de som kom före festade upp allt
Hur vidrigt är inte deras självgoda garv?
Så många vilsna unga i atomvinter ruiner
Så många som vill fly till cannabis och kokain
När livets väsentligaste kärna höljts i asfalt och betong
Vill så mången fly och leva som en ensam beduin
Om du är en människa
så borde du väl någon gång fråga dig
hur en sådan borde skötas om
Borde väl fråga hur den lilla därinne mår
Men den får ligga där tyst och fara illa
Uthärda omognad och nonchalans
Men det finns en gräns för lillans tolerans
Ett känsligt hjärta Hem 