Etikett: Mörkret

Mina tankar leker ta fatt men studsar hårt mot alla väggar.
Kraschen blir värre och värre för varje krasch mot väggen.
Till sist når jag slutet.
Mörkret.
Då vill jag inte leva.
Paniken växer i takt med att utrymmet krymper,
till sist är jag uppträngd i ett hörn.
Ett trångt mörkt, mörkt, ensamt, ödsligt hörn,
där ingen hör mina rop på hjälp,
men människorna konverserar oberört på,
som i en pjäs av Samuel Beckett.